1 Mos kap. 24-26
Isak är möjligen den av patriarkerna som kommer lite i kläm, han har inte Abrahams storhet, och inte Jakobs mera Petrusliknande personligt; som tar lite risker, talar vitt och brett och kör i diket emellanåt. Istället benämns han som den som Herren hade välsignat, räddat ur elden.
Abraham skickar en betrodd att på sina vägnar skaffa en hustru åt Isak. Mannen lägger sin hand mellan husfaderns lår – ett "hederligt" handslag, i den kulturen att röra vid det mest privata. Därefter följer den etniska diskussionen, med vem får man gifta sig? Ungefär som just nu det svenska kungahuset. En sorts uråldrig men sorglig sed om att värdera blodsband och skilda mellan människor. Isak uppmanas i sak att söka sig en hustru från fädernelandet. Han finner kusinen Rebecka. Brodern Laban kommer i spel då sedan Jakob ska söka sig sin hustru, då blir det tremänningarna Lea och Rakel. (Just i detta sammanhang är det hettiterna som man är trötta på, kan var så att när texten slutligen tar form är det konflikt med hettiterna och man söker historiska rötter för sin klagan. Ungefär som i evangelierna där fariséerna är ett slags huvudfiende, men de blev inte starka i synagogerna förrän när den unga kyrkan hade sin växtperiod.)
Vi följder sedan (25) tvillingarna Esau och Jakob och den hungriges affär med sin arvslott, och i (27) nästa kapitel får vi en parallellberättelse om relationen till Avimelek, samt en ny diskussion om ”ståndsmässiga relationer”, Esau, likt tidigare Ismael, utsöndras ur den rätta arvslistan.
Till nästa vecka (kommentarer till fre 20 mars)Jakob, som också kallas Israel blir egendomsfolket huvudspår, hans klurighet och hårda arbete för sin hustru/sina hustrur skildras i 1 Mos kapitel 27-36, så nu tar vi ett rejält kliv och jag kommer enbart att göra halt vid Jakob i Betel, samt där du vill skjuta in dina frågor och synpunkter. Därefter tar vi itu med Josef.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar