Ska tala om Skapelseberättelser idag

från babyloniska urberättelser till kvantfysik.

Inleder så här:

Den urgamla boken

Jag äger ett bibliotek. Flyttbart. Lättburet. Numera helt digitalt. Sökbart.

Förpackade ord gör människan unik. Först det talade. Som skilde oss från alla de andra däggdjuren. Sedan det skrivna. Minnen kunde bäras från generation till generation. Och färdas över hav och land. Från 1460-talet tryckt. Spridningstakten ökade. Från 1990-talet digitalt. Allt överallt alltid.

GUD, Bibeln och Ordet. Olika uppfattningar. Jfr Koranen-profeten, Jesus-Bibeln (Uppenbarelse resp vittnesbärare)

För mig är biblioteket heligt för att det berättar om GUD och människor som söker varandra. Bibelnär som en garderob, en teater, en spegelsal.

GT/NT: Samlad och nedskriven under ca 700 år. Ca 70 böcker.

GTs och NTs tillkomstsätt är lika. Där finns grundberättelser, händelser, tal, viktiga historiska moment som sedan skrivits ned, ofta inom en viss grupp eller skola. Situationen som denna grupp befinner sig i, adressaten och sammanhanget, eller missionen, färgas in i texten. För Nya testamentet talar forskarna nu ofta om en Johannes-, Lukas- eller Matteuskyrka. Inom sitt sammanhang formulerades trons inre samband. Ibland i konflikt med andra skolor, men oftare just som betoningar och perspektiv.

I GT ser vi spåren av flera reformationer, återkomster till Jerusalem eller nedtecknade och samlade berättelser i drömmen om Jerusalem. Forskarna talar om Elohisten, Jahvisten, P-källan, Deuteronomisten osv. Ofta med formen av en redaktion som noggrant samlat berättelserna, med uppgift att samla folket, skriva fram ett samlat folk i trons värld.

Först några århundrade fvt fanns det vi kallar GT samlad, och några århundrade efter Jesu död och uppståndelse har vi den samling vi kallar NT.

SKAPELSEBERÄTTELSERNA
Jag tänkte att vi idag skulle stanna vid en uppsättning berättelser, som jag själv just nu är mycket upptagen av: Skapelseberättelserna.

1 Mos 1: antas idag vara nedtecknad i huvudsak av P-källan. Platsen antas vara Babylon. Folket är i fångenskap och längtar hem, till Jerusalem. En redigering av de gamla berättelserna tar form, människor ska läras tro och dela berättelsen om sin historia. (1 Mos 2ff som berättar särskilt om Människan är troligen av äldre datum.) (Skapelseberättelse 1 i babylonisk kontext och berättelse 2 mer i egyptisk)

Enkelt kan vi säga att en Skapelseberättelse har till uppgift att förklara hur det som finns en gång kom till. Människorna, jorden, havet, solen, månen spelar en central roll. Och nästan alla kulturer tänker sig en, eller flera, Skapare.

Omkring det judiska folket fanns två starka kulturkretsar: den babyloniska: mesopotamiska, assyriska, persiska (tvåflodslandet) resp den egyptiska.

Den persiska tidiga traditionen tänker sig ofta människan skapad för att avlasta gudarna. Människan blir gudarnas slavar. Den egyptiska knyter gudarna, och de har många, till Farao. F är liksom gestaltningen av gudarna på jorden. Och vi kan nästan se hur den judiska skapelseberättelsen kommer till i en spänning mellan bilderna av människorna som slavar respektive gudarna som tar sin boning i den mäktige Farao.