Här är en pojke som har fem kornbröd...

Joh 6

Brödkapitlet. Det börjar med en pojke som var redo att dela sin matsäck med tusen andra. Det var grabben som hade tro – till skillnad från lärjungarna som gick i troskolan. Jesus manifesterade gudsriket – något nytt, helt annorlunda. Delandets rike, undrens rike. Man kan grunna på vad som var det största undret; människor som gav av det lilla de hade så att alla fick – och det blev över; Jesus som välsignar och brödproduktionen gick igång. Jag ser inte motsatsen.

Johannes fortsätter att stryka under, betona, tydliggöra hur Jesus är Gud. Det går inte att skjuta in en knivspets dem emellan. Gud på två ben – inkarnationen. Jag är livets bröd. Jag-är-satsen återkommer genom Johannes. Jag är Vägen, Sanningen, Livet, Jag är den gode herden. Som Gud som presenterade sig för Mose; Jag är (Jag är den jag är). Som Paulus uttydde i Atén: I honom är det som vi lever, rör oss och är till.

Två ben som går på vatten. Och sedan bryter tvivlet ut. Jantelagen fanns redan där och då. ”Vem är han som kommer och tror att han är något…” Tillochmed i lärjungakretsen sprids tvivlet.

Och Jesu fråga: ”Inte vill väl också ni ge er iväg?”

Petrus – den alltid lika bredkäftade – men nu får han till det: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige."


Till nästa ti läser vi Joh 7

.