Psaltaren (läses saltaren) består av 150 psalmer. De kan läsas som böner, så används de i såväl judisk som kristen tradition. Tänk dig den gärna som Jesu bönbok.
Det grekiska ordet psalterion är en översättning av det hebreiska ordet kinnor som betyder ”lyra, liten harpa”. Psaltaren citeras ca 80 ggr i NT.
I tidigare översättningar har det funnits med rubriker till psalmerna. Tydligen har man ansett det oklart hur ursprungliga de är, därför har de slopats. Det är både bra och dåligt. Nu kan man mera förutsättningslöst möta dem som text, men samtidigt saknar man en del av den information de förmedlade. Många psalmer tillskrivs David, kungen. Om han har skrivit, eller om de skrivits i hans anda, kan man säkert diskutera. Men även i Andra Samuelsboken finns där psalmer (2 Sam 22 med parallell Ps 18), tal och sånger, även på andra ställen som vi har sett (Deborahsången i Dom 5, Habackuks lovsång (Hab 3). 73 psalmer tillskrivs David.
Vi vet ju att Davids liv var en ”klassresa”. Från fåraherde till hovsångare, sedan kung. Han hade det inte lätt, många ville åt hans liv, han berusades av makten, men besinnade sig och fick kämpa mot företrädare och efterträdare.
Psalmernas skrevs nog som sånger, men har kanske mest tjänat som böner. Många av psalmerna är ”kampsånger”. Ibland närmast depressiva texter, nätterna plågar författaren.
En bestämt tema är de rättfärdiga, de rättrådigas och de troendes kamp. Man kan läsa dem som om Gud är en hämndens Gud.
Jag skulle säga att de är poesi för människans sökande efter mening, rannsakan, grunnande kring rättvisan och människans plats i universum. De bär vittnesbörd om Gud.
De bearbetar den svåra frågan om varför det inte alltid betalar sig att vara troende. Men också den rannsakande frågan om egna brister. Om man skulle drista sig till en sammanfattning handlar de om insikten om att Gud är större. Och att människan är i Guds hand.
Läs, bed, lev i psalmernas bok...
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar