Templet 1 Kung 5-11

Vi får den korta beskrivningen av Salomos liv, templet, och det egna palatset, besöket av Drottningen av Saba. Han efterträds sedan av sonen Jerobeam. (I de första nio kapitlen i Andra Krönikeboken har vi parallellberättelserna.)

Det gigantiska byggnadsverket av templet tar sin början. Många tiotusentals män tas ut i arbetet. De arbetade en månad, och var lediga två. Det liknar torparnas arbetsvillkor på den svenska landsbygden. På gränsen till slaveri.

7 år tog det att bygga det pampiga templet, stenen kläddes i träpanel och arkens boning kläddes med guld, keruber vakade över arken.

Hans eget palats blev ännu större, 13 år tog det att bygga.

1 Kung 8 rymmer den pampiga invigningen och Salomos tal och bön.

140000 tusen av boskapsdjuren offrades. Det var nu ett faktum, folket och riket var väl etablerat. Gud välsignade dem.

Gud talar allvar med Salomo, känns inte riktigt som om Gud är nöjd, hotar redan med att templet kommer att falla. Dessutom hade ju priset för dessa gigantiska byggnadsverk blivit högt för hela folket, grannkungen var inte heller nöjd med vad han fick i utbyte. En kluven bild av templet, verkar det.

För sig själv bygger han en tron av elfenben, överdragen med guld. Man ger bilden av att visheten betalade sig i välstånd.

Omgivningen hyllade Salomo, och bar till honom guld och rökelse och andra gåvor.

700 hundra hustrur och 300 bihustrur, allt som tecken på välstånd, men inte behagade det Herren. Salomo avföll från tron, hustrurna får skulden.

Redan i elfte kapitlet aviseras splittringen, välståndet gick mot slut och det kan antas vara lätt att väcka upproret mot Salomo i norr, de stammars folk som fått betala mest för lyxen i Jerusalem. (Här ligger också den ”nedvärdering” som skedde av det samaritiska folket som alltmer fjärmade sig från sina hebreiska rötter.)

Till nästa vecka läser vi 1 Kung 12-16 Vi har Rehabeam, Solomos son i Jerusalem och Jerobeam som blir kung i Israel, det norra riket. Konflikten får religiösa dimensioner, Jerobeam ser med avund på pilgrimsvandringen till Jerusalem och uppreser alternativa religiösa huvudorter i Dan och Betel. Var och en med symboliska tjurar. I summeriska tongångar sammanfattas sedan de kommande kungarna av var ätt, mer och mer beskrivs Israel i norr som de förfallna, men även i Jerusalem skiftar kvaliteten.