Oktober - Paulusmånad

Under sommaren har Paulus fått vila. Inte helt. Men lite semester fick hen - och jag. Under sensommaren har jag packat upp mina böcker och fann en del matnyttigt som jag nu läser. Både gammalt och välkänt, men också nytt.

Ska nu tala Paulus, utöver i samlingar i Kållered, också i Lindome, Flatåskyrkan och Betlehemskyrkan. I januari är jag bokad i Småland och i Växjö läser några olika studiecirklar mina böcker.

Nu gäller det alltså att koncentrera sig på det som kan väcka intresset för en djupare vandring med Paulus. Men också att provocera fram det möte som vill ställa oss inför nya frågor.

Korset är en sådan brytpunkt. Det dröjde innan P såg det stora paradigmatiska skiftet. Och vi ser det inte än. Världen var ny i skuggan av korset.

Och jag ser just där knytningen mellan postkristendomska och Paulus.

Institutionen kyrkan - Christendom, som engelskan säger - och den tro och teologi som Paulus skildrar (utvecklingen av) rymmer de utmaningar vi nu står inför.

Det nya perspektivet handlar om en ny utsiktspunkt. Inte i institutionen kyrkan men den enskilde människans vandring i tro.

Paulus i ny dager

skrev Jean Paillard 1979. En utmärkt bok, om framförallt Galaterbrevet och Romarbrevet.

Jag delar på många sätt Paillards perspektiv, både i detaljer och i en samlad bild. Inte minst om den paulinska utvecklingen.

Däremot har jag problem på ett avgörande område. Det kan formuleras med en fråga: Hur mycket var Paulus i kontinuitet med den fariseiska tron och världsbilden?

Och detta är ett mycket vitalt perspektiv.

Som jag läser Paulus drog han i mitten av femtiotalet till sådana djup att han i praktiken upphörde att vara farisé. Men inte förrän då. Och jag är inte säker på att han såg det själv.

Det alldeles avgörande var hur han läste Jesu kors. NT Wright är mycket tydligare på den punkten, än Paillard, och det handlar om den principiella grunden för rättfärdiggörelsen. Fram till P:s djupdykning 54-57, gäller i princip det paradigm som bar den judiska tron. Torah - lagen och läran - och laggärningarna, ett begrepp som Paulus är ensam om, är människans väg till GUD. Den uteslöt alls inte förhoppningar knutna till GUDs nåd, och om tron som överlåtelse. Men från Paulus omläsning av korset återstår till slut ingen väg till GUD. Men istället öppnas vägen från GUD.

Paulus upptäckt byter riktning. Och ur det växer den helt nya tron fram. Mycket talar för att detta bara gradvis avtäckts sedan dess. Korsets teologi är det nya, som Paulus ser. Men det är så paradigmatiskt nytt att vi ännu håller det ifrån oss.

Till församlingen i Filippi skriver han senare, troligen från sin husarrest i Rom, 60-62/63: Många är fiender till Kristi kors.

Ja.

samtal om Paulus

24 sep drar vi igång ett samtal om Paulus, hans tid, liv och budskap.

Varannan måndag 12oo-13 45. Centrumkyrkan, Kållered.

Har man läst mina böcker är man väl förberedd. Men det är inget krav.

Välkommen med.

Paulus utmanar allt vi lärt oss

Paulus och dagens kristendom

Ett religiöst grunddrag är underkastelse. Hopplöst omodernt i vår tid. Vi hävdar friheten och betonar att vi duger som vi är. Men värjer oss från frihetens ansvar och det reella behovet att faktiskt förändras; djupna, bli mognare och klokare. En annan dimension handlar om Ödet eller Makterna som ska bevekas. Det onda ödet besegras av en favoriserande GUD. En bild av en partisk GUD som ser om de sina men straffar de orättfärdiga. Många av Psaltarens psalmer stensätter en sådan tro. En tredje dimension rör därför vår meritokratiska syn. Det verkar rimligt att vi på olika sätt ska göra oss värda GUDs omsorger.

Jag tror att dessa ganska primitiva tydningar spelar större roll än vad vi vill tro. Framgångsteologi, jultomtesyndrom och ett evigt schackspel med gudar blir en platt vanföreställning av tron i allmänhet, men också av den kristna tron.

Denna kamp, om än med olika andra uttryck, var också Paulus kamp. Jag har försökt skildra detta i mina två böcker med en omläsning av Paulus och med honom också en omläsning av såväl GT som NT.

Meritokrati, Ödestro, Bevekandetro är på olika sätt i vägen för en gudsnärhet, den Jesus visade vägen till. Men budskapet blir faktiskt inte tydligt i evangelierna, men väl hos Paulus. Detta kan locka ner oss i det andra diket: En bild av GUD som överslätande och närmast menlös.

Dessa aparta bilder slet Paulus med. Och den samlade bild som han nådde fram till blir synlig när vi får grepp om den kronologiska utvecklingen i hans teologi. Kyrkan orkade inte då hela vägen, och inte heller senare har djupen öppnat sig helt för oss.

