Paulus på turné

Vad är nytt? - säger folk om min bok, omläsningen med Paulus. En del frågar av allmän nyfikenhet, andra efter genomläsningen.

Tja. Nyheter om en tvåtusenårig världskändis är väl sparsmakade. Men ickeförty, som Unckel sa, låt mig peka på vad jag finner.

P förblir i sin egen självbild en farisé hela livet. Ingen mer än han såg det.

Konflikten med bl.a. Petrus är djupare än vad jag har velat se.

P är en ensam man. Få steg in i allvaret och radikaliteten. På ålderns höst är han snarast lite bitter.

P talar om laget men är ingen lagspelare.

Lag är något han har problem med. Apostlarna - dessa väldiga apostlar - Torah, romersk lag. Det största problemet var han inte ens medveten om: hur kyrkan skulle komma att spela med makten och blev just den lagreligion som P kämpat mot sedan Damaskusvägen.

Korset. Ingenstans i hela Bibeln, och kyrkans historia, finner vi någon som talar så konsekvent "post-kors". Överallt annars glider paradigmen i varandra. Men inte hos Paulus.

P skiljer på Människans Natur (Adams, köttslig natur, syndens kropp) och individens val och resa. Naturen är digital, individen analog.

P ägnar i grunden hela förkunnelsen åt livet (helgelsen, kärleken, korsets praktik). GUD och Förbundet är axiomatiska hos honom.

P saknar allvaret och den djupa glädjen hos andra. Kanske fanns den - men han fick inte syn på den.

Missionen är ingen kristen verksamhetsgren. Den är teologi i görande. Det är korsets verkningsgrad som är Missionen - GUDs mission. GUDs famntag är genom Jesus vidgat till världen.

P förstod Jesus bättre än Jesus.

Nytt?