Upp kap. 17-18

Nu blir det skarpt läge. Hoten är reella. Men inte bara det. Nu blir det tydligt hur Johannes i sin syn ser sin samtid. Han talar om kungar som finns, eller nyss regerat. Uppenbarelseboken skrivs i det korta perspektivet, men det hindrar inte att mer generella varningar ligger inbäddade i budskapet.

De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. (Upp 17:9-11)

Siktet och kritiken riktar sig mot Rom och romarriket. Var finns våra tiders onda centrum? Idag försöker en del människor göra kopplingen till katolska kyrkan. De läser slarvigt och är respektlösa mot sina kristna syskon.

Vad är det då som står emot det onda. Det läser vi om i kapitlen som nu följer; 19, 20 och 21. (21:a kapitlet hör till några av mina favoritavsnitt i Bibeln.) Välkommen med, på tisdag går vi vidare. (Lördag talar vi om 2:a Moseboken.)

Avsnitt 16 Vaktlar och manna

Först en lovsång. Konflikterna görs tydliga, fienden är lätt identifierbar. Gud görs till (är?) anförvant. Texten kan läsas om det drama som folket upplever, men också, som i Uppenbarelseboken, som bilder som hjälper oss att söka bilderna för vårt drama. Vem är fienden? Vad är det som hindrar mig att leva det lev Gud tänkt för mitt liv? Hur griper Gud in? Viktiga frågor i sökandet.

När havet delar sig.
Många har försökt förklara, naturvetenskapligt bestämma, vad som händer och hur det gick till. Denna forskning, ibland spekulation, har lett till fantastiska beskrivningar, också till beskrivningar om att det hade skett vid andra vatten…
Liksom uttåget kan inte vetenskapen tala om hur ”det var”. Det må vara hursom med den saken, budskapet är Gud som ledde folket, ledare som fostrades att leda och ett folk som av och till hellre återvände till fångenskapen. Där kan evangeliet utläsas.

Vaktlar och Manna
Texten talar om en fantastisk ”motkultur” mot vår egen. Gud ska försörja. Samla inte, alla fick vad de behövde, inte för lite, inte för mycket. Och det gick inte att samla på sig. Kommersialismens motbild?

”alla hade fått vad de behövde.” (2 Mos 15:16)

Till nästa vecka läser vi vidare: 2 Mos kapitel 17 Sabbaten, 18 besök av svärfar, ledarskapsråd, decentralisering och maktdelning.

Upp 15-16

Genom tiderna har man försökt läsa Uppenbarelseboken, och profettexter, för att se de går i uppfyllelse. Problemet med det är det är svårt att tolka varje tid, Johannes trodde sig se en uppfyllelse av hur ”Gud drar in näten” i närtid, sedan dessa har det gått nästan 2000 år. Därför ska man läsa med klokskap. Se på varningstecknen men hela tiden hålla perspektivet klart: Budskapet är för omvändelse och rättning i ledet.

Efter den rad av plågor som presenterats brister Uppenbarelseboken ut i orden:

Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse. (Upp 18:20)

Nästa vecka: kap 17-18

Avsnitt 15: En medlidande Gud

(Jag har kommit lite i otakt. Idag vidare i 2 Moseboken, i morgon om Uppenbarelseboken)

I 430 år, varav sekler under slaveri. Ändå längtade folket tillbaka till köttgrytorna i Egypten. Och Farao ångrade att han låtit dem gå. Ångerköpta människor.

Men Gud hade en plan. Han lierar sig med slavfolket, de nedersta, och blir deras vägvisare. Den här versen är en av Bibelns allra vackraste:

Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. (2 Mos 13:21)

Egyptens militärmakt led nederlag, men folket invigdes genom Pesach. Herren räddade dem och de skulle viga allt förstfött till Herren. Så såg överenskommelsen ut, men Gud visste att avtal med människorna hade svårt att hållas. Det är därför som begreppet min enfödde son, likaväl kan läsas som min förstfödde son, bibelkunniga visste vad som anspelades på.

Till nästa vecka läser vi 2 Mos kapitel 12-14 då folket går, ökenvandringen börjar, inte utan problem.

Upp 14 ”Här behövs uthållighet hos de heliga”

Vi fortsätter läsningen av Uppenbarelseboken.

”Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna." (7)

Det är skördetid, vi möter de förstlingsutvalda, 144 000, ett symboliskt stortal, så feltolkat av Jehovas vittnen. De kännetecknades av renhet – lögnen var inte deras.

Det är som om Johannes kände sådan avsmak för plågor och dom, att han i en paus skildrar en mera hoppfull bild, för att sedan återvända till allvarsorden. Då med allt tydligare referenser till den världsmakt som de var en del av.

