Jag gillar Johannes. Sammanhanget är lite rörigt, men han har ett budskap. Man måste alltid fundera över varför ett budskap ser ut som de gör. Vilka motbilder är det som talaren/skrivaren adresserar?
I Joh 7 handlar det om Messias – kan han komma från Galiléen? De skriftlärda sitter insnärjda i sin text. Davids ätt – Betlehem –Judéen, alls icke det bonniga nordlandet. Historien sveper som kråkvingar över etablissemanget. De kommer liksom inte undan. Historiens cirkelrörelser ska kännas igen. Men Jesus bryter bågarna, för in Gudsrikets nya dimension. (Men visst var har från Betlehem, så de kanske ändå läste rätt. Och av Davids ätt – på Josefs sida?! – hur får man egentligen ihop det?)
Men det stora budskapet tar sikte på enheten mellan Jesus och Den som har sänt. Det är Johannes stora bud, det är som en lång CV för Jesus. Matteus tog sin utgångspunkt i släkttavlan, Johannes i inkarnationen.
De – Jesus och Fadern – är ett som den historiska kontinuitet som uttrycks från far till son, till son, till son… (Jo, jag vet att detta är patriarkalt och ickejämställt – inte heller mot lillebror). Identiteten – det inre varat – bärs genom historien av generationerna. Den äldste sonen har rätt att tala å faderns vägnar, skriva avtal… Folket, inte minst eliten, värjde sig emot denna närmast intima relation med Gud - men just det var det som Johannes hört Jesus tala.
Detta hade dittills inte hänt, och inte sker det igen. Gud som människa, och ändå Gud.
Detta kyrkans kärnbudskap, den djupare identifikationen med Gudsuppdraget. Jesus som gestaltning av den mera avlägsna guden.
Till nästa vecka läser vi kap 8.
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar