Summering avsnitt 4 (syndafallet) start avsnitt 5 (Kain och Abel)

1 Mos fram till 3:24
Kunskapen, livet, odödligheten och Gudslikheten står på spel. Vi får andas in närheten till Gud. Ödmjukt övervara ett drama.

Jag tror att Gud kalkylerade med att människan skulle tänja gränserna. Bibeln säger att priset var dödlighet och kunskapssökandets jakt var priset. Paradiset stängdes.
Människans brist på ansvarstagande är den stora villfarelsen. ”Det var inte jag, jag visste inget” är odugliga svar. Men reparationen pågår genom mänsklighetens färd i universum.

Vi behöver ofta återkomma till ursprunget – där söker vi Meningen med att vara.

Meditation:
Människan har haft många berättelser om varifrån hon har kommit. Gåtan om ursprunget visar vårt behov att sträcka oss bakåt, granska rötterna. Samtidigt har vi en drivkraft framåt. Historien och tiden är vår livspuls.

Ursprunget är som ett ankarfäste i vårt liv. Psykologerna talar om vår inneboende längtan att återvända till Paradiset. Kanske spädbarnets egocentriska tillvaro där varje skrik får omgivningen att röra sig, ge föda och värme. Denna allsmäktighet är vår destination, för evigt förlorad.

Avsnitt 5: Kain och Abel, släkttavlor
1 Mos 4:1-26

Kain och Abel
Bröder i konflikt – en var jägare – en var jordbrukare. Gud ser ut att favorisera den gamla näringen; var Gud konservativ?

Intressant notering om synden: … om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den. (4:7)

Kains märke – används som symbol för frälsning (en syndares förlåtelsesignatur, parallell till dopet)

Släkttavla, den första
Betänk att texterna burits och traderats, berättade vid lägerelden. Släktled var den bästa metoden att minnas och trä upp mänsklighetens historia. (Så är det än; här i Klövsjö by relateras allt till släktskap – på den tråden träder man sitt eget liv.)

Slutanmärkning – en tidsbestämning - Det var vid denna tid man började åkalla Herren.

Välkommen med dina reflektioner. Lördag 7 feb vänder vi blad.

(nästa avsnitt 1 Mos kapitel 5-10 Noa)

Johannes Uppenbarelse

”Jubla, Gud har gett er upprättelse”

Johannes Uppenbarelse är en av Bibelns mest svårtolkade böcker. Vi läser för att förstå, men bilderna haglar över oss och vi vill förstå varje metafor.

Som med många andra budskap ska man först förhålla sig till helheten, sedan kan man läsa detaljerna, en del (en hel del) får man lämna i ödmjuk okunskap.

Läs gärna hela boken. Se den som en färgrik målning med mängder av detaljer. Gå snabbt över det som skrämmer, blir obegripligt. Fånga istället tröstord, fascineras över färgerna, låt bilderna leva och tala med dig.

Tolkningsväg:
Vi ska läsa boken genom ett nyckelhål; det ges oss i Upp 18:20:
Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har /…/ gett er upprättelse.

Där finner vi syftet med boken; ni har det svårt nu, kämpa, Gud ger er upprättelse, allt är i Guds hand – själv ska Gud torka tårarna ur våra ögon.

Vem skriver:
Vi ser en gammal man – Johannes. Han presenterar sig inte. Men vi förstår att han rest över kyrkans värld, inte minst i Minde Asien, nuvarande Turkiet. Förföljelserna ser ut att ha ökat. Många har dött i martyrskap. Det romerska rikets kejsare kräver av och till att han ska tillbes, falska gudsbilder växer in.

Johannes – vi kan tänka oss den unge lärjungen som vandrat med Jesus – är nu en gammal man, en kyrkans apostel och ledare. Året som skrivs är runt år 90. Platsen är Patmos. En ö som användes som den tidens Guantanamo – där sattes förhatliga medborgare från det gigantiska romarriket.

Kyrkan har lidit. Människors tro sviktar. Kritikerna och hoten är många. Villfarelser och missförstånden är många. Ingen Bibel finns samlad att läsa, kyrkans ledarskap är skört, många vill ta över ledarskapet och olika röster försöker trycka på andra sin tolkning av tron.

De första två-tre hundra år av kyrkans historia är en särskilt vildvuxen historia. Men det de saknade i fasthet och genomtänkt teologi kompenserades dock av en vibrerande närhet till dem som vandrat med Jesus.

Johannes har tre tydliga syften;
• tala tröst till dem som lider under sin tro och i livet,
• hålla fast vid tron, inte lockas till andra ”gudar”,
• visa att Gud har allt i sin hand.

