fredag 4 december 2009

2 Sam 19-24 David vänder tillbaka till Jerusalem.

Även om Absalom hade vållat David en hel del bekymmer verkar han vara uppriktigt sorgsen då sonen dör. Absalom lämnade ett land som höll på att fragmentiseras.

Konflikten mellan Juda, här kallad judeerna, och Israel, det som skulle komma att bli Nordrikets folk syns i 19:e kapitlet när David åter samlar ihop förtroendet.

Nordfolken gör revolt under Sheva och åter blöder landet.

I 22:a kapitlet får vi en typisk, men språkligt makalöst vacker psalm av David. Temat bygger mycket på krigsromantiken, men läs den mera symboliskt så öppnar den för stora djup. Temat är Herren, min klippa. ”Mitt rop nådde fram till hans öra.” (22:7)

”Min Gud gör mitt mörker till ljus” (22:29), ”Herren lever” (22:47).

Till nästa vecka läser vi i Första kungaboken 1-4. Salomo tar över, hans vishet dokumenteras och riket blir för en kort period en imponerande stormakt.

tisdag 1 december 2009

Himlen är min tron, jorden är min fotapall

Apg 6-8, Stefanos

Här tas ett första steg mot ”förkyrkligandet” av den unga kyrkan. Det var naturligt att apostlarna kände sig överhopade av praktiska frågor, förvaltning av de samlade resurserna, och kanske lokalt käbbel. Många har pekat på att apostlarna kanske gjorde ett misstag, de avskiljer 7 diakoner, för att själva ägna sig åt bön och ordets tjänst. Paradoxalt nog var det Stefanos som i sin predikan drog igång den verkliga förföljelsen.

I sjunde kapitlet får vi hans predikan, en gedigen genomgång av Gamla testamentet.

I åttonde kapitlet introduceras Saul/Paulus. Filippos får resten av kapitlet, kopplingen till Etiopien finns i den etiopiska traditionen genom Salomo, och drottningen av Saba. Nu förs den nya tron till Etiopien och en av jordens äldsta kyrkor räknar sina rötter tillbaka till detta.

Till nästa vecka följer vi Paulus: kap 9, där får vi också missionens expansion när Gud talar med Petrus om renhet. Bit för bit tar man sig ur den mera snäva judiska troskulturen.

lördag 28 november 2009

Batseba

2 Sam 11-18

En annan mans hustru, men underordnad kungen som fick smak för kvinnan. Märkligt nog ”belönas” det med den berömde sonen Salomo.

Det ”misshagade” Herren, det kan man förstå, men blir ändå nyckeln till framtiden. Det är inte alltid lätt att begripa.

Kap 12 är min favorit. Brukar tänka på det när jag ser makthavare omger sig med ja-sägare. Natan är dagens hjälte. ”Du är den mannen” (12:7)

Absalom, äldste davidson, var en knepig ättling. Ränksmidare.

David kapitulerar kanske lite för snabbt för sonen, till och med arken var redo att följa kungen från Jerusalem.

Achitofel tvingas spela en märklig roll.

Men Absalom går mot sitt okuvliga öde.

Märklig historia.

Till nästa vecka läser vi ut Samuelsböckerna innan vi går över till Salomo och Kungaböckerna: 2 Sam 19-24 David vänder tillbaka till Jerusalem. Vi får en spännande psalm, och kungens dödsord.

onsdag 25 november 2009

Kyrka på prov Apg 3-5

Pingstdagen var en grandios start. Tusentals anslöts, först nu fanns det något att tillhöra, förut ”bara” en Mästare att följa. De går upp till bönen i Templet. ”Det jag har det ger jag dig” är Petri raka ord till den lame mannen. Gudsriket verkar genom den unga kyrkan. 3:16

Nästa tal sker inför den religiösa eliten.

Det noteras att de första kristna var som ett hjärta och hade en själ.

I kapitel fem testas helhjärtenheten.

Sedan ställs de åter inför Stora Rådet. Gamaliel, Paulus gamle kloke lärare, menar att om det är något från Gud så består det, annars inte. Det blev ett lamt men viktigt försvarstal, dock klokt.

Den första tiden handlar om motståndet, men också om prioriteringarna. Tiden var kort, bilden var att Jesus snart skulle vara tillbaka.

Apg 6-8 om Stefanos, till nästa vecka.

söndag 22 november 2009

2 Sam 6-10

Arken, med lagtavlorna, förs för första gången till Jerusalem, planer för templet, men det bordläggs, profeten Natan blir en viktig sanningssägare – en sådan som alla makthavare borde få sig tillsänd.

