”Vi älskar därför att han först älskade oss” (1 Joh 4:19)

Första Johannes brev

Jag vet att vi inte säkert kan säga vem som skrivit brevet, eller vart de sänts, om
de sänts.

Men jag tycker om tanken att det är Johannes som skriver. De yngste bland lärjungarna. Nu är han nog gammal. Inte så gammal som då Uppenbarelseboken skrevs.

Då var det en gammal man som vädjade på gränsen till graven. Nu är det en yngre, mera målmedveten. Man kan nästan se hur han i breven summerar sina favoritpredikningar. Det är enkelt, ibland förenklat, men koncentrerat evangelium.

Det är en rysligt stark upptakt. ”Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord.”

Det som var, som vi hört, som vi har sett, tagit på – det är vårt ärende.
Kapitel ett stänker av koncentrerat evangelium. Ofta citerat, använt. Mörker – ljus, den klassiska konfliktscenen: ”Vandra i ljuset!”

Vad är då det nya budet. Kort och koncist: Kärleken. ”Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.” (1 Joh 2:8)

”Förbli i honom”, och ändå väckte det förvåning att en av arbetsgrupperna för en ny kyrka väljer att tala om Gud som relationell – redan Johannes gjorde det.

I 1 Joh 3:9 säger aposteln koncentrerat, men ack så förenklat: ”Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud.” Men bilder han väljer är trädet som bär frukt. Vi har gjort synd till en läro- och moralfråga. Johannes talar om frukten, som kommer ur naturen – Guds barn bär Guds frukt. (Observera att det inte är tro eller moral som står i fokus, men den enkla som är så svårt, älska sin nästa.)

Det tuffaste ordet 1 Joh 3:14: ”Den som inte älskar är kvar i döden.” Som om kärleken kan befallas! Kanske kan den det.

I 1 Joh 4:2 ser vi den starka kopplingen till Johannesevangeliet. Inkarnationen – Gud blev människa. Så här kan det summeras: ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder." (1 Joh 4:10)

Backa och läs igen, kontrollera hur många gånger Johannes vågar använda ordet fullhet, fullkomlig och liknande. Det uttrycker, inte den perfekta människan, men tilltro till en stor Gud.

Har du inte tid att läsa ngt annat i Bibeln, Läs Joh första brev, och kap 1 i Johannesevangeliet. Där finns vad du behöver…

De andra två breven har liksom bara hakats på, det är i 1 Joh som koncentrerat evangelium finns. Läs dem till nästa vecka. (2 Joh, 3 Joh brev)