Luther och brevet till Rom

Så beskriver Luther hur han fick nyckeln till Romarbrevet:

Agrell skriver: Dateringen av den stora reformatoriska upptäckten varierar från 1513 till 1519. Man har inga klara källor för dateringen, därför att Luthers egen beskrivning av denna upptäckt i företalet till hans latinska skrifter av 1545 är oklar vad gäller datering. Däremot ger han - observera 1545 - en klar tolkning av upptäcktens innebörd:

"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus’ brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket ‘Guds rättfärdighet’, vilket jag hade lärt mig förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga….jag stod inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvis och vred Gud, utan snarare hatade jag honom.….Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket ‘den rättfärdige skall leva av tro’. Då förstod jag att Guds rätttfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron…Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. …Medan ‘Guds rättfärdighet’ tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta ord kärlek."

om Paulus i Sändaren.

Jag har nu en lite längre artikel i Sändaren. http://www.sandaren.se/debatt/paulus-utmanar-kyrkan-igen-och-igen

Paulus

- ett försök till förenkling. (reagera gärna. Självklart? Fel? Rätt? Radikalt? Obegripligt?)

Klart man grunnar, kors och tvärs, efter en så omtumlande period av nära umgänge med Paulus. Två böcker, ett drygt 30-tal möten och samlingar, några artiklar...

Ser att min bild är kontroversiell och komplex. Ska försöka förenkla grunddragen i sommar. Vill gärna få fler som ser det jag tycker mig se: den kontroversielle Palle, som kyrkan i många stycken inte orkat följa. Men det är ju en sak. Jag menar ju dessutom att på ett antal punkter har Paulus rätt. Och kyrkan fel.

Men. Min bild kan i grunden bara levereras som paket. Saker och ting hänger samman. I olika tider har det givit goda upptäckter i kyrkans historia. Men man har gjort halt och inte följt Paulus hela vägen. Luther läste rättfärdighetsbegreppet och det öppnade hans hjärtas tro. Men han gick vilse i helgelsen och byggde lag kring boten. Paulus skulle aldrig sagt samtidigt syndare och rättfärdiggjord. Wesley gjorde samma resa två hundra år senare. Han är ännu närmare. Men hos honom blir helgelsen lagbunden och han läser inte hela Paulus. Men i fråga om nåden är han i Paulus hand.

Man måste se Saul/Paulus i sin fariseiska kultur. Hans eget livs resa är en del av hans evangelium. Han tänker och skriver som en judisk farisé. Hela tiden. Men laggärningarna - och med dem lagen och omskärelsen - sorteras in i ett helt nytt paradigm.

Paulus nytydning tar sin början vid korset. Hans tankar mognar till text under några år vid mitten av femtiotalet. Och vi kan följa dem genom resan i 2 brev till Korinth, ett brev till Antiochiaförsamlingen i Galatien och den stora sammanfattningen i Romarbrevet. Troligen under ett författarskap under kanske tre år: 54-57. Korinth är på många sätt centralort.

Efter fiaskot i Makedonien där exiljudarna jagade undan honom. Och efter talet i Aten. Som är intellektuellt hans mest briljanta. Skriver han först två ursäktande brev till Thessaloniki (ca 52). Där har vi i huvudsak farisén som skriver. Under tredje missionsresan är han sedan redo att ta ut svängarna.

Orden för det har vi i 1 Kor, och de första kapitlen där. Korset har seglat upp i det paulinska tankebygget. Dittills var det Uppståndelsen som gjorde Jesus till Messias. Från och med nu är det korset och graven som tillsammans är det nya paradigmets grund. Och det vägleder Paulus in i den djupare omprövningen av Rättfärdighetens grund. Nu blir paradigmskiftet teologi. Lagens innehåll är inte ifrågasatt. Men lagens funktion. GUD är den som ger Rättfärdighet. Kristus är den gåvan. Med det som grund blir Paulus oförsonlig mot omskärelsens självtro. Man kan inte blanda lite lag, omskärelse och kors. Då hade Kristus inte behövt dö. Detta är själva centrum i den paulinska omläsningen. Dit är inte kyrkan då, och knappast sedan, redo att gå. Man vill och kan inte frigöra sig från den mer begripliga lagbundenheten. Men det gör Paulus. Och detta skriver han sedan fram i breven till Kolosse, Efesos och Filippi, varav kanske bara Fil är riktigt autentiskt skrivet närmast Paulus. (Fast jag tror att alla 13 breven är Paulusnära.)

Michael Goulder har skildrat detta som en maktstrid mellan kyrkans olika sfärer. Jag är inte så säker på det. Snarare handlar det om en mer ideologiskt driven konflikt. Paulus är för radikal.

Men jag tror att han har rätt. Med Kristus på korset tas den generella striden med människans onda natur. Och med Uppståndelsen hennes liv att leva "i Kristus" och successivt gå in i det kristna livet - ikläda sig Herren Jesus. Då kan vi godta varandra som Kristus har godtagit oss till GUDs ära. Det är denna korsets praktik han skriver fram i Rom 12-15.

Paulus konflikt med Petrus som han själv beskriver i Gal 2 är den centrala konflikten. Först i den ser vi konsekvenserna av det nya paradigmet. Detta är en kreativ konflikt för Paulus. Men inte för Petrus.

Luther fick det rätt fram till rättfärdiggörelsen. Wesley fick det rätt till helgelsens livsväg. Men de insåg inte att gamla paradigmet och det nya kräver två uppsättningar glasögon. Texterna kan bara läsas om vi vet på vilken sida om korset vi står.

GUD har gjort det. Tillhörigheten är villkorslös, för GUD gjorde hela försoningsresan. Men inte utan krav. Kristenlivet levs varje dag - i resan mot bli så till sinnes som Kristus Jesus var...

Paulus hälsar från semestern på Malta

Som vanligt skriver han i one-liner-form:

Ni kan inte BEVEKA GUD, ni behöver inte BEVAKA GUD (eller GUDs intressen), nöj er med att BEJAKA GUD. Det är kristen tro.