Arken som symbol för Den Heliges närvaro blir här tydlig. Den är inte så lätt att förstå med våra mera demokratiska perspektiv. Samtidigt finns här en intressant dimension – den upphöjde guden, ändå manifesterad av en ark, krävde särskild omsorg för visa den respekt. Den bar välsignelse, men fick inte på några villkor dras ned i den mänskliga smutsen. Det kostade liv, men kunde bära med sig välsignelse.

På ett särskilt sätt blir den symbolen för Davids framgång, Gud gav honom legitimitet. David ville bygga ett hus för Gud, ett tält var för simpelt. Men det hela slutar med att en av Davids ättlingar (Salomo – ännu inte född) ska få det heliga uppdraget.

Till nästa vecka läser vi om Batseba, och Davids konfrontation med maktfullkomlighetens uttryck. Sedan går vi in i tid av politiska förvecklingar med svekfulla arvtagare. 2 Sam 11-18.

måndag 16 november 2009

PINGST, Apostlagärningarna 2

Åter helg, nu dagarna för att celebrera livet, lämna förstlingsgåvorna till Gud som offer, som för att bringa ordning i världsbilden, vi lever i och ur Guds hand. Sådan var den judiska seden då, som nu.

Vad vi har är en grupp lärjungar, beordrade att stanna i Jerusalem (församlade med varandra, som det stod i 1917 års översättning). De hade just sett Jesus lämna dem efter de kaotiska veckorna efter påsk – med korsfästelse, grav och uppståndelse. Tio dagar hade gått sedan himmelsfärden.

De anar konturerna av uppdraget. Det vet vad ”de har sett och hört”, men bara i liten grad hade de ännu själva talat, inte haft ansvaret.

Detta är läget. Tre, minst, temata bär dagen, ett: Det är offerhelg – tackar Gud för samarbetet om Livet, två: examensdag – nu ska de bära ansvaret, och tre: som i profana sammanhang ofta kallas hänryckningens dag, men konkret var det Anden som nu gavs åt dem – som ska ge kraft.

Det första tecknet på anden, efter det att stormen hade dragit in och fördelat sig som tungor av eld, var SPRÅKEN. Det har givit upphov till traditionen med tungotal – ibland profetiska budskap. På Pingstdagen var det på ett sätt det motsatta: Människor förstod, hörde talen på sitt eget språk. Det är pendangen till Babels tornet, då människorna delades upp i vi och dom, svårigheter och fiendskap tornade upp sig. Nu var det istället ENHETENS budskap. Vi hör samman.

De talade om GUDS MÄKTIGA UNDER. Samlingen av folk var imponerande, judar – mest – från i stort sett hela den då kända världen. Då träder Petrus fram. Eldprovet följde eldens tungor. Anden skulle utgjutas över alla; de ska profetera, se syner, se drömmar. Var och en som ber till Herren ska bli räddad.

Jesus förkunnas, han som inte döden rådde på, anspelning på Davids ätten, om denne Jesus kan vi alla vittna. Denne Jesus som ni har korsfäst har Gud gjort till Herre (Gud) och till Messias. Gör bättring och låt döpa er, så får ni Anden.

I vers 2:42 ges grundstadgan för den kristna församlingen. De sålde vad de ägde, alla väntade de att Jesus snart skulle komma åter, inget skulle stå i vägen.

Anden – Gud som treenig/trefaldig – den gräns- och tidlösa formen som följer de kristna. Introduceras inte här, var i Gamla testamentet förbunden med tecken på att det var Gud som gav uppdraget, ett slags legitimation för Guds sak. Given till de kristna, ibland med uttryck som profeterar, talar i tungor. Grunden är det är mottagningsstationen för den kristna människans tro, som ropar för oss då orden inte räcker. Anden är utgiven till Guds folk – som tecken på att de har ett uppdrag för Gud.

Kyrkan är född!

Nästa vecka läser vi Apg 3-5. Den första tiden, motståndet, prioriteringarna…

torsdag 12 november 2009

2 Sam kap. 1 - 5

Konflikten mellan den gamla ätten och David pågår, men efter hand enas Israel under David. Han blir officiellt kung vid 30 och regerar i 40 år. Sedan handlar resten av boken om den nya kungaätten som minsann inte går av för hackor. Historien upprepar sig…

Det börjar illa. Död. Död. Död. Saul ger slaget förlorat och ber om hjälp att ”hedervärt” ta sitt liv, han får hjälp av en invandrare som meddelar David, och dödas som lön, för att han (på dennes egen order) dödat Herrens smorde. (Vi ser ett stycke av Judas…) Sensmoralen är klart diskutabel.

David hyllar sin föregångare, men mest hyllar han vännen Jonathan, Sauls son och kronprins.

Sauliterna ger sig inte så lätt. I Sam 2 fortsätter Davids långa färd mot tronen. ”Herren ska vedergälla de onda för deras ondska” 2 Sam 3:39. Det var principen som man uppfattade den.

I fyran fortsätter den diskutabla hedersmoralen, David gör allt för att inte verka hämndgirig på Saul, andra får betala.

I 5:6 intas Jerusalem som nu på allvar förs in i händelserna. Maktens väg stensätts av blod. Det är svårt att göra teologi av den i detta sammanhang. Döden och mängder av hustrur kantar Davids väg.

Till nästa vecka läser vi 2 Sam 6-10 . Arken, med lagtavlorna, förs för första gången till Jerusalem, planer för templet, men det bordläggs, profeten Natan blir en viktig sanningssägare – en sådan som alla makthavare borde få sig tillsänd.

måndag 9 november 2009

Apostlarnas gärningar

Lukas skriver. Läkaren, noterade, lyssnade, talade säkert själv. I början av Apostlagärningarna är han journalisten som samlar fakta, vad har de att berätta? En bit in blir det plötsligt ett ”vi”. Han reste med Paulus. Stod på hans sida.

Apg 1 Samlar oss till himmelsfärden, och den sköra kyrkans första början.

När han summerar Jesus efter uppståndelsen talar han om att Jesus gav dem många bevis på att han levde, han talade om Guds rike och vid en måltid säger han till dem att stanna i Jerusalem och vänta på det som Gud hade lovat att ge dem.

Ni ska få kraft och vittna om mig, till jordens yttersta gräns. (1:8) En ängel bekräftar och berättar om att Jesus ska komma tillbaka. I några versar summeras kyrkans centrala kraftfält: Anden som ger kraft, ni ska vittna och Jesus kommer tillbaka. (När vi samtidigt nu läser om Saul och David ser vi hur begreppet Ande är centralt. De gamla kungarna faller i hänförelse och ”hör till profeterna”, som tecken på att Gud hade tagit dem i sin tjänst. Det är denna parallell som uppenbaras på Pingstdagen.)

Judas´ ersättare utses. Det blir en Mattias som vi i övrigt aldrig sedan möter igen. Kriteriet var att han skulle ha varit med dem från det att Jesus döptes av Johannes till dess Jesus lämnade dem på himmelsfärdsdagen. Demokratin sköttes genom lottning!

De var 120, cirka, apostlarna, Jesu mor och några andra kvinnor, Jesu bröder.

Nästa vecka firar vi pingst med den nya kyrkan. Apg 2.

onsdag 4 november 2009

Herren ser med andra ögon...

1 Samuelsboken 16-31 (Jag är inte i fas ännu, men nu tar vi tag i Samuelsboken och följer David, ti-ti läser vi NT, fr-fr GT)

Samuel tröttnade på Saul. GUD sänder den gamle gudsmannen till Betlehem. Till Jishaj. Till jul sjunger vi av Jesse rot och stam, det är denne man som nu kallas Jishaj. ”Herren ser med andra ögon än människor” (16:7), sönerna passerar på catwalken som i en audition, ingen passar in. David smordes och Herrens Ande föll över honom.

Med lyran spelade David in sig i Sauls hjärta.

I sjutton möter vi den klassiska kampen mellan filistén Goljat, tre meter lång och med en rustning som vägde 60 kg, och David.

Uppenbarligen möter vi här en annan texttradition som inte kände till den lyraspelande pojken.

David blir en framgångsrik krigare, Saul alltmer fylld av svartsjuka.

Gud skyddar David. Men David blir landsflyktig och en märklig resa tar sin början. Inte alldeles lätt att begripa. 85 präster får plikta med livet för att de hjälpt David. I 24 möts de i bergen söder om Jeriko och besöker samma grotta. David kunde ha dödat Saul men skonar honom, skär av ett hörn av hans mantel. I 24 sker det dramatiska mötet mellan rivalerna.

I 26 får vi en parallellberättelse till historien i grottan, från en annan samskriven texttradition. I 28 går Saul på seans och får en chock när han begriper att David redan är smord till kung. I 31 dör Saul för sitt eget svärd. Allt är förlorat.

Till nästa vecka läser vi 2 Sam 1 - 5
Konflikten mellan den gamla ätten och David pågår, men efter hand enas Israel under David. Han blir officiellt kung vid 30 och regerar i 40 år. Sedan handlar resten av boken om den nya kungaätten som minsann inte går av för hackor. Historien upprepar sig…

fredag 30 oktober 2009

Paulus - en sammanfattning av ett spännande liv

Paulus kom från ett judiskt hem i Tarsos och var romersk medborgare sedan födelsen. Hans helgondag firas den 29 juni, som skall ha varit hans dödsdag. Han blev medlem av Stora rådet vid 28 års ålder.

