Paulus

En ny estetik

Det blir min rubrik för höstens samtal om Paulus och postkristendomen.

I förhållande till Paulus är den alls inte ny. Men dold, gömd, under nästan två tusen år av maktkyrklig läsning. Jag är både förvånad och upprörd över hur breven från Paulus inte lyckats blomma. Också i min egen förkunnelse.

Min nyckel handlar ju om att läsa breven i ordning, och tillsammans med Lukas berättelse i Apostlagärningarna. (Breven: 1,2 Thess, 1,2 Kor, Gal, Rom, Fil, Ef, Kol och Filemon, 1 Tim, Titus och 2 Tim - skrivna mellan år 50-65.) (Det är egentligen bara om Gal och Fil vi kan diskutera dateringen. Jag tror dessutom att alla 13 breven tillkommit nära Paulus, under hans resor.)

Den nya estetiken handlar mest om att läsa frilagt från 2000 år av senare dogmatisk fyrkantisering. Många av dogmerna, och slitningarna under Kyrkans tid, är i sak inte "fel" men riskerar flytta fokus och sammantaget skapar de ett dogmpaket som kan hindra själva mötet med Jesus. Det som kom att bli helt avgörande för Paulus. Först, ca år 34, som det omtumlande mötet. I was blind so that I could see, som Johnny Cash uttrycker det i sin sång om Paulus på Damaskusvägen. Sedan som den djupnande analysen med korset som avgörande katalysator (under perioden från ca år 51/53).

Estetiken tar inte sitt avstamp i kyrkans förklarande dogmer, eller i strider med allehanda avvikare, utan i tydningen, och konsekvenserna, av mötet med Jesus. Vad ville GUD oss?

Om detta kommer jag att tala - hösten 2013.






- Posted using BlogPress from my iPad