Nästa vecka: kap 15, plågorna (jfr med 2 Mos och Mose förhandling med Farao, sedan också Lammets och Mose sång, förbundstältet (platsen för lagtavlorna, symbolerna för Gudsnärvaron). Kap 16, Guds vrede.

På parallellbloggen Tänk Själv kan du denna vecka hjälpa till med predikan. Tänk Själv. Välkommen.

.

Skriv predikan

På parallellbloggen Tänk Själv kan du nu vara med och skriva nästa söndags predikan. Gå hit.


.

Avsnitt 14: Farao är en tuff förhandlare . Påsken.

2 Mos kap 5-11
Pesah - Pesach - Påsk

Haggada rymmer liturgin för den judiska påsken som varar 7-8 dagar och infaller vid fullmånens tid (första fullmånen efter vårdagsjämningen). Pesach betyder gå förbi (passover), signalen var blod, de med märkta dörrar skulle sparas. Det var osyrade brödets högtid och firades till minne av att Gud förbarmade sig över sitt folk och symboliseras i hög grad av Exodus, uttåget ur fångenskapen i Egypten.

Under en eller två av deförsta pesach-kvällarna (i Israel endast den första) håller man "seder", en rituell Pesach-måltid, i hemmet. Inledningen till måltiden är utformad som en pedagogisk lektion för barn, under vilken de närvarande intar olika smårätter såsom charoset, en blandning av malda nötter, äpplen och kryddor som symboliserar murbruket som användes för bygget av städer i Egypten, och bittra örter som symboliserar de bittra tårar som var judarnas lott under slaveriet under farao i Egypten (1300-talet f.Kr.). Under sederkvällarna läser man Pesach-berättelsen ur Haggada ("Berättelse").

I den kristna påsken finns många av dessa symboler som en grund för berättelsen; den sista måltiden, offret/blodet/kamp på liv och död, men Exodus (uttåget) har vidgats till Uppståndelse.

Till nästa vecka fortsätter vi att läsa ur 2 Mos

KORSET, orden och tystnaden IV

Människa och Gud, på korset. Kämpar. Törstar, ställer frågan till Evigheten om existensens villkor. Kanske är det en psalm han citerar. Livet ställs på sin spets, spetsades på pålen.

Solen står stilla. Ett märkligt mörker drar över trakten, var det jorden? Han gav upp andan. Det var rimligt att ställa frågan: Är allt över?

The Good Friday, eller den långa fredagen – perspektiven skiftar…

DE SJU KORSORDEN:
Fader, förlåt dem
Till Maria: Se din Son
Till lärjungen: Se din Moder
Till rövaren: Idag ska du vara med mig i Paradiset
Till vakterna: Jag törstar
Min Gud, varför har du övergivit mig
Allt är fullkomnat

KORS ORDEN III

Lärjungarna och de trogna var där. Men också kollegorna på korset talar om Jesus. Den ene ropar ut mänsklighetens bön; ”Tänk på mig när du kommer i Ditt Rike.” Den andra hånar, slänger käft närmast.

Jesus vet att Gå ur tiden, betydde just det. Träda in i det angränsande rum som saknar tid och därmed plats. Det var nära till himlen/Paradiset. En suck emellan. Den sista.

Idag. Evigheten börjar idag.

I Getsemane samlas lärjungarna. De som tvivlar, som förrådde, som förnekade. Alla är där – de erbjuds Paradiset, men än anar de bara storheten. Rövaren var längre på vägen, hade redan nått sin inre botten.

DE SJU KORSORDEN:
Fader, förlåt dem
Till Maria: Se din Son
Till lärjungen: Se din Moder
Till rövaren: Idag ska du vara med mig i Paradiset
Till vakterna: Jag törstar
Min Gud, varför har du övergivit mig
Allt är fullkomnat

KORSORDEN II

Är det den döende som bereder sig? Ser mor, troligen änka, och sin favorit bland lärjungarna. Ber dem hålla ihop. Mest kanske det dock är den nya definitionen av familj. De som delar erfarenheterna och utmaningarna. Vi vet inte.
Men ser väl kärleksuttrycken när det fanns skäl att tänka på sig själv; se andra.

Kärleken och gemenskapen, inget vi inbjuder till, men bjuder av oss själva åt.

DE SJU KORSORDEN:
Fader, förlåt dem
Till Maria: Se din Son
Till lärjungen: Se din Moder
Till rövaren: Idag ska du vara med mig i Paradiset
Till vakterna: Jag törstar
Min Gud, varför har du övergivit mig
Allt är fullkomnat

KORSORDEN I

Evangelium från en dödscell. Koncentratet av ett liv. Till slut står bara det mest centrala fram.

