Kungaböckerna

(Krönikeböckerna utgör ett slags mer officiell parallellförteckning och parallellberättelser. I första boken om tidigare epoker, sedan om Saul och David som kungar. 2 Krön behandlar Solomo och de efterkommande, och konflikt och splittring.)

Första kungaboken 1-4. Salomo tar över, hans vishet dokumenteras och riket blir för en kort period en imponerande stormakt.

Men först möter vi den gamla David. Han är trött och kall. Deras recept för värme kanske inte är helt politiskt korrekt.

Men nya pretendenter väntar på tronen. Först Adonaj (påfallande likt namnet för Herren, det begrepp man använder för att man inte vet om Gudsnamnet kan uttalas på korrekt sätt, i judisk tradition.)

En reprissituation uppstår, Salomo smörjs som ”konkurrerande kung”, precis som David en gång.

Kung A. söker sig till altarets horn, friplatsen för kriminella och fredlösa. Där fick normalt inget ont ske dem. Dock drabbar Salomos hand fienderna hårt. Han gör en total utrensning. Även om texten sedan hyllar Salomos visdom är det mycket som talar för en kraftfull kung, men bla tempelbygget kräver enorma uppoffringar av folket, särskilt från nordstammarna. Så den upphöjde och kloke lämnar ett land på bristningsgränsen.

Han gör strategiska giften, bla med faraos dotter från Egypten, lyxlivet är utbrett.
I kap 3 fattar han sitt smarta beslut som domare i tvistemål mellan två kvinnor som kivas om ett barn. Men det är hårdfört.

Till nästa vecka läser vi: 1 Kung 5-11. Vi får den korta beskrivningen av Salomos liv, templet, och det egna palatset, besöket av Drottningen av Saba. Han efterträds sedan av sonen Jerobeam. (I de första nio kapitlen i Andra Krönikeboken har vi parallberättelserna om detta.)