Paulus

Mitt senaste inlägg finna här, pga tekniska orsaker: tanksjalvpa.blogspot.com.

5 punkter

för Paulusrevolutionen.

1. Paulus läser Förbundet helt annorlunda än vad kyrkan har gjort. Hela Paulus teologi tar sin utgångspunkt i relationen mellan GUD och Människan. Det ger effekter på Försoningen och Makten. Stora effekter.

2. Paulus läser korset på ett helt annat sätt än vad kyrkan senare har gjort. Det är först och främst ett återställelsens tecken. GUD gjorde det skadade helt.

3. Paulus har en tvåvåningsvärld. Nederst den mänskliga naturen. Han beskriver den som den gamle och den siste Adam. Överst är individen som i det gamla paradigmet följde Torah på väg mot Rättfärdigheten. I det nya ges oss Rättfärdigheten av Jesus på korset. Vi har sedan att

4. läsa det på helgelsens väg. Utmaningen är inte att finna GUD eller bli funnen. Det är att leva med GUD. Hand i hand går vi för att bli det GUD har tänkt att vi ska vara.

5. Detta avlövar Makten och Auktoriteten. Denna GUDs barns verkliga frihet kontrasterar all jordisk makt. Jag förstår att Kyrkan lagt locket på.

Nu är det dags att läsa Paulus på riktigt!

Jag grundar i min första bok. I den andra drar vi ut linjerna.

Följ med på befrielsetåget!

Under maktens tjocka täcke...

Under de senaste 17-18 hundra åren har kyrkan levt i tvångsäktenskap med Makten. Redan innan dess, från 300-talet, satte kyrkans män redskapen i händerna på maktsugna kejsare. Den romerska stormakten med krigsorganisation och lydnad som främsta märke, i tydliga hierarkier, smittade inte bara kyrkans organisation, också tanken erövrades.

Detta fanns förstås inte hos Paulus. Han levde "på andra sidan".

Dags att återvända dit.

Längtans hus

blir nog rubriken på nästa bok. Det är en uppföljare av Längtan efter Riket.

I den första boken ger jag en introduktion till Paulus, hans liv och de uppbrott han gjorde.

När nu nästa bok är klar i en råmanusversion drar jag ut linjerna av de teologiska slutsatserna. Tydningen av försoningen och smittan av makten är i fokus.

I en andra del beskriver jag konsekvenserna av detta "Kyrkans hus".

Herrens hus har många rum.

Räknar med att bok 2 kommer ut inför sommaren.

så befriande

Paulus har i grunden en helt annan ingång till kristen tro, än den som kommit att dominera kyrkans betoningar.

Främst handlar det om det jag betonat i min bok: Allt tyds, tolkas och levs inom ramen för Förbundet.

Sedan handlar det om hans judiska läsning av begreppet Rättfärdigheten.

I det perspektivet får inte Försoningen läsas i de rättsliga termer som kyrkan kommit att göra.

Vidare motiverar aldrig Paulus GUD.

Han talar aldrig om helvetet.

Korset är tecknet på den nya gemenskapen med GUD.

En paulinsk kristendom är 2000-talets kristendom.

rättfärdigheten

Förbundet och Försoningen har vi nu rätt bra ordning på, Paulus och jag. Men Rättfärdigheten - hur kan vi tala om den?

En absolut GUD som inte talar maktspråk. De ni!

Paulus 2

Jag har nu dragit slutsatserna av min första bok om Paulus. Tror att den kan läsas av såväl teologer som av bibelläsare i allmänhet.

Storyn om Paulus innebär en uppfräschning av hans perspektiv och den nya läsningen av Paulus som en judisk teolog skärper ett antal perspektiv.

Ser nu fram mot reaktioner, reflektioner och protester.

I nästa bok drar jag alltså ut konsekvenserna av ffa hans syn på försoningen.

Jag menar att kyrkan har betonat fel. Detta får konsekvenser för vår impregnering av maktperspektiven.

Därför kommer den andra delen av den nya boken att utgöras av en befrielseteologi.

Paulus och jag hoppas kunna trampa på många ömma tår.

Men jag tror att man bör läsa ettan innan tvåan kommer.

maktanalys

Paulus och jag tredskas med maktanalysen. Han är på bortre sidan. Innan kyrkan red de höga hästarna. Jag på hitsidan, nu när det vittrar. Vi kommer att bli ense. Kommer i nästa bok som bygger på Längtan efter Riket, min omläsning med Paulus.

\"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus’ brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket ‘Guds rättfärdighet’, vilket jag hade lärt mig förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga….jag stod inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvis och vred Gud, utan snarare hatade jag honom.….Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket ‘den rättfärdige skall leva av tro’. Då förstod jag att Guds rätttfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron…Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. …Medan ‘Guds rättfärdighet’ tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta ord kärlek.\"

Skriver Martin Luther 1545. Delar det. Men Luther kom inte ända ner. Han såg inte skillnaden mellan människors natur och individens resa.

Detta är det som upptar mig nu. Nu när 2012 just öppnat ögonen.