Som jag läser Paulus var det korset som till slut blev nyckeln. Dittills hade han som fariséerna levt med drömmen om rättfärdiggörelsen som målet efter en trägen Torah-vandring. De uteslöt alls inte GUDs nåd, men den var bonus på människans lydighet och strävan. I denna paradigmatiska anda är I huvudsak GT OCH evangelierna skrivna! Paulus, liksom senare bl à Luther och Wesley, får klart för sig hur denna Rättfärdighet är GUDs gåva. Given av nåd men till priset av Kristus. Rättfärdigheten är inte målet men utgångspunkten, genom korset.

Leder detta till universialism (att alla är räddade)? Ja, och nej. Och detta är den riktigt svåra passagen. Paulus väljer att tala om detta med orden "i Kristus", "ikläd er Herren Jesus", "den andliga människan"... Det är ett nu - med korset som grund - och samtidigt ett ännu icke. Vi är frälsta, men ska sträva efter vår frälsning. Vi har härligheten men ska sträva efter härlighetens kropp. Vi lever i Kristus men ska fullkomnas i GUDs rike. Nu, men ännu icke. Helt, men ännu inte helt. Allt är givet, men vi ber om att få det. Det är i detta perspektiv som korskonsekvensen skildras i Rom kapitel 12-15. Det är inte etik, inte lagkrav som ska uppfyllas men ideal som vi utmanas leva in i. Det är korsets dagliga realitet av förvandling.

Alltså talar sedan inte Paulus om att de heliga syndar. De har ännu syndens märken, lever under påverkan av syndens natur, men är ändå en ny kropp med Kristus. Vi är i varje stund det ideal vi ännu inte är.

Men det är ingen meritokrati. Det är inte vi som kvalar in i ett godkänt liv, men Kristus som lever fram det nya livet i oss.

Räddningen finns inom räckhåll. För alla. Men vi behöver få syn på och leva "i korsets skugga".

Vi behöver inte beveka GUD, inte bevaka GUD (eller GUDs intressen) men bejaka GUD som i Kristus lever i oss. Därför ska vi "ikläda oss Herren Jesus".

Enklare uttryckt lever vi i GUDs nåd. Men nådens liv är inget banalt. Det är att "godta varandra som Kristus har godtagit oss till GUDs ära".

Vi kan, ska, förmår inget göra för vår räddning. Men räddningen genom korset förvandlar oss helt.

Luther och brevet till Rom

Så beskriver Luther hur han fick nyckeln till Romarbrevet:

Agrell skriver: Dateringen av den stora reformatoriska upptäckten varierar från 1513 till 1519. Man har inga klara källor för dateringen, därför att Luthers egen beskrivning av denna upptäckt i företalet till hans latinska skrifter av 1545 är oklar vad gäller datering. Däremot ger han - observera 1545 - en klar tolkning av upptäcktens innebörd:

"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus’ brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket ‘Guds rättfärdighet’, vilket jag hade lärt mig förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga….jag stod inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvis och vred Gud, utan snarare hatade jag honom.….Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket ‘den rättfärdige skall leva av tro’. Då förstod jag att Guds rätttfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron…Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. …Medan ‘Guds rättfärdighet’ tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta ord kärlek."

om Paulus i Sändaren.

Jag har nu en lite längre artikel i Sändaren. http://www.sandaren.se/debatt/paulus-utmanar-kyrkan-igen-och-igen

Paulus

- ett försök till förenkling. (reagera gärna. Självklart? Fel? Rätt? Radikalt? Obegripligt?)

Klart man grunnar, kors och tvärs, efter en så omtumlande period av nära umgänge med Paulus. Två böcker, ett drygt 30-tal möten och samlingar, några artiklar...

Ser att min bild är kontroversiell och komplex. Ska försöka förenkla grunddragen i sommar. Vill gärna få fler som ser det jag tycker mig se: den kontroversielle Palle, som kyrkan i många stycken inte orkat följa. Men det är ju en sak. Jag menar ju dessutom att på ett antal punkter har Paulus rätt. Och kyrkan fel.

Men. Min bild kan i grunden bara levereras som paket. Saker och ting hänger samman. I olika tider har det givit goda upptäckter i kyrkans historia. Men man har gjort halt och inte följt Paulus hela vägen. Luther läste rättfärdighetsbegreppet och det öppnade hans hjärtas tro. Men han gick vilse i helgelsen och byggde lag kring boten. Paulus skulle aldrig sagt samtidigt syndare och rättfärdiggjord. Wesley gjorde samma resa två hundra år senare. Han är ännu närmare. Men hos honom blir helgelsen lagbunden och han läser inte hela Paulus. Men i fråga om nåden är han i Paulus hand.

Man måste se Saul/Paulus i sin fariseiska kultur. Hans eget livs resa är en del av hans evangelium. Han tänker och skriver som en judisk farisé. Hela tiden. Men laggärningarna - och med dem lagen och omskärelsen - sorteras in i ett helt nytt paradigm.

Paulus nytydning tar sin början vid korset. Hans tankar mognar till text under några år vid mitten av femtiotalet. Och vi kan följa dem genom resan i 2 brev till Korinth, ett brev till Antiochiaförsamlingen i Galatien och den stora sammanfattningen i Romarbrevet. Troligen under ett författarskap under kanske tre år: 54-57. Korinth är på många sätt centralort.

Efter fiaskot i Makedonien där exiljudarna jagade undan honom. Och efter talet i Aten. Som är intellektuellt hans mest briljanta. Skriver han först två ursäktande brev till Thessaloniki (ca 52). Där har vi i huvudsak farisén som skriver. Under tredje missionsresan är han sedan redo att ta ut svängarna.

Orden för det har vi i 1 Kor, och de första kapitlen där. Korset har seglat upp i det paulinska tankebygget. Dittills var det Uppståndelsen som gjorde Jesus till Messias. Från och med nu är det korset och graven som tillsammans är det nya paradigmets grund. Och det vägleder Paulus in i den djupare omprövningen av Rättfärdighetens grund. Nu blir paradigmskiftet teologi. Lagens innehåll är inte ifrågasatt. Men lagens funktion. GUD är den som ger Rättfärdighet. Kristus är den gåvan. Med det som grund blir Paulus oförsonlig mot omskärelsens självtro. Man kan inte blanda lite lag, omskärelse och kors. Då hade Kristus inte behövt dö. Detta är själva centrum i den paulinska omläsningen. Dit är inte kyrkan då, och knappast sedan, redo att gå. Man vill och kan inte frigöra sig från den mer begripliga lagbundenheten. Men det gör Paulus. Och detta skriver han sedan fram i breven till Kolosse, Efesos och Filippi, varav kanske bara Fil är riktigt autentiskt skrivet närmast Paulus. (Fast jag tror att alla 13 breven är Paulusnära.)

Michael Goulder har skildrat detta som en maktstrid mellan kyrkans olika sfärer. Jag är inte så säker på det. Snarare handlar det om en mer ideologiskt driven konflikt. Paulus är för radikal.

Men jag tror att han har rätt. Med Kristus på korset tas den generella striden med människans onda natur. Och med Uppståndelsen hennes liv att leva "i Kristus" och successivt gå in i det kristna livet - ikläda sig Herren Jesus. Då kan vi godta varandra som Kristus har godtagit oss till GUDs ära. Det är denna korsets praktik han skriver fram i Rom 12-15.

Paulus konflikt med Petrus som han själv beskriver i Gal 2 är den centrala konflikten. Först i den ser vi konsekvenserna av det nya paradigmet. Detta är en kreativ konflikt för Paulus. Men inte för Petrus.

Luther fick det rätt fram till rättfärdiggörelsen. Wesley fick det rätt till helgelsens livsväg. Men de insåg inte att gamla paradigmet och det nya kräver två uppsättningar glasögon. Texterna kan bara läsas om vi vet på vilken sida om korset vi står.

GUD har gjort det. Tillhörigheten är villkorslös, för GUD gjorde hela försoningsresan. Men inte utan krav. Kristenlivet levs varje dag - i resan mot bli så till sinnes som Kristus Jesus var...

Paulus hälsar från semestern på Malta

Som vanligt skriver han i one-liner-form:

Ni kan inte BEVEKA GUD, ni behöver inte BEVAKA GUD (eller GUDs intressen), nöj er med att BEJAKA GUD. Det är kristen tro.

24 maj 1738

En riktig Paulusdag.

På Aldersgate Street i London läste man högt ur Luthers företal till Romarbrevet. Ännu en utmärkt text att läsa.

Paulus skildrar innehållet i sin egen förståelse. Det har ofta skildrats med orden Genom tron allena.

Men det handlade om det som Paulus lägger ut i främst Galater- och Romarbreven. Han fick syn på att Rättfärdigheten var GUDs och gavs som gåva till människan.

Detta frigjorde Luther i sin kamp. Och två hundra år senare John Wesley (på Aldersgate).

Denna dimension förvandlade dessa tre. Men än verkar det inte som om vi lärt. Omvändelsen och värmda hjärtan återstår.

I offer them Christ - sa Wesley.

80 paulusar

vandrade ut till läsare på konferenserna i Linköping.

Jag har nu publicerat 320 s Paulus: Längtan efter Riket, Längtans hus och i min församling en summa av ett femtontal predikningar: 13 brev som förändrade världen.

Men mest av allt vill jag att fler vandrar med Paulus.

Efter modell från Michael Tellbe ser jag att breven med fördel läses i de fyra faser som de kanske producerades, av Paulus och flera nära honom.

Först de nästan rent fariseiska texterna i de 2 breven till Thessaloniki.

Därefter följer vi Paulus omtolkning av de teologiska grunderna i de 2 breven till Korinth, sedan Galaterbrevet och brevet till Rom, som främst är till Jerusalem.

Efter det nesliga mottagandet i Jerusalem släpper det fariseiska greppet och Paulus skriver fram kristentron i fängelse, troligen i Rom: Breven till Filemon och församlingen i Kolosse, Efesierbrevet och brevet till Filippi.

Sista sjoket är instruktionsbreven till medarbetarna Titus och Timotheos.

Läs. Njut. Djupna.