En lukt som gör Herren nöjd

Tredje Moseboken - Leviticus

3 Mos kapitel 1-7, offerlagarna.

Leviticus – boken om prästerna

Kostråden som ges kan nog diskuteras. På få områden är jag så renons på kunskap. Men ett citat är lite kul: Allt fett tillhör Herren.

Texterna som vi läst rymmer många dimensioner: Behövde Gud offret? Hur ser sambandet ut mellan det yttre offrandet och en inre ånger och renoverad livsstil? Varför togs offret bort i senare judendom?

Offer

Först några ord om offrandet.

1. Det hörde samman med slakten. Slakten i sig var ett brott; man gick in på Guds arena och tog beslut om liv och död. För detta (som dock ansågs nödvändigt) krävdes särskild ödmjukhet. Därav de rigorösa slaktreglerna för t.ex. judar och muslimer. Man ser slaktoffret i ögonen innan man lägger det dödande snittet och låter blodet rinna ut. (jfr halal- och kosherslakt)

2. En del av det slaktade (liksom grödor och vin) tillhör Gud. Man visste varifrån livet stammade, symboliskt återlämnades en del till Gud som tack. (Jfr Karl-Oskar när han förbannar missväxten och kastar skördad säd mot himlen…)

3. Offrandet signalerar främst förbindelserna och medvetenheten om att livet är en gåva vi tar emot ur Guds hand. Hela vårt liv, vårt uppdrag och vår tjänst är därför ett tackoffer till den Levande.

4. Vi använder ibland ordet offer om kollekt, det uttrycker i grunden samma perspektiv – bandet med Livets Gud. (Begrepp som tionde hör hemma här. Därför var också en del av offergåvorna lön ”i natura” till Aron och prästerskapet.)

I Leviticus ges noggranna instruktioner för olika slags offer: Syndoffer, gemenskapsoffer, skuldoffer, tackoffer, brännoffer (mera sättet på hur det utförs), matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer.

Offrande var en vanlig religiös handling. Offerplatser verkar också vara de som leder till förfall och offrande till andra gudar (Baal m fl). Efterhand centraliserades därför offrandet till templet i Jerusalem för att sedan helt upphöra. Man kan säga att det yttre utförandet fick ge vika för den inre innebörden.

Älskar Gud offret? Det står om lukten som gör Herren nöjd. Vi minns konflikten mellan Kain och Abel, den ena offrade jägarens ”skörd”, den andra domesticerade offer. Vi diskuterade då hur Gud förhöll sig till samhällsutvecklingen…

Ibland behöver människa de yttre bilderna för en inre verklighet. (Vi knäpper händerna då vi ber, vi tar emot bröd och vin, vi döper med vatten, smörjer med olja…) Men risken finns alltid att de yttre attributen tar över den inre betydelsen.

Kan vi se offret så?

till nästa vecka: 3 Mos kap. 8-10, instruktioner för Aron och prästerskapet