Bröllopet i Kana (Joh 2)

Johannes predikar. Startar charmant i johannesprologen. Gud tar sin boning och tältar hos oss. Det är inkarnationens klara evangelium. Det första lärjungarna sedan frågar är ”Var bor du?” Den geografiska frågan: ”Hur hittar jag hem?” är sedan Johanni röda tråd. Därför tar han med oss på resan, han vet mycket väl att han inte är kronologisk, han kliver omkring i historien som det passar honom. Budskapet är ”Kom med och se!”

Men Johannes börjar ändå med undret i Kana:

De är på fest. Vinundret sker, Johannes summerar det som det första undret; Jesus visar sin härlighet och hans lärjungar trodde på honom. Gudsriket bryter in och väcker tro hos efterföljarna.

Jesu mor är mer drivande än Jesus, med dem går han sedan till Kafarnaum. Rörelsen från Galiléen till Jerusalem snabbsummeras av Johannes, i inledningen. Från landsbygden går han till centrum i norr; Kafarnaum, på norra stranden av Kinneret, Gennesarets sjö/Galileiska sjön, en korsväg; transporter från öster, långt bortifrån Kina och Indien, in mot centrum i det romerska riket. Där fanns en brännpunkt – ett handelscentrum – för världen samlad, men Jesu mission går till Jerusalem, mot det religiösa etablissemanget. Johannes driver sin tes, från början beskriva Jesu auktoritet; Jesus är Gud, sedan lägga ut detta tema med nedslag i Jerusalem (mycket Jerusalem), Samarien och i Galiléen. Det blir som scener för ett budskap. Efterhand, inte minst med det långa avskedstalet blir det orden som dominerar.

(2:23-25) Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.

Tro som svar på tecken, Gudsriket märks när det rör sig över jordytan.
Sedan kommer två meningar som man kan grunna länge på. Anförtrodde sig inte, kände dem alla, behövde inte höra någon vittna om människan. Och inkarnationens text: Han visste vad som fanns i människan.

Johannes är mycket summarisk. Vi – som inte är Jesus – behöver anförtro oss, känner inte alla, behöver höra vittnesbörden. Men Jesus är som om han samlar allt det mänskliga – därför är han Människan, och samtidigt Gud.

Till nästa vecka läser vi kap 3. Inkarnation förblir temat; Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand.