Herden (Joh 10)

Texten om den gode herden kan förstås själavårdande, den är fylld av signalord: Den gode herden…
… tar ansvar…
… beskyddar sin hjord…
… fåren hör hans röst…
… han ropar på sina får med deras namn…
… han för ut dem…
… han går före dem…
… fåren följer honom…
… de känner igen hans röst…
… känner dem (och de känner herden)…
… kallar dem vid namn…
… har kommit för att ge dem liv (liv och överflöd)…
… ger sitt liv för fåren.

Den vidgar världsbilden
Det intresserar mig att Jesus inte säger ni, utan för att ”de ska ha liv.” Varför säger han inte ”ni”? Det finns en gränsöverskridning i texten som utmanar mig. ”De” förstod inte, ofta var det lärjungarna eller folket eller rent av de närmaste tolv. De stod som gapande fågelholkar. Vad säger karl´n? Vad menar han? Berättelsen slutar också i ett ganska normalt kaos: ”De orden gav upphov till ny oenighet bland judarna. Många sade: "Han är besatt och från sina sinnen.”

Gudsriket var hela tiden en för stor tugga. Vi vill gärna lägga till rätta, krympa evangeliet så att det passar (oss). Evangeliernas återkommande perspektiv är att de inte förstod, inte var redo att möta den stora verklighet som Jesus kom med. Senare skulle apostlarna själva möta denna oförståelse när de förkunnade, land och rike kring.

Vi riskerar alltid att göra Jesus för liten, anpassad för vår tanke och våra perspektiv, men det är tydligt hur ofta, alltid (?), som Jesus vidgar gränserna, överskrider fattningsförmågan, utmanar fördomarna, tänjer perspektiven.

Detta är det nya riket som kommer. Ingångsvärdet, som Jesus hela tiden återkommer till (tydligast just i Johannesevangeliet), är att Han och Fadern är ett. Det är inte ett nytt budskap, men de har inte begripit. Abraham förmådde inte måla bilderna, inte Mose, inte Elia, inte profeterna. Lagen räckte inte till. De korta perspektiven måste hela tiden tänjas, riket är större, det omfattar fler, nåden räcker längre, Guds perspektiv är alltid större, vidare, mera omfattande, mera inneslutande…

Ja, Jesus går längre än vanligt i den här texten. Han säger: ”Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare.” Menar han verkligen det? Eller var det de ”messiasar” som hade hörts vid denna tiden, kanske var den messianska rörelsen något som rörde sig i tiden. Många hävdade anspråket – men de var ”tjuvar och rövare”, bara han var ”äkta vara” – han var inte lejd, det fanns ingen dold agenda. Detta ”de”, en uppgörelse med ”vi-och-dom” är den verkliga utmaningen från texten om den gode herden. Han var inte bara snäll i allmänhet, han utmanade all mänsklig dumhet och spände perspektiven.

”De andra”
Texten utmanar (vilka är ”de andra fåren”) andra får, som inte hör till den här fållan. Är detta desamma ”de” som han har kommit till.

Detta måste ha varit det mest förfärliga med Jesus. I den ganska inåtvända religiositet som fanns hos folket som levde med känslan av att ha varit de utvalda talar han om ”de andra fåren”. ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde”. Den enklaste läsningen, i efterhand, är naturligtvis att Jesu uppdrag vidgades, stannade inte vid Palestinas gränser, Jesusvännerna globaliserades. ”En herde och en hjord”. (Inte jude eller grek, man eller kvinna - sa Paulus – som kanske var den som tydligast begrep. Ev. ngt om Petrus, som verkligen fick en tillsägelse, såg en syn, men det verkar vara Paulus som gjorde allvar av det.)

Texten kan läsas innerligt: vi är får – vi har varandra, beror av varandra, är en hjord och vi har en god herde. Den kan också läsas utmanande – vilka är dessa ”de” – vänder sig Jesus också idag till ett vidare fält. Är Guds mission större än vi anar? Finns det ett problem i vår självupptagenhet och självgodhet? Hur vidgas vår världsbild? Hur suddas gränserna?

Summeringen blir trefaldig:
• Känslan av trygghet
• Vidgad världsbild
• Se församlingens roll (se att det finns andra fårahus) – de ska bli en hjord.

Joh 11 till nästa tisdag