Ni forskar i skrifterna som ni tror ger evigt liv

Joh 5

Vid Betesdadammen uppkommer dramatik. Den lame hinner inte ner i vattnet när undret sker. Han är i ett verkligt moment 22 – ur det löser Jesus honom. Kopplingen synd och sjukdom uppkommer som det gör här och var i bibeltexterna. Låt oss lyfta på hatten och erkänna att vi inte begriper vad Jesus/Johannes egentligen menar, om han nu inte bara var fången i sin tid.

I grunden är det förföljelsetemat Johannes följer. Jesus själv agiterar för sin auktoritet – ett tungt bibliskt tema. För judarna bevisa närheten till Gud. De kritiserade honom för att vara det han var – nämligen Gud.

Sedan kommer ett fantastiskt utsnitt – direkt till vår egen tid:
”Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv. Människors ära vill jag inte ha, men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?" (Joh 5:37-47)
Skrifterna vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv. De skriftlärda då, som nu, låter Skriften stå i vägen för budskapet. Hindrar det verkliga mötet som förvandlar.

Till nästa vecka läser vi Joh 6.