forts Tala om Jesus

Här kommer förordet till min bok i "postkristendomska"


förord


Detta är berättelsen om en tid då kristendomen förlorade kontrol-len och började marginaliseras. Vi talar om post kristendom – efter kristendomen. Från olika perspektiv kan man diskutera om denna epok redan har trätt in, eller om den ännu står i portgången. Oavsett det, när den postkristna tiden kommer måste den kristna kyrkan vara beredd.

Det fanns en tid före kristendomen – pre kristendom – och sedan den långa tid då den kristna kulturen också blev ett av maktens redskap. Vad kommer sedan? Var kristendomen bara en historisk parentes? Något som satt avtryck i statsbildning och kultur, men sedan arkiverats bland kuriösa, om än viktiga, minnen. Som något vi kan betrakta musealt, men som inte längre svarar mot nutida behov. Och vad innebär det att kyrkans kultur ändå ligger där och puttrar i rötterna i den svenska folksjälen, men inte i första hand ses som en fråga om andlighet, estetik eller livsstil?

Än är kristendomen inte alldeles död. Den gör intryck på människor och sätter avtryck. Men inte bara sådana vi är stolta över. Pedofilskandalerna inom kyrkans ansvarsområden, diskus-sionerna kring hbt-människornas rätt att höra till, moral som av-slöjats som skenmoral, etiska värden som gröpts ur, en inåtvänd kristenhet som ser en allt mer djupnande klyfta till sitt samtida samhälle, allt sådant är också bilder av kyrkan, som förmedlar bil-der till människor i vår tid.

Ännu lever tron. Men uttrycken för tro, gestaltningen i varje ny tid, av trons innersta sidor; av Jesu födelse, liv, död och upp-ståndelse, är i hög grad konserverade från en tid då kristendomen var vår enda gemensamma kulturella deg ur vilken samhälle, kultur, moral och estetik bakades.

Det kan nog verka troligt att vi är i, eller snart kommer till, en tid som kan beskrivas som post kristendom. En unik tid. Under tusentals år i vår kultur, och i de flesta kulturer, har Människan tagit eller fått livet ur Guds hand. För Skörden har man Gud att tacka. Hälsan kommer ur Guds hand. Går livet emot, olyckan kommer, såg man det som ett möjligt uttryck för Guds straff. Mycket talar för att Människan i vår tid, kanske för första gången, har ryckt livet ur Guds hand. Idag är Människan alltings mått. Mänskliga rättigheter är, i vart fall i teorin, den samlade ”enda religionen” och ingen finns att slutligen redovisa inför.

Den kan sägas likna den förkristna tiden; kunskapen om våra ord och värden, presentationen av Jesus blir alldeles ny. Människor kommer att lyssna till den utan förkunskaper, men också delvis utan fördomar. Den kan sägas likna den nytestamentliga tiden, i ett romarrike som spände över många kulturfält presenterades den kristna tron. Tiden liknar alls inte den som våra förfäder mötte: John och Charles Wesley - Metodistkyrkans förgrundsmän, FO Nilsson – baptismen svenske pionjär och PP Waldenström – som var med när Missionsförbundet formades, och den är i grunden annorlunda än hela den långa tid som gått sedan våra församlingar började tilltala svenskarna under 1800-talet och in i nittonhundratalet.

Vilka krav ställer detta på kyrkan och den kristna församlingen? Om det vill den här texten bilda ett underlag – för det viktiga samtalet.

Onsala, Klövsjö och i olika hamnar och invid kobbar och bojar längs Bohuskusten, sommaren 2010


Pär Axel Sahlberg

Ett antal av predikningarna, i den andra delen, har hållits i Centrumkyrkan i Kållered, sommaren 2010. Församlingen har också gjort utgivningen av denna skrift möjlig.

Bibelcitat från Bibel 2000. www.bibeln.se