Till lydnad i tro

Romarbrevet

Det var Romarbrevet som banade väg för Luthers reformation, det var hans skrift, företal till Romarbrevet, som lästes då John Wesley kände sitt hjärta förunderligt värmt, startpunkten för den metodistiska rörelsen. Paulus skriver ”för att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro” (Rom 1:12).

Han hade tänkt resa till Rom, huvudstaden (och vidare till Spanien). Men ännu inte kommit den. Troligen blev det så att han kom, sista resan. Men ännu skriver han på hörsägen, och här sammanfattas Paulus sin predikan om Jesus. Troligen var församlingen i Rom huvudsakligen uppbyggd av människor med judisk bakgrund. Därför ägnar han i stort sett hela brevet till att tala om förhållandet mellan lag (buden – den provisoriska instruktionen från Gud) och nåden (frälsningen genom Jesus Kristus, lagens fullbordan.)

Gud har alltid låtit sig sökas, kunskapen har funnits där hela tiden, Gud är tillgänglig. Människor vet. Ändå blundar de och kommer vilse – så beskriver Paulus människans belägenhet i det första kapitlet. Som vanligt argumenterar han för att judar och ”greker” lika erbjuds Guds frälsning.

”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.” (2:13) Visserligen slirar Paulus på begreppet lag. Ibland är det det gamla förbundets lag, inte upphävd, men inte tillräcklig för frälsning, ibland använder han ordet lag i mer allmän form; Guds ordning. Men det är inte att kunna eller höra lagen som är saken, utan att göra lagen. Dvs leva i enlighet med den. Men döm inte, men predika nåden och livet.

Men det är inte lagen som räddar, bara ger klarhet i fråga om synd: ”Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd” (3:20) ”ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro.” (3:28)

Genom tron allena…

Är det uttryck som ffa Luther lyfte fram. I Kapitel 4 beskrivs ”trons hjälte” - Abraham. Det innebär inte att tron ersätter liv, men gärningarna kommer som en följd av tron. Det är trons rättfärdighet. Jesus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. (4:25)

Jesus har gett oss tillträde till den nåd vi nu lever i. (5:2) ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (5:8)

I 7e kapitlet diskuterar Paulus vår kluvenhet, vi vet vad som är rätt men handlar fel. Det är den mänskliga kampen. Budordet räcker inte till, det goda (och det nya) föds inifrån. Ur ”en rättfärdighet som bygger på tro.” (9:30) För, som Paulus sammanfattar det: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” (10:9) ”Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst” (12:1) ”så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.” (12:5)

”Avsky det onda, håll fast vid det goda, visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek” (12:9-10) Det är detta som blir John Wesleys tilltal till sitt folk. ”Fly det onda, gör det goda, dela livet.” ”Besegra det onda med det goda.” (12:21) ”Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.” (13:10)

Läs 14:7-8, den kristna trons världsbild.

Paulus brev till romarna ska läsas i sin helhet, som många bibeltexter. Så blir det en predikan – som talar evangelium.

Jag tar nu paus några veckor, inte från Bibeln men från bloggen. Återkommer, då med en sammanfattande text om Paulus. Sedan ger vi oss in i Apostlagärningarna. Paulus återkommer där, men vi ska ägna mera åt geografi och församlingsliv. Väl mött om några veckor!