Jesaja var verksam från cirka 740 till 700 f.Kr. Det finns dock ett klart stilbrott vid kapitel 40. De senare kapitlen tillskrivs nu ofta en eller flera senare författare, ofta kallad Deuterojesaja och kanske Tritojesaja.Fram till 1800-talet har den judiska traditionen och den kristna kyrkan varit överens om att boken är en enhetlig skrift med upphovsmannen Jesaja, Amos son. Detta styrks av en mängd olika källor. Septuaginta-översättningen (ca år 250 f.Kr.) innehåller hela boken som en enda skrift. Den apokryfiska skriften Syrak (från omkring år 190 f.Kr.) citerar Jes 48:24ff och utgår från att det är ord från "Jesaja, profeten", det är alltså samma författare även efter 40:e kapitlet. Den judiske historieskrivaren Josefus menar att Koresh, Babels konung, påverkades av Jes 45 när han sände hem judarna till sitt land. Dödahavsrullarna bevarade hela Jesaja som en enhetlig skrift. Nya Testamentet behandlar också Jesaja som ett verk av en enda man, man citerar hela Jesaja.
Boken har en del språkliga särdrag som kännetecknar hela skriften. I kapitlen 1-39 nämns "Israels Helige" 12 gånger, och i kapitlen 40-66 används uttrycket 13 gånger - sammanlagt 25 gånger. I resten av den hebreiska bibelskriften nämns det bara 6 gånger.
Boken innehåller detaljerade profetior om Messias. Det talas om att det berg där Herrens hus är skall stå där fast grundat och vara det förnämsta bland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla nationer skall strömma dit, samt om en fredlig bro mellan Assyrien, Israel och Egypten. Profetiorna om Herrens lidande tjänare i 53:e kapitlet betraktas av kristna som en utförlig beskrivning av Kristi lidande.
Jesaja verkade som profet i Jerusalem i nästan 46 år, under flera olika kungar på 700-talet före Kristus. Under hans tid ägde många långvariga krig rum. Under denna tid växte assyrierna sig till en stormakt. Så småningom intresserade sig assyrierna också för israeliternas land (som på den tiden var uppdelat i två delar; Juda i söder, och Israel i norr). Efter utdragna strider mellan Assyrien och israeliterna (först på 730-talet och sedan 722-721 f.Kr.) gick det nordliga riket Israel under. Huvudstaden Samaria blev intagen år 721/722 f.Kr. Bara sydriket med Jerusalem som huvudstad stod kvar. Assyrierna tågade söderut och intog även delar av sydriket. Men man avbröt plötsligt sin belägring av Jerusalem när assyrierna fick problem på annat håll i sitt vidsträckta rike. Bibeltexten i Jesaja hänvisar till detta som ett Guds ingripande.
Jesaja verkar i början av den stora vedermödan; konflikten med assyrier och babyloner. Med erövringar, deportationer och släckta drömmar.
Jeremia verkar i slutet av samma period, de två stora profeterna omfamnar vedermödan. De är tuffa , spar inte på krutet. Hos Jesaja finns tanken om en rest (av folket – shear/resten) och han talar om Israels Helige. Det är lätt att se att den unga kyrkan läste in Jesus i många av texterna, och så har vi fortsatt att läsa. Till julen är det givet att läsa Jes 9. I kap 6 läser vi Jesajas dramatiska kallelse; jag bor bland ett folk med orena läppar…
Men det är i kap 1 som landskapet beskrivs. Förfallet, men inte minst korruption, maktmissbruk. Det är en inre kritik fastän hoten står massiva utifrån. Rannsakan!
Jesaja 1
Hör, himmel, och lyssna, jord! Herren talar. Barn har jag fostrat och vårdat, men nu har de brutit med mig.
Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd… De har övergivit Herren, visat förakt för Israels Helige och vänt honom ryggen… Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar... Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken… - jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära… Sluta göra det onda och lär er göra det goda.
Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt. Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull? … Herren har talat.
Till nästa vecka läser vi Jesaja 8-14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar