Se, jag gör allting nytt...

Det är Bibelns ord, för det är Guds kännemärke. Skaparguden vilar inte, vi människor skriver snart 2010. Jämnt och snyggt. Ett nytt decennium (om vi nu räknar så, att tiotalet börjar med nollan...)

Gott Nytt År med bibelläsning. Till helgen kommer nya texter som vill stimulera dig att vandra i Bibelns böcker. Till helgen fortsätter vi historiens vandring, nu i Kunga- och Krönikeböckerna (vi har just avverkat David, Salomo och går sedan in i en splittringens tid) och till veckan reser vi vidare med Paulus i Apostlarnas gärningar.

Det hände sig vid den tiden...

Och det hände sig vid den tiden
att från kejsar Augustus utgick ett påbud
att hela världen skulle skattskrivas.

Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem:

»Varen icke förskräckta.
Se, jag bådar eder en stor glädje,
som skall vederfaras allt folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder
i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Och detta skall för eder vara tecknet:
I skolen finna ett nyfött barn,
som ligger lindat i en krubba.»

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

»Ära vare Gud i höjden,
och frid på jorden,
bland människor till vilka han har behag!»

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.» Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sag till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Lukas evangelium 2:1-20

Gud blev människa

Läs Lukas evangelium för mera detaljer.

Önskar julverklighet till alla Läsare.

Återkommer till Apostlagärningarna och Kunga-/krönikeböckerna då vi skriver 2010.


Läsa i Livet - PA

Templet 1 Kung 5-11

Vi får den korta beskrivningen av Salomos liv, templet, och det egna palatset, besöket av Drottningen av Saba. Han efterträds sedan av sonen Jerobeam. (I de första nio kapitlen i Andra Krönikeboken har vi parallellberättelserna.)

Det gigantiska byggnadsverket av templet tar sin början. Många tiotusentals män tas ut i arbetet. De arbetade en månad, och var lediga två. Det liknar torparnas arbetsvillkor på den svenska landsbygden. På gränsen till slaveri.

7 år tog det att bygga det pampiga templet, stenen kläddes i träpanel och arkens boning kläddes med guld, keruber vakade över arken.

Hans eget palats blev ännu större, 13 år tog det att bygga.

1 Kung 8 rymmer den pampiga invigningen och Salomos tal och bön.

140000 tusen av boskapsdjuren offrades. Det var nu ett faktum, folket och riket var väl etablerat. Gud välsignade dem.

Gud talar allvar med Salomo, känns inte riktigt som om Gud är nöjd, hotar redan med att templet kommer att falla. Dessutom hade ju priset för dessa gigantiska byggnadsverk blivit högt för hela folket, grannkungen var inte heller nöjd med vad han fick i utbyte. En kluven bild av templet, verkar det.

För sig själv bygger han en tron av elfenben, överdragen med guld. Man ger bilden av att visheten betalade sig i välstånd.

Omgivningen hyllade Salomo, och bar till honom guld och rökelse och andra gåvor.

700 hundra hustrur och 300 bihustrur, allt som tecken på välstånd, men inte behagade det Herren. Salomo avföll från tron, hustrurna får skulden.

Redan i elfte kapitlet aviseras splittringen, välståndet gick mot slut och det kan antas vara lätt att väcka upproret mot Salomo i norr, de stammars folk som fått betala mest för lyxen i Jerusalem. (Här ligger också den ”nedvärdering” som skedde av det samaritiska folket som alltmer fjärmade sig från sina hebreiska rötter.)

Till nästa vecka läser vi 1 Kung 12-16 Vi har Rehabeam, Solomos son i Jerusalem och Jerobeam som blir kung i Israel, det norra riket. Konflikten får religiösa dimensioner, Jerobeam ser med avund på pilgrimsvandringen till Jerusalem och uppreser alternativa religiösa huvudorter i Dan och Betel. Var och en med symboliska tjurar. I summeriska tongångar sammanfattas sedan de kommande kungarna av var ätt, mer och mer beskrivs Israel i norr som de förfallna, men även i Jerusalem skiftar kvaliteten.

Rent och orent

Som av en händelse hamnar vi mitt in i det paradigmskifte, som tillsammans med Paulus vision om mission långt utanför Judaland, banar ny väg för den unga kyrkan.

Petrus, som nog hade en upprorisk själ, var noga med att leda den unga kyrkan på rätt väg. Men i den hä texten ställdes han inför stora utmaningar - det största av alla - tänka om.

Den judiska religionen var, och är, liksom Islam, en stark renhetskultur, man skillde på det goda som var tillåtet och det onda som var förbjudet.

I Kornelius hus skingras allt. Läs, fundera, vidga vyerna. "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor" (10:34)


Det verkar dock inte gjort tillräckligt intryck på Petrus, för det är ju kring just detta han och Paulus sedan inte kan enas.

Nästa vecka, nya kapitel i Apostlarnas gärningar 11-14.

Kungaböckerna

(Krönikeböckerna utgör ett slags mer officiell parallellförteckning och parallellberättelser. I första boken om tidigare epoker, sedan om Saul och David som kungar. 2 Krön behandlar Solomo och de efterkommande, och konflikt och splittring.)

Första kungaboken 1-4. Salomo tar över, hans vishet dokumenteras och riket blir för en kort period en imponerande stormakt.

Men först möter vi den gamla David. Han är trött och kall. Deras recept för värme kanske inte är helt politiskt korrekt.

Men nya pretendenter väntar på tronen. Först Adonaj (påfallande likt namnet för Herren, det begrepp man använder för att man inte vet om Gudsnamnet kan uttalas på korrekt sätt, i judisk tradition.)

En reprissituation uppstår, Salomo smörjs som ”konkurrerande kung”, precis som David en gång.

Kung A. söker sig till altarets horn, friplatsen för kriminella och fredlösa. Där fick normalt inget ont ske dem. Dock drabbar Salomos hand fienderna hårt. Han gör en total utrensning. Även om texten sedan hyllar Salomos visdom är det mycket som talar för en kraftfull kung, men bla tempelbygget kräver enorma uppoffringar av folket, särskilt från nordstammarna. Så den upphöjde och kloke lämnar ett land på bristningsgränsen.

Han gör strategiska giften, bla med faraos dotter från Egypten, lyxlivet är utbrett.
I kap 3 fattar han sitt smarta beslut som domare i tvistemål mellan två kvinnor som kivas om ett barn. Men det är hårdfört.

Till nästa vecka läser vi: 1 Kung 5-11. Vi får den korta beskrivningen av Salomos liv, templet, och det egna palatset, besöket av Drottningen av Saba. Han efterträds sedan av sonen Jerobeam. (I de första nio kapitlen i Andra Krönikeboken har vi parallberättelserna om detta.)

Den mest avgörande omvändelsen

Paulus: Apg kap 9
Paulus, introducerad redan då Stefanos stenades, är på jakt. De jagade är på ”den Vägen”. Det är den mest dynamiska beskrivningen av det nya folket, på väg…

Paulus får ett distinkt möte med den han egentligen förföljer och omvändelsen innebär en fullständig omorientering. Men omgivningen har svårt att ta till sig att undret har skett. Under tretton år lämnas Paulus i en förberedelsefas som förundrar. Här hade man en etablerad judisk skriftlärd, medlem av Stora Rådet. Ett riktigt flaggskepp för den unga rörelsen, men använde honom nästan inte alls under ett drygt decennium!

Det är väl ingen tvekan om att långsiktigt var denna ”ökentid” den rätta förberedelsen för hans Uppdrag. Han fick gott om tid att tala med Gud.

Kapitel 9 och 10 i Apostlagärningarna är kanske de mest centrala i berättelsen om kyrkans liv, och de innebar en total nyorientering. Missionen vidgas till hela världen och bit för bit blir man mera rustad att tala och presentera Kristus, inte bara för judarna utan för hela världen.

Till nästa vecka läser vi kap 10, Petrus viktiga paradigmbyte

2 Sam 19-24 David vänder tillbaka till Jerusalem.

Även om Absalom hade vållat David en hel del bekymmer verkar han vara uppriktigt sorgsen då sonen dör. Absalom lämnade ett land som höll på att fragmentiseras.

Konflikten mellan Juda, här kallad judeerna, och Israel, det som skulle komma att bli Nordrikets folk syns i 19:e kapitlet när David åter samlar ihop förtroendet.

Nordfolken gör revolt under Sheva och åter blöder landet.

I 22:a kapitlet får vi en typisk, men språkligt makalöst vacker psalm av David. Temat bygger mycket på krigsromantiken, men läs den mera symboliskt så öppnar den för stora djup. Temat är Herren, min klippa. ”Mitt rop nådde fram till hans öra.” (22:7)

”Min Gud gör mitt mörker till ljus” (22:29), ”Herren lever” (22:47).

Till nästa vecka läser vi i Första kungaboken 1-4. Salomo tar över, hans vishet dokumenteras och riket blir för en kort period en imponerande stormakt.

Himlen är min tron, jorden är min fotapall

Apg 6-8, Stefanos

Här tas ett första steg mot ”förkyrkligandet” av den unga kyrkan. Det var naturligt att apostlarna kände sig överhopade av praktiska frågor, förvaltning av de samlade resurserna, och kanske lokalt käbbel. Många har pekat på att apostlarna kanske gjorde ett misstag, de avskiljer 7 diakoner, för att själva ägna sig åt bön och ordets tjänst. Paradoxalt nog var det Stefanos som i sin predikan drog igång den verkliga förföljelsen.

I sjunde kapitlet får vi hans predikan, en gedigen genomgång av Gamla testamentet.

I åttonde kapitlet introduceras Saul/Paulus. Filippos får resten av kapitlet, kopplingen till Etiopien finns i den etiopiska traditionen genom Salomo, och drottningen av Saba. Nu förs den nya tron till Etiopien och en av jordens äldsta kyrkor räknar sina rötter tillbaka till detta.

Till nästa vecka följer vi Paulus: kap 9, där får vi också missionens expansion när Gud talar med Petrus om renhet. Bit för bit tar man sig ur den mera snäva judiska troskulturen.