Det börjar storartat. ”Fader, förlåt dem.” Människan Jesus är ännu i stånd att tala. Det gudomliga lyser igenom; där finns Det Stora Förlåtet. Det sägs nu inte från en distanserad himmel, det talas rätt ut ur den erfarenhet som kommer med skoskav, svek, sviktande tro, svärd och strid.

Dyra ord.

DE SJU KORSORDEN:
Fader, förlåt dem
Till Maria: Se din Son
Till lärjungen: Se din Moder
Till rövaren: Idag ska du vara med mig i Paradiset
Till vakterna: Jag törstar
Min Gud, varför har du övergivit mig
Allt är fullkomnat

Upp kap 12 och kap 13

ti-ti läser vi i Uppenbarelseboken. Välkommen med frågor och reflektioner:

Kvinnan och draken. Nu blir det mera konkret. Å ena sidan ett barn som är på väg, å andra sidan Draken. Framtidsförhoppningarna mot förgörelsen. Änglarna på barnets – och framtidens – sida. ”det fanns inte mer någon plats för det (onda) i himlen.” (12:8) ”hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort." (12:12)

”Här behövs de heligas uthållighet och tro.” (13:10) Odjuret tillbeds och anhängarna får det strategiska tecknet; 666.

En sifferkombination som lockat till tolkningar. Napoleon, Hitler och Stalin har alla passat in, det går liksom räkna fram både det ena och det andra. Men budskapet är enklare; jåll ut, håll fast, var trogna…

Draken och odjuren är bilder. Det finns många onda ansikten; rasism, fientlighet, självupptagen egosim, felaktig fasthållande ev extremism, elitism…

Så skriver Johannes.

Till nästa vecka: Kap 14 Mot de onda bilderna och alla hoten ställs nu hoppet upp; folket utan lögn.


Bibeltexterna från Bibeln.se, sökbar här intill.

Avsnitt 13 Mose

(2 Mos kap 1-4) EXODUS

Mose ledde folket ut ur Egypten – Exodus, uttåget (2 Moseboken). Ett grundtema i judisk och kristen tro.

Uppbrott, uttåg, ökenvandring, det utlovade landet. Här finns allt. Plågorna drabbar Farao och folket, han lovar frihet men verkar svika, vattnet delar sig, lagtavlorna i öknen, folket knorrar; ”vi hade väl det bättre i (fångenskapen) vid Egyptens köttgrytor.” Avguderi, uppror – just name it, i Exodus finns allt!

Mose, först drabbad av födelsebegränsning, men räddas och får en exklusiv uppväxt vid hovet, god utbildning, allt är på topp. Men banden till sitt eget folk gör honom till en upprorsman. I öknen träffar han Sippora, svärfar är midjanitisk präst. Tre folk är i spel; egyptierna, midjaniterna och Israels barn.

Mose kan inte verifieras i samband med någon Farao. Det har gjorts många försök, man brukar säga att en så stor folkvandring borde ha satt spår i historieskrivningen i Egypten, men inga tydliga besked. Därför är dateringen lite oklar.

Det är som ledare vi blir bekanta med Mose. Två examina kan man tänka sig; fosterson vid hovet hade gett honom maximal kunskap för den här tiden. Inte minst om människokroppen, kemi, arkitektur, lagstiftning… Han var leg.prins. Den andra utbildningsperioden pågår i öknen - fårvakteri. Svärfar Jetros tro och religion vet vi inte heller mycket om, men det verkar inte osannolikt att den satt stor prägel på Mose. Jetro ger honom kanske en teol.kand. Mose använder också svärfar som konsult då folket klagar och ifrågasätter Moses ledarskap.

I de första fyra kapitlen är vi med om upptakten. Man brukar dela in Mose liv i tre fyrtioårsperioder; hovet (leg. Prins), öknen med familjen (teol.kand) och öknen med folket (ledarakademin i praktiskt ledarskap).

Vandringen hade gått att genomföra på några månader, men tar pga folket ovillighet fyrtio år, själv får Mose inte komma in i det utlovade landet. Så när som på två personer är alla födda under vandringen, ett nytt folk intar landet.

Mose är inte en lättrekryterad ledare. Han har många argument emot. Inte minst hans förmåga att tala, men brodern – Aron – blir talesperson för honom.

Vi möter också Gud som medlidandets Gud, en engagerad Gud, som ser sitt folks förtryck.

Läs och njut. Det är en god berättelse, inte utan dramatik.

Se paralleller i ditt och kyrkans liv. Möt motståndet, följ förhandlingarna…

Till nästa vecka läser vi 2 Mos kapitel 5-11 förhandlingen med Farao, alla plågor (jfr med plågorna i Uppenbarelseboken som vi läser parallellt). Lämpligt nog kommer nu också den första påsken - pesah - det osyrade brödets högtid.