Rehabeam, Solomos son tar över i Jerusalem, Jerobeam som blev landsflyktig under Salomo vänder sig för de norra stammarna till Rehabeam och begär att det slavlika förhållandet för nord ska ge vika. De gamla rådgivarna gav den nye kungen kloka råd, medan de unga rådgivarna var oförsonliga (och grova i munnen). Tyvärr gjorde Rehabeam som de unga föreslog.
Jerobeam blir kung i Israel, det norra riket. Konflikten får sedan religiösa dimensioner, Jerobeam ser med avund på pilgrimsvandringen till Jerusalem och uppreser alternativa religiösa huvudorter i Dan och Betel. Var och en med symboliska tjurar. I summeriska tongångar sammanfattas sedan de kommande kungarna av var ätt, mer och mer beskrivs Israel i norr som de förfallna, men även i Jerusalem skiftar kvaliteten.
Det är tydligt att historien nu skrivs från perspektivet a reformation, först under Josia men framför allt till restaurationen efter den babyloniska fångenskapen.
Shilo spelar fortfarande en roll, som något av en autonom station mellan parterna, vaktande den urgamla rätten. Kanhända är det där som historien samlas, lagom kritisk till Jerusalem men rent fördömande av nordriket och israeliterna. Med det som bas sker sedan en ”reformation”.
Vi får sedan följa en tragisk lista av kungar, strider mellan folken och förgörelse av tidigare ätter.
Till nästa vecka läser vi 1 Kung 17-22
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar