du har kommit för att söka skydd under Herrens vingar.

Ruts bok

Sverige hämtade sin nya kungaätt från Frankrike. Judarna sin från Betlehem, men med moabitiska rötter. Ur västerländsk synpunkt, historiskt sett, är det litet otippat med en ”kungaätt på mödernet” och ur inhemsk synpunkt är säkert de moabitiska rötterna inte helt lättsvalda. Även om Matteus drar Jesu jordiska ”stamtavla” och männen dominerar finns det i judisk tradition en kvalificering av det judiska just från mödernet. Detta gör dock inte judisk historia till feministisk historia, just därför är Ruts bok ganska unik.

Det är den också för det lite mer romantiska tonläget.

Det är nu kung David och släkten introduceras. Rut är i realiteten hans farfars mor. Den lilla staden Betlehem kommer också i sikte. Brödhuset. Det historiska och det profetiska förs samman, texten (när den skrivs ned) siktar dels bakåt och klargör kopplingen mellan kungaätten och staden, vi kristna läser den också med sikte på en annan födelse.

Kap 1 är förhistorien, 2 visar på den tidens socialtjänst och 3 det lite udda uppvaktanden, Ruts svärmor Noomi regisserar förloppet. Kap 4 är den konungsliga, börden reds ut. Rut, en främling (moabit) bekänner sig till Noomi och hennes tro.

I den vackra berättelsen sprängs kunskap om sociala och rättsliga förhållanden. En åker skulle inte plockas av till sista kornet, en del lämnades för den tidens sociala välfärd; för änkor och faderlösa. Rut stjäl sig till uppmärksamhet vid Boas filt, barnet som föds tar den dödes plats (ärvs uppåt i generationerna), rättsliga avtal sker i stadsporten inför vittnen/äldste. När skon tas av visas det ärliga uppsåtet, affären fullbordad.

”Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd.” (1:6) ” Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (1:16) Och de kom till Betlehem just då kornskörden inleddes.

”du har kommit för att söka skydd under Herrens vingar."(2:12)
I 3:12 kommer problemet. Det fanns en ”arvsrätt” till änkan Rut, men Boas stod inte först i kön.

Släkttavlan tillbaka till Abraham, Isak, Jakob är komprimerad, liksom den i Matteus evangelium (kap 1). Vi räknar med att Abraham levde 1800 år fKr och kung David kring 1300 fKr. Men släktleden ger bara 12 generationer mellan Abraham och David.

Till nästa vecka läser vi 1 Samuelsboken 1-15. Samuel, den siste domaren, smörjer Saul till kung, han väljs av folket och inrättas på den nya kungatronen. Men Saul är inte rätt man, Gud ångrar sig…