söndag 12 april 2015

Jag och Du

KÄRLEKEN

Labyrint,
spegelsal och spöktåget
ger sina bilder av
gränser som överskrids
vrids snids
Vi ser oss själva
men bakifrån
ovanifrån, i centrum och i marginalen.
Ibland liknar vi någon helt annan
som mest liknar oss själva.
Hon kräver det kärleken
att perspektiven förskjuts
Ett jag blir vi

som blir du som är jag.

Ur med sikte på horisonten, Sahlberg 2013


Mötet mellan Jag och Du, eller Jag och Det är det som ytterst gör oss till människor. Det är inte bara biologin eller människans kemiska soppa som möts, och blandas, men själva existensen som delas.

Hur sker detta möte? Hur kan vi möta Den Andre utan att dränka hen i mitt jag? Samtidigt som mitt jag blir till i ditt du, och vice versa, är vi ju olika, men lika. Kan vi röra oss från att tala till och etablera form för att tala med?

I min senaste bok, Vad är då en människa?, talar jag om Jaget och Laget – den svåra balansgången mellan att vara en del av det hela och delar, samtidigt. Att bära den unika dna-strängen och på samma gång inse hur vi är nära släkt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar