Avsnitt 18: Lagen

2 Mos 19-31 Mötet med Gud på Sion, buden, arken, prästerna.

Det långa avsnittet ur Andra Mosebok är viktigt ur en lång rad synpunkter.
Det första handlar om hur religionen institutionaliseras. Det andra om de prioriteringar som buden enligt bibeltexten lyfter fram, det tredje om den roll som lagen symboliserar; lagtavlorna, arken, tabernaklet och prästerna.

1. Religionen
Den tro som nu normeras, främst genom lagtexten har mänskligt sett tre rötter. (1) Handlar om det judiska folket, Israels barn, hebréerna egen nedärvda berättelse; om Abraham som fick löftet om det utlovade landet, en Gud som celebrerades utefter vägen. Abraham byggde altare där han drog fram. Omskärelsen och förbunden var de yttre tecknen på en inre gemenskap med Gud. (2) Mose hade sannolikt en god insyn i Egyptens lagstiftning och statsbildning. (3) Svärfar Jetro bar nyttig information och erfarenhet till Mose ifrån midjaniternas tradition (ett av folkslagen som pekas ut att ha fört bort Josef! Några sekler tidigare.)

Nu formaliseras religionen. Inte minst med ett synligt centrum; lagtavlorna och arken. Och religionen får förvaltare: Prästerna. Om man granskar denna transformering kritiskt kan man se hur den inre överenskommelsen med Gud (som i och för sig brutits vid upprepade tillfällen) får ny en kostym av professionalisering. Religionen formaliseras och avståndet till det vanliga folket ökar.

2. Lagens innehåll
Den första lagtavlan handlar om relationen till Gud: en enda gud, (tillbe inga avbilder), missbruka inte Guds namn och håll sabbaten. Sedan 7 bud om mänskliga relationer på den andra: Aktning för mor och far (4 – familjen är kittet), inte döda (5 – respektera livet), inte begå äktenskapsbrott (6 - trohet), inte stjäla (7 - äganderätten), inte ljuga (8 – tillit är viktigt), var inte avundsjuk (9 och 10 – mera svårtolkat, om det inte bara ska förstås som en förklaring av äganderätten).

Uppenbart bygger nu lagen samhället. Det forna slavfolket, där Egyptens piska var lagen, krävde nu egna moraliska och juridiska normer.

3. Lagen
10 budord. I sig inte så märkvärdiga, troligen i linje med de normer som gällde, praxis ritualiseras. Det märkvärdiga är den roll de kommer att spela. Det blir den synliga, om än inte tillgängliga, bilden för Gud. Dess ”heligstatus” ökar över tid: Ingen kan se Gud och leva. Gud blir en alltmer distanserad Gud.

Man skulle kunna hävda att lagens symboliska roll – vara sinnebilden för Gud – är ännu viktigare än lagens innehåll.

Arken med lagtavlorna skulle sedan placeras i tabernaklet, det flexibla, flyttbara templet. En fantastisk bild av Guds rörliga närvaro i människornas liv. Den placerades sedan i Silo och skulle flytta till templet i Jerusalem. Mycket talar för att den inte kom dit. Etiopierna hävdar att den kom dit, och ännu vaktas av en ensam munk.

Vi går nu över till Tredje Moseboken. 3 Mos kapitel 1-7, offerlagarna.