…kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken

Breven till Korint

Tänker på John Wesley när jag nu läser breven till Korint. Hans predikosamlingar kom till efter en predikoresa. Han talade över ett eller ett par temata och red sedan hem och skrev en ”standardpredikan”. Han valde ut de bästa formuleringarna han hade använt, stramade dispositionen och levererade en lång predikan.

Jag tror Paulus i breven till Korint gjorde just så (framförallt i slutet av första brevet). Här finns briljanta formuleringar vi använder till nattvard, om kärlek, om anden. Samtidigt finns där en paulinsk ilska, dels mot förtal och dels mot de gruppindelningar som kan ha orsakats av någon av de andra apostlarna, kanske Petrus.

En stor del, i inledningen av första brevet och i i stort sett hela andra brevet, argumenterar Paulus för sin legitimitet. Det blir nästan patetiskt. Men vi vet alltför lite om läget i Korint. Men rätt vildsint och ostyrt var det nog.

Jag väljer här att kapitel för kapitel lyfta fram just sådant. Grekerna i Korint uppmuntras för sin fasthet.

1 Kor 1: Men, det finns gruppbildningar som han ogillar. Möjligen kom Paulus till Korint efter sitt briljanta tal vid statys till en Okänd Gud. Nu satsande på talet om korset, korsets dårskap. ”Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.” (1:21)

1 Kor 2: … vi tänker Kristi tankar. …”Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud.” (2:11)

1 Kor 3: Han talade om fasthet, men tycker att de ska talas till som till barn. "Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud" (3:23)

1 Kor 4: Tydligen har någon kritiserat Paulus och apostlarna, Paulus är upprörd.

1 Kor 5: Oförsonlig mot dem som sviker de etiska idealen i församlingskretsen.

1 Kor 6: Striderna verkar intensiva i församlingen. Paulus kritiserar dem med kraft. ”Gud har köpt er och priset är betalt” (6:20)

1 Kor 7: ”Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.” (7:4) Detta är väl det mest genderneutrala som Paulus skrivit. Var sannolikt rätt radikalt. Att inte Paulus var mycket för äktenskapet är givet, liksom att slav skulle förbli slav. Det kan bara förklaras av det korta perspektiv de levde med, annars skulle väl kristna familjer och barn som för arvet vidare vara av stort värde. I efterhand måste man konstatera att i detta avseende hade Paulus fel.

1 Kor 8: …”kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken.” (8:1)

1 Kor 9: Paulus försvarar sig, det tycks handla om ersättningsdiskussion. Arbetaren är värd sin lön, men Paulus försörjer sig själv (tältmakaren).

1 Kor 10: Här ges en föredömlig predikan med hänvisningar till händelser i Moseböckerna, framförallt från Exodustexterna. Med det som grund levereras texten som ännu används ordagrant när nattvarden firas (16-17) liksom senare instiftelseorden.

1 Kor 11: från 23:e versen levereras instiftelseorden. I övrigt är kapitlet en klar nedskrivning av kvinnans roll. Partibildningar, rättsaker inför civil domstol, oklar hantering av offerkött och ifrågasättande av Paulus roll verkar vara det som man stred om i Korint.

1 Kor 12-14: Sedan levererar Paulus sina mest citera ord; andens frukter, bilden av Kristi kropp -församlingen, kärlekens lovsång, hur vi tar emot den helige ande. Vägen framför andra är Kärleken.

1 Kor 15: ”Den siste fienden som förintas är döden.” (15:26)

1 Kor 16: Paulus planerar sin resa om berättar om att i Efesos är det ”gott om uppgifter och motståndarna är många.” (16:9) Var manliga och starka, skriver denne oförbätterlige man.

Jag har inget men äger allt…

2 Kor: Paulus fortsätter att argumentera för sitt uppdrag och sitt budskap. Tydligen har dock Paulus fått problem med sin planering. Skriver därför ännu en gång till församlingen i Korint. Börjar med samma värme som i första brevet: ”… i honom (Kristus Jesus) finns bara ett ja.” (1:19)

Gradvis glider han sedan över i sin förkunnelse, här med en strålande beskrivning av vad Jesu försoningsverk faktiskt betydde. ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” (5:21)

2 Kor 8 och 9 ser ut att vara ett kollekttal, med argument om god förvaltning (också på det området verkar det förekomma kritik).

Till nästa vecka läser vi Paulus stora teologiska brev, Romarbrevet.