Avsnitt 15: En medlidande Gud

(Jag har kommit lite i otakt. Idag vidare i 2 Moseboken, i morgon om Uppenbarelseboken)

I 430 år, varav sekler under slaveri. Ändå längtade folket tillbaka till köttgrytorna i Egypten. Och Farao ångrade att han låtit dem gå. Ångerköpta människor.

Men Gud hade en plan. Han lierar sig med slavfolket, de nedersta, och blir deras vägvisare. Den här versen är en av Bibelns allra vackraste:

Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. (2 Mos 13:21)

Egyptens militärmakt led nederlag, men folket invigdes genom Pesach. Herren räddade dem och de skulle viga allt förstfött till Herren. Så såg överenskommelsen ut, men Gud visste att avtal med människorna hade svårt att hållas. Det är därför som begreppet min enfödde son, likaväl kan läsas som min förstfödde son, bibelkunniga visste vad som anspelades på.

Till nästa vecka läser vi 2 Mos kapitel 12-14 då folket går, ökenvandringen börjar, inte utan problem.