Batseba

2 Sam 11-18

En annan mans hustru, men underordnad kungen som fick smak för kvinnan. Märkligt nog ”belönas” det med den berömde sonen Salomo.

Det ”misshagade” Herren, det kan man förstå, men blir ändå nyckeln till framtiden. Det är inte alltid lätt att begripa.

Kap 12 är min favorit. Brukar tänka på det när jag ser makthavare omger sig med ja-sägare. Natan är dagens hjälte. ”Du är den mannen” (12:7)

Absalom, äldste davidson, var en knepig ättling. Ränksmidare.

David kapitulerar kanske lite för snabbt för sonen, till och med arken var redo att följa kungen från Jerusalem.

Achitofel tvingas spela en märklig roll.

Men Absalom går mot sitt okuvliga öde.

Märklig historia.

Till nästa vecka läser vi ut Samuelsböckerna innan vi går över till Salomo och Kungaböckerna: 2 Sam 19-24 David vänder tillbaka till Jerusalem. Vi får en spännande psalm, och kungens dödsord.

Kyrka på prov Apg 3-5

Pingstdagen var en grandios start. Tusentals anslöts, först nu fanns det något att tillhöra, förut ”bara” en Mästare att följa. De går upp till bönen i Templet. ”Det jag har det ger jag dig” är Petri raka ord till den lame mannen. Gudsriket verkar genom den unga kyrkan. 3:16

Nästa tal sker inför den religiösa eliten.

Det noteras att de första kristna var som ett hjärta och hade en själ.

I kapitel fem testas helhjärtenheten.

Sedan ställs de åter inför Stora Rådet. Gamaliel, Paulus gamle kloke lärare, menar att om det är något från Gud så består det, annars inte. Det blev ett lamt men viktigt försvarstal, dock klokt.

Den första tiden handlar om motståndet, men också om prioriteringarna. Tiden var kort, bilden var att Jesus snart skulle vara tillbaka.

Apg 6-8 om Stefanos, till nästa vecka.

2 Sam 6-10

Arken, med lagtavlorna, förs för första gången till Jerusalem, planer för templet, men det bordläggs, profeten Natan blir en viktig sanningssägare – en sådan som alla makthavare borde få sig tillsänd.

Arken som symbol för Den Heliges närvaro blir här tydlig. Den är inte så lätt att förstå med våra mera demokratiska perspektiv. Samtidigt finns här en intressant dimension – den upphöjde guden, ändå manifesterad av en ark, krävde särskild omsorg för visa den respekt. Den bar välsignelse, men fick inte på några villkor dras ned i den mänskliga smutsen. Det kostade liv, men kunde bära med sig välsignelse.

På ett särskilt sätt blir den symbolen för Davids framgång, Gud gav honom legitimitet. David ville bygga ett hus för Gud, ett tält var för simpelt. Men det hela slutar med att en av Davids ättlingar (Salomo – ännu inte född) ska få det heliga uppdraget.

Till nästa vecka läser vi om Batseba, och Davids konfrontation med maktfullkomlighetens uttryck. Sedan går vi in i tid av politiska förvecklingar med svekfulla arvtagare. 2 Sam 11-18.

PINGST, Apostlagärningarna 2

Åter helg, nu dagarna för att celebrera livet, lämna förstlingsgåvorna till Gud som offer, som för att bringa ordning i världsbilden, vi lever i och ur Guds hand. Sådan var den judiska seden då, som nu.

Vad vi har är en grupp lärjungar, beordrade att stanna i Jerusalem (församlade med varandra, som det stod i 1917 års översättning). De hade just sett Jesus lämna dem efter de kaotiska veckorna efter påsk – med korsfästelse, grav och uppståndelse. Tio dagar hade gått sedan himmelsfärden.

De anar konturerna av uppdraget. Det vet vad ”de har sett och hört”, men bara i liten grad hade de ännu själva talat, inte haft ansvaret.

Detta är läget. Tre, minst, temata bär dagen, ett: Det är offerhelg – tackar Gud för samarbetet om Livet, två: examensdag – nu ska de bära ansvaret, och tre: som i profana sammanhang ofta kallas hänryckningens dag, men konkret var det Anden som nu gavs åt dem – som ska ge kraft.

Det första tecknet på anden, efter det att stormen hade dragit in och fördelat sig som tungor av eld, var SPRÅKEN. Det har givit upphov till traditionen med tungotal – ibland profetiska budskap. På Pingstdagen var det på ett sätt det motsatta: Människor förstod, hörde talen på sitt eget språk. Det är pendangen till Babels tornet, då människorna delades upp i vi och dom, svårigheter och fiendskap tornade upp sig. Nu var det istället ENHETENS budskap. Vi hör samman.

De talade om GUDS MÄKTIGA UNDER. Samlingen av folk var imponerande, judar – mest – från i stort sett hela den då kända världen. Då träder Petrus fram. Eldprovet följde eldens tungor. Anden skulle utgjutas över alla; de ska profetera, se syner, se drömmar. Var och en som ber till Herren ska bli räddad.

Jesus förkunnas, han som inte döden rådde på, anspelning på Davids ätten, om denne Jesus kan vi alla vittna. Denne Jesus som ni har korsfäst har Gud gjort till Herre (Gud) och till Messias. Gör bättring och låt döpa er, så får ni Anden.

I vers 2:42 ges grundstadgan för den kristna församlingen. De sålde vad de ägde, alla väntade de att Jesus snart skulle komma åter, inget skulle stå i vägen.

Anden – Gud som treenig/trefaldig – den gräns- och tidlösa formen som följer de kristna. Introduceras inte här, var i Gamla testamentet förbunden med tecken på att det var Gud som gav uppdraget, ett slags legitimation för Guds sak. Given till de kristna, ibland med uttryck som profeterar, talar i tungor. Grunden är det är mottagningsstationen för den kristna människans tro, som ropar för oss då orden inte räcker. Anden är utgiven till Guds folk – som tecken på att de har ett uppdrag för Gud.

Kyrkan är född!

Nästa vecka läser vi Apg 3-5. Den första tiden, motståndet, prioriteringarna…

2 Sam kap. 1 - 5

Konflikten mellan den gamla ätten och David pågår, men efter hand enas Israel under David. Han blir officiellt kung vid 30 och regerar i 40 år. Sedan handlar resten av boken om den nya kungaätten som minsann inte går av för hackor. Historien upprepar sig…

Det börjar illa. Död. Död. Död. Saul ger slaget förlorat och ber om hjälp att ”hedervärt” ta sitt liv, han får hjälp av en invandrare som meddelar David, och dödas som lön, för att han (på dennes egen order) dödat Herrens smorde. (Vi ser ett stycke av Judas…) Sensmoralen är klart diskutabel.

David hyllar sin föregångare, men mest hyllar han vännen Jonathan, Sauls son och kronprins.

Sauliterna ger sig inte så lätt. I Sam 2 fortsätter Davids långa färd mot tronen. ”Herren ska vedergälla de onda för deras ondska” 2 Sam 3:39. Det var principen som man uppfattade den.

I fyran fortsätter den diskutabla hedersmoralen, David gör allt för att inte verka hämndgirig på Saul, andra får betala.

I 5:6 intas Jerusalem som nu på allvar förs in i händelserna. Maktens väg stensätts av blod. Det är svårt att göra teologi av den i detta sammanhang. Döden och mängder av hustrur kantar Davids väg.

Till nästa vecka läser vi 2 Sam 6-10 . Arken, med lagtavlorna, förs för första gången till Jerusalem, planer för templet, men det bordläggs, profeten Natan blir en viktig sanningssägare – en sådan som alla makthavare borde få sig tillsänd.

Apostlarnas gärningar

Lukas skriver. Läkaren, noterade, lyssnade, talade säkert själv. I början av Apostlagärningarna är han journalisten som samlar fakta, vad har de att berätta? En bit in blir det plötsligt ett ”vi”. Han reste med Paulus. Stod på hans sida.

Apg 1 Samlar oss till himmelsfärden, och den sköra kyrkans första början.

När han summerar Jesus efter uppståndelsen talar han om att Jesus gav dem många bevis på att han levde, han talade om Guds rike och vid en måltid säger han till dem att stanna i Jerusalem och vänta på det som Gud hade lovat att ge dem.

Ni ska få kraft och vittna om mig, till jordens yttersta gräns. (1:8) En ängel bekräftar och berättar om att Jesus ska komma tillbaka. I några versar summeras kyrkans centrala kraftfält: Anden som ger kraft, ni ska vittna och Jesus kommer tillbaka. (När vi samtidigt nu läser om Saul och David ser vi hur begreppet Ande är centralt. De gamla kungarna faller i hänförelse och ”hör till profeterna”, som tecken på att Gud hade tagit dem i sin tjänst. Det är denna parallell som uppenbaras på Pingstdagen.)

Judas´ ersättare utses. Det blir en Mattias som vi i övrigt aldrig sedan möter igen. Kriteriet var att han skulle ha varit med dem från det att Jesus döptes av Johannes till dess Jesus lämnade dem på himmelsfärdsdagen. Demokratin sköttes genom lottning!

De var 120, cirka, apostlarna, Jesu mor och några andra kvinnor, Jesu bröder.

Nästa vecka firar vi pingst med den nya kyrkan. Apg 2.

Herren ser med andra ögon...

1 Samuelsboken 16-31 (Jag är inte i fas ännu, men nu tar vi tag i Samuelsboken och följer David, ti-ti läser vi NT, fr-fr GT)

Samuel tröttnade på Saul. GUD sänder den gamle gudsmannen till Betlehem. Till Jishaj. Till jul sjunger vi av Jesse rot och stam, det är denne man som nu kallas Jishaj. ”Herren ser med andra ögon än människor” (16:7), sönerna passerar på catwalken som i en audition, ingen passar in. David smordes och Herrens Ande föll över honom.

Med lyran spelade David in sig i Sauls hjärta.

I sjutton möter vi den klassiska kampen mellan filistén Goljat, tre meter lång och med en rustning som vägde 60 kg, och David.

Uppenbarligen möter vi här en annan texttradition som inte kände till den lyraspelande pojken.

David blir en framgångsrik krigare, Saul alltmer fylld av svartsjuka.

Gud skyddar David. Men David blir landsflyktig och en märklig resa tar sin början. Inte alldeles lätt att begripa. 85 präster får plikta med livet för att de hjälpt David. I 24 möts de i bergen söder om Jeriko och besöker samma grotta. David kunde ha dödat Saul men skonar honom, skär av ett hörn av hans mantel. I 24 sker det dramatiska mötet mellan rivalerna.

I 26 får vi en parallellberättelse till historien i grottan, från en annan samskriven texttradition. I 28 går Saul på seans och får en chock när han begriper att David redan är smord till kung. I 31 dör Saul för sitt eget svärd. Allt är förlorat.

Till nästa vecka läser vi 2 Sam 1 - 5
Konflikten mellan den gamla ätten och David pågår, men efter hand enas Israel under David. Han blir officiellt kung vid 30 och regerar i 40 år. Sedan handlar resten av boken om den nya kungaätten som minsann inte går av för hackor. Historien upprepar sig…