Βασιλεία τοῦ Θεοῦ - GUDS RIKE
Predikan 31 okt 2010 i Centrumkyrkan
Husannonser, numera med bilder. Stylade hem, alla lika. Det är som om folk bodde i en heminredningstidning, eller på IKEA eller i butiken på Fina gatan. Det ska inte finnas någon själ, det ska faktiskt inte se ut som om det bor någon där. Själlöst, öppet för dig att bara flytta in. Funkar det verkligen? Antar det, eftersom det är så alla annonser ser ut. Jag tycker det verkar konstigt. Är det tecken på att jag kan komma att trivas när det inte ser ut som om de som nu bebor huset trivs där?
Vår tid bär en del autistiska drag. Kontakterna med känslolivet är svagt. Umgänget är satt på undantag, vår tid är mer yta än djup, mer förpackning än innehåll.
Med Guds rike är det alldeles tvärtom. Det kan inte fotograferas. Inte ens adressen kan sättas ut. I söndags såg vi tydligt hur det mäktiga romarriket, som kittades ihop av vapenmakt och pengar, kolliderar med Guds rike – Sackaios på den ena sidan, Jesus på den andra. Guds rike är annorlunda. Mest för att det är den miljö som alltid, på alla sätt, med alla uttrycksmedel påminner om Gud. Jesu vandring på jorden är det tydligaste tecknet på Guds rike, visar på dess ”annorlundahet”, och denna vandring med detta andra rike pågår ännu, du och jag är indragna i det.
”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden…” börjar den korta texten i Markusevangeliet. Guds rike och himmelriket är väl använda bilder. När Lukas sammanfattar Jesu gärning i Apostlagärningarnas inledning säger han att Jesus sedan påsken ”talade med dem om Guds rike”. På en gång sammanfattar detta uttryck hela evangeliet, samtidigt är själva begreppet lite undflyende. Låter sig inte fångas eller definieras. Men var säkert inte obekant för de som då lyssnade.
Jesus säger:
• Inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike
• Ni har fått veta Guds rikes hemlighet
• Guds rike är invärtes i er, eller mitt ibland oss
• Det rycker fram med storm
• Vi ber: låt ditt rike komma
• Guds rike är som ett senapskorn
• En skatt
• Sök först Guds rike
• Barnen hör Guds rike till
• Guds rike är nära
• Men inte av denna världen
• Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike
• Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike
Guds rike (grekiska: Βασιλεία τοῦ Θεοῦ) är ett vanligt uttryck från Nya Testamentet som syftar på den kristna rörelsen, evangeliet (i betydelsen ”budskapet om frälsningen”) och det nya förbundet mellan Gud och människa genom Jesus Kristus. Uttrycket används främst av Jesus men finns också i bland annat Apostlagärningarna och i flera av Paulus brev.
Uttrycket syftar på ett andligt rike som man får medborgarskap i genom tro och andlig pånyttfödelse (Joh. 3:5). I detta rike är maktpositionerna omvända, och den störste är de andras tjänare (Matteusevangeliet 20:26, 23:11, Markusevangeliet 10:43).
Riket är samtidigt redan här men ännu inte, Jesus betonar flera gånger (bland annat i Mark. 1:15 och Luk. 10:9-11) att Guds rike redan är här och det som Jesus och hans efterföljare sa och gjorde ses som manifestationer av det. Men Jesus talar också om Guds rike som något som skall komma (till exempel i Mark. 14:23-25). Riket kommer i sin fullhet först när Jesus kommer tillbaka, och skapelsen återställs till Guds syfte.
(Luk 17:20): "Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: ”Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ’Se här är det’, eller: ’Där är det’. Ty se, Guds rike är invärtes i eder.”
Enligt de tre första evangelierna handlade Jesu förkunnelse i huvudsak om Guds rike (ibland sägs bara "riket" (t.ex. Matt 4:23), i Matteusevangeliet ofta "himmelriket"). Uttrycket antyder att Gud, hela världens rättmätige härskare (Ps 24:1; 47:3), en dag skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt (jfr Sak 14:9). Guds rike är det tillstånd som då upprättas (Matt 6:10). Det sker vid Messias framträdande, som kunde tänkas på ett konkret jordiskt sätt (jfr Mark 11:10; Apg 1:6) men som i NT framför allt förbinds med orden om Människosonen (i Dan 7:13 f). Till detta ställe anknyts tanken att riket redan finns i himlen och att Människosonen skall komma med det (Matt 16:28; Luk 23:42). I urkyrkan talas det om Kristi rike (Ef 5:5; jfr 1 Kor 15:24), Kristus skall överlämna riket åt Gud. Uttrycket "Guds rike" kan också användas om de ansatser till gudomligt herravälde som genom Jesus finns redan på jorden (Matt 12:28), som utbreds genom hans kyrka (Kol 1:13) och som råder inom de troende (Luk 17:21).
Markustexten ger i all sin korthet några viktiga besked om Guds rike, som bär frälsningen till oss:
• Människan sår
• Säden gror och växer och såningsmannen vet inte hur
• Av sig själv bär jorden gröda
• Det sker i god ordning; strå blir ax som blir mognat vete
• När grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.
En femstegs raket som sker inom ramen för Guds design. Människan är Guds partner, hon sår och skördar, men Gud gör och värnar växten. Å ena sidan avdramatiserar detta vårt budskap om frälsningen, det är Gud som är växtens Gud. Å andra sidan skärper bilden vikten av människans, och kyrkans, del. Sådd och skörd ligger på oss, växten är Guds område.
Om detta är en grund för vår strategi ligger fokus för Guds församling på att så ut och att bärga skörden. Växten, innehållet ligger helt i Guds hand. När vi ägnar oss åt att ympa, beskära, avgränsa träder vi in på Guds område, och där är vi hopplösa amatörer.
Wesley sa: ”Jag erbjöd dem Kristus”, när han skulle förklara strategin bakom sin framgång. Detta erbjudande följer inkarnationens mönster; Ordet blir synligt, konkret och berör människor. Det sker främst genom vår handling: kyrkan som en öppen famn, diakonin som är Guds rikes språk. Vi kan inte mer, och inte mindre, än att erbjuda Kristus. Sedan stensätter vi vägen som vi som kristna – folket i Guds rike – vandrar tillsammans. Detta är ett av skälen till att vi under sommaren ägnat oss vad jag kallar postkristendomska – att tala om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet. Det är våra ord som sås, men också våra liv. Det är den gigantiska utmaningen.
Slappna av – det är Gud som värnar växten. Ansträng dig – vi erbjuder Kristus.
Tycker att du är bäst! A.
SvaraRadera