fredag 26 mars 2010

Den mänskliga själens universella språk

När de egna ord inte räcker till kan vi be med orden i Psalmernas bok. Här möter vi människor i livets alla faser. Här finns sorgen, smärtan, ropet, längtan, undran, frågorna, den innerliga förbönen, men också glädjen, fröjden, dansen och begeistringen.

Psaltaren innehåller all musik i människans hjärta. De första kristna följde den judiska traditionen att be utifrån psalmerna. Denna metod utvecklade sig under Medeltiden till de så kallade tidebönerna, där de bibliska psalmerna utgör själva huvudelementet. Ofta sker det gemensam växelvis läsning och sång. Och så är det alltjämt i många kloster, och på retreatcenter världen över.

Jesus citerade ofta Psaltare, och bad enligt sitt judiska arv. Redan som liten pojke hade han lärt sig att be och sjunga de bibliska psalmerna, och när vi läser evangelierna så ser vi hur han levde med psalmerna i sitt eget liv. När Jesus upplevde och genomlevde sin själs hårdaste kamp, så vände han sig till Psalmernas bok för att finna ord och uttryck som harmoniserade med det han kände i sitt eget hjärta.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (Ps 22:2) Och
I din hand överlämnar jag min ande.( Ps 31:6)

Det sägs att den helige Patrick, Irlands apostel som levde på 300-400 talet, att hans andliga hemlighet var att han bad dagligen bad ut 100 psalmer från Psaltaren. Hans efterföljare, historiens kanske främsta missionärer, som förde evangeliet till västra Europa, sägs ha adopterat helige Patriks goda vana. De bad hela Psaltaren varje dag. 50 psalmer på morgonen, 50 psalmer vid middagstid, och 50 psalmer på kvällen.

Vi ska sedan närma oss Ordspråksboken, under nästa vecka - Stora Veckan - läser vi påskens texter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar