onsdag 20 augusti 2014





Tidshavet, oceanen på andra sidan berget.



KYRKAN –
SKEPPET PÅ TIDENS HAV



I


BUREN AV VÅGEN

Sakta
gungar hon
på tidens våg

ankrad
på redden
ständigt beredd

med en
hemlig resrutt
dristigare än andras

ännu
har hon ej avseglat
ankaret har kilats fast
mellan ovilliga block:
Makten och Lättjan.


II


BRISEN


En bris blåser in frisk vind
från havet – som blinkar
med gnistrande solgator
som lockar att beträdas

Kaptenen ser bister ut
överväger att ge order:
Kapa trossen!
Men dröjer ännu med ordern

Det blåser in
frisk luft
österifrån,
soluppgångens bris



III





Apostlar gick ut
med budskap till folken
att Kristus är GUD

De lade ett hav
mellan makternas hot
och livet i tro
på GUDs mäktiga Ord

ur döpelsens hav
steg en mänsklighet fram
i tron på hans namn. (Olov Hartman, Ps 62:3)


IV


NU


Ett hugg
och skeppet
flyter fritt

seglen hissas
skotblocken gnisslar
Rorsman tar kurs
ut ur bukten

mot en ny verklighet


V


FÖRVANDLING


Dagen förvandlas
luften kan andas