Paulus kom från ett judiskt hem i Tarsos och var romersk medborgare sedan födelsen. Hans helgondag firas den 29 juni, som skall ha varit hans dödsdag. Han blev medlem av Stora rådet vid 28 års ålder.
De viktigaste källorna till kunskap om Paulus liv och verksamhet är dels hans egna brev, dels Apostlagärningarna. Paulus var född i Tarsos i Cicilia/Kilikien (Apg. 9:11, 21:39, 22:3), innehade romerskt medborgarskap (Apg. 16:37f., 22:25-29, 23:27), var av judisk börd och tillhörde Benjamins stam (Romarbrevet 11:1, Filipperbrevet 3:5).
Han var farisé och utbildad i den judiska lagen (Filipperbrevet 3:5f., Galaterbrevet 1:14 Apg 23:6, 26:5) av den judiske läraren Gamaliel i Jerusalem (Apg. 22:3).
Som farisé var Paulus mycket nitisk och förföljde ivrigt den tidiga kristna kyrkan (1 Kor. 15:9, Gal. 1:3, Filipperbrevet 3:6, Apg. 8:1-3, 9:1-2). Han deltog som åskådare när Stefanos stenades och skaffade sig tillstånd att själv åka till Damaskus för att bevaka de kristna där. På vägen dit mötte han Jesus i en uppenbarelse (Apg. 9:1-22, 1 Kor. 15:8-10, Gal. 1:15f) och omvändes till kristendomen.
Han reste till Arabia och var frånvarande under 13 år, återvände på nytt till Damaskus där han förkunnade. Efter 3 år försökte Judarna döda honom men han rymde till Jerusalem och anslöt sig till Petrus, Jakob och de andra apostlarna genom Barnabas. Efter 15 dagar reste han till Cesarea och Tarsos. Från åren 39 - 43 så förkunnade han i Syrien och Kiliken.
År 44 träffade han Barnabas i Tarsos och de följdes åt till Antiokia, där de förkunnade och undervisade stora folkmassor i ett år. Det var staden Antiokia som Jesu lärjungar först började kallas för kristna.
År 45 började han resa runt i Antiokia tillsammans med Barnabas för att förkunna och samla in allmosor från de troende i staden till de äldre i Jerusalem. De återvände igen till Antiokia.
År 48 lämnade de Antiokia för sina missionsresor, de besökte Cypern och många andra städer.
I det apostoliska mötet år 51 i Jerusalem så slog man fast att Paulus och Barnabas skulle tjänstgöra bland hedningarna medan Petrus, Jakob och Johannes skulle tjänstgöra bland de omskurna. Efter det återvände Paulus och Barnabas till Antiokia. I Korinth skrev han 2 brev till Thessaloniki.
År 57 skickade han sitt första brev från Efesos till Korinth. Och i Makedonien skrev han sitt andra brev till Korinth.
År 58 skrev han sina brev till Galatien och Romarna. Han dömdes av Ananias, överstepräst och fängslades i 2 år i Jerusalem.
År 60 skickades han av Festus, den romerska stathållaren till Rom, så att han skulle dömas inför Ceasar den store, han blev därmed den första aposteln som kom till Rom.
På våren år 62 skrev han sina brev till Filemon, kolosserbrevet och Efesierbrevet. Och på våren år 63 skrev han Filipperbrevet, därefter blev han utsläppt ur fängelset. Efter att han skrivit Hebreerbrevet, så reste han från Rom till Makedonien och mindre Asien. I Makedonien skrev han sitt första brev till Timotheos år 64 och sedan till Titus.
År 65 år sägs det att han reste till Spanien, Londra och Korinth, där hörde han nyheten om att de kristna i Rom förföljs av Niron. Och han åkte dit för att trösta dem i sin nåd. Där blev han slängd i fängelset av Niron. Under detta år när han var i fängelset, så skrev han sitt andra brev till Timeotheos och därmed det sista brevet, i det visar han hur mycket han längtar om att övergå från detta liv till det eviga livet.
År 67 gav kejsaren Niron order om att han skulle halshuggas.
Paulus är hedningarnas apostel, detta efter att han genom en uppenbarelse ifrån Herren fått veta att alla folk tillhör Herren.
Han grundade många församlingar och rekryterade många lärjungar som hjälpte till att sprida budskapet, många av dem led stor nöd p g a det, vissa av dem var: Silo, Juda, Barsabas och många fler. Paulus arbetade som tältmakare för att få ihop sina behov.
Gud utförde många underverk genom hans händer, även till det att många troende lade hans kläder på sjuka . Han genomgick svåra lidanden. Han dömdes vid 5 olika tillfällen till 39 piskrapp. Utöver detta fick han spö 3 gånger med en pinne (stav), och en gång blev han stenad. Han genomled under sitt liv stor möda, hunger, kyla och nakenhet.
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Den historiska människan hette Ribi Yehoshua . Han föddes i Betlehem av Miriam och Yoseiph (försvenskat till Josef) 7 år f.v.t. Han blev dödad av romarna 30 år v.t. Han växte upp i Nasaret. Han undervisade i Israel, inklusive i fariséeiska ”synagogor”.
SvaraRaderaHans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.
Ribi Yehoshuas ursprungliga undervisning var i enlighet med Torah och den förvrängdes sedan av hellenister. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas (aram. Yeshua) efterföljare hette Netzarim. Både Ribi Yehoshua och hans efterföljare Netzarim gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” till det bästa av sin förmåga. Deras undervisning finns att läsa på hemsidan www.netzarim.co.il På den hemsidan finner du också faktan i denna not om Ribi Yehoshua – Messias – bevisad.
För att följa Ribi Yehoshua så måste man leva som han och hans efterföljare Netzarim levde. Paulus gjorde inte det. Det är dokumenterat att Paulus undervisade i strid emot det som står skrivet i ”Moseböckerna” att varje person måste praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt. Det var också pga. denna anledning som Paulus blev avskuren från Netzarim – Ribi Yehoshuas – Messias - efterföljare
Anders Branderud