De viktigaste källorna till kunskap om Paulus liv och verksamhet är dels hans egna brev, dels Apostlagärningarna. Paulus var född i Tarsos i Cicilia/Kilikien (Apg. 9:11, 21:39, 22:3), innehade romerskt medborgarskap (Apg. 16:37f., 22:25-29, 23:27), var av judisk börd och tillhörde Benjamins stam (Romarbrevet 11:1, Filipperbrevet 3:5).

Han var farisé och utbildad i den judiska lagen (Filipperbrevet 3:5f., Galaterbrevet 1:14 Apg 23:6, 26:5) av den judiske läraren Gamaliel i Jerusalem (Apg. 22:3).
Som farisé var Paulus mycket nitisk och förföljde ivrigt den tidiga kristna kyrkan (1 Kor. 15:9, Gal. 1:3, Filipperbrevet 3:6, Apg. 8:1-3, 9:1-2). Han deltog som åskådare när Stefanos stenades och skaffade sig tillstånd att själv åka till Damaskus för att bevaka de kristna där. På vägen dit mötte han Jesus i en uppenbarelse (Apg. 9:1-22, 1 Kor. 15:8-10, Gal. 1:15f) och omvändes till kristendomen.

Han reste till Arabia och var frånvarande under 13 år, återvände på nytt till Damaskus där han förkunnade. Efter 3 år försökte Judarna döda honom men han rymde till Jerusalem och anslöt sig till Petrus, Jakob och de andra apostlarna genom Barnabas. Efter 15 dagar reste han till Cesarea och Tarsos. Från åren 39 - 43 så förkunnade han i Syrien och Kiliken.

År 44 träffade han Barnabas i Tarsos och de följdes åt till Antiokia, där de förkunnade och undervisade stora folkmassor i ett år. Det var staden Antiokia som Jesu lärjungar först började kallas för kristna.

År 45 började han resa runt i Antiokia tillsammans med Barnabas för att förkunna och samla in allmosor från de troende i staden till de äldre i Jerusalem. De återvände igen till Antiokia.

År 48 lämnade de Antiokia för sina missionsresor, de besökte Cypern och många andra städer.

I det apostoliska mötet år 51 i Jerusalem så slog man fast att Paulus och Barnabas skulle tjänstgöra bland hedningarna medan Petrus, Jakob och Johannes skulle tjänstgöra bland de omskurna. Efter det återvände Paulus och Barnabas till Antiokia. I Korinth skrev han 2 brev till Thessaloniki.

År 57 skickade han sitt första brev från Efesos till Korinth. Och i Makedonien skrev han sitt andra brev till Korinth.

År 58 skrev han sina brev till Galatien och Romarna. Han dömdes av Ananias, överstepräst och fängslades i 2 år i Jerusalem.

År 60 skickades han av Festus, den romerska stathållaren till Rom, så att han skulle dömas inför Ceasar den store, han blev därmed den första aposteln som kom till Rom.

På våren år 62 skrev han sina brev till Filemon, kolosserbrevet och Efesierbrevet. Och på våren år 63 skrev han Filipperbrevet, därefter blev han utsläppt ur fängelset. Efter att han skrivit Hebreerbrevet, så reste han från Rom till Makedonien och mindre Asien. I Makedonien skrev han sitt första brev till Timotheos år 64 och sedan till Titus.

År 65 år sägs det att han reste till Spanien, Londra och Korinth, där hörde han nyheten om att de kristna i Rom förföljs av Niron. Och han åkte dit för att trösta dem i sin nåd. Där blev han slängd i fängelset av Niron. Under detta år när han var i fängelset, så skrev han sitt andra brev till Timeotheos och därmed det sista brevet, i det visar han hur mycket han längtar om att övergå från detta liv till det eviga livet.

År 67 gav kejsaren Niron order om att han skulle halshuggas.

Paulus är hedningarnas apostel, detta efter att han genom en uppenbarelse ifrån Herren fått veta att alla folk tillhör Herren.

Han grundade många församlingar och rekryterade många lärjungar som hjälpte till att sprida budskapet, många av dem led stor nöd p g a det, vissa av dem var: Silo, Juda, Barsabas och många fler. Paulus arbetade som tältmakare för att få ihop sina behov.
Gud utförde många underverk genom hans händer, även till det att många troende lade hans kläder på sjuka . Han genomgick svåra lidanden. Han dömdes vid 5 olika tillfällen till 39 piskrapp. Utöver detta fick han spö 3 gånger med en pinne (stav), och en gång blev han stenad. Han genomled under sitt liv stor möda, hunger, kyla och nakenhet.