Jesu Kristi uppenbarelse, eller "en uppenbarelse från Jesus Kristus". Författaren talar som profet på Kristi vägnar. De syner som återges i fortsättningen är delvis starkt åskådliga men begripliga endast utifrån GT:s och apokalyptikens symbolspråk och mångtydiga även med denna tolkningsnyckel. De skildrar inget sammanhängande händelseförlopp utan varierar vissa huvudmotiv; ondskans tillväxt, Kristi segerrika kamp mot den, de kristnas plikt att tåligt uthärda lidandet. Den romerska statens krav på underkastelse i religiösa former avvisas. Enligt traditionen tillkom boken under kejsar Domitianus regering (81-96 e.Kr.).

Bland Bibelns böcker är denna den mest gåtfulla. Frossandet i lidande förskräcker oss. Vi har svårt att identifiera oss med de lidanden som människorna levde under i sin vardag. Vi vet att också idag lider människor. Vi värjer inte för drastiska bilder. Men vi söker hoppet.

Vi ska lyssna till en gammal man, själv fängslad och deporterad. Hans iver att tala tro och hopp är det vi söker. Han använder nu det enda instrument han har kvar i sin hand; han summerar sina predikningar och försöker att ingjuta hopp.

”Gud ger er upprättelse!”

Till nästa tisdag. Läs hela boken. Översiktligt. Nästa tisdag introducerar jag kapitel 1.

Summering avsnitt 3 – Människan och en helig dag

1 Mos 1:26- 2:3
Vi möter nu version 1 av Människans skapande. (I 1 Mos 2 kommer en andra version). Nu är vi vid skapandets kulmen; människan, sedan vilar Gud,
Människan; vila - ansträngning, Gud.

Textkommentar:
Gud – Vi? Gud har många namn, säger vi idag. Men detta ska mest uppfattas som ett gudsnamn, ungefär som när den svenske kungen kunde säga Vi då han menar jag; kungen-folket-nationen. Kanske ska det läsas som ett majestätiskt ord, som i den gamla svenska ordningen då regeringen var Kunglig maj:t.

Man kan också se det som ett universellt Vi. Detta favorituttryck som jag har från Sydafrika; UBUNTU: ”Jag finns för att du finns, lider du lider jag, vi blir till i varandra.”

Människan: Hon ska vara Guds avbild, ska härska, vara fruktsam och föröka sig, uppfylla jorden och lägga den under sig. Andra kulturer betonar samspelet med det skapade. Vi är ett med Guds hela Skapelse.

Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapades hon. Som man och kvinna skapade Gud dem.

Mänskligheten är släkt med Gud, lika Gud. Det är som om hela skapelseberättelsen mynnar i det faktum att människan skapas. Denna skapelsens krona ståtar på Naturens kulmen. Makten hade hon lätt att ta till sig, svårare var det med ansvaret.
Efter detta skapelsevärv vilar Gud. Gud gjorde en helig dag. Arbete-vila-arbete. Denna livets puls som vi skadar genom vårt högintensiva 24-timmars samhälle. Alltid uppkopplade, ständigt närvarande, samtidigt en monumental frånvaro i livets puls.

Reflektion:

Vi ser här ett bibliskt huvudtema. Banden mellan Gud och Människan är starkt. Vi är inte bara en del av Skapelsen, på ett särskilt sätt har vi ett specifikt ansvar. Vi är man och kvinna - människor. Samspelet oss emellan och vår relation till Gud är det som hela Bibeln handlar om. Det är djupt andligt, men också vardagligt praktiskt.

Meditation:
Människan är ingen slump, inte främst naturordningens kulmen, vi är Guds avbild. De orden vibrerar av den bästa andlighet. Allt sätts i relation till denna meningsfulla bild. Lika i skaparkraft och utmanade till kärlek. Olika i ansvarstagande och kunskap, men satta att leva i relation; Gud och människa.

Vilodagen får en särskild betydelse. Vila efter en hård vecka, en puls i det ekorrhjul som är vardag, ett annat fokus då vardagen virvlat förbi. En bristvara i stressens och agerandets tid. Se Gud och Människan på den Heliga dagen.

Gud och människa, arbete och vila. Låt orden vila i dig, se deras samband.


Nästa fas: 1 Mos 2:4– 3:24 Skapelseberättelse II (Dina synpunkter och reflektioner senast fre 30 jan)

Mina starttankar:
1 Mos 2:4 – 3:24

Kommentar:
Här möter vi första gången en alternativ berättelse. Fokus är ett annat, men också detaljer.

Detta händer gång på gång genom inte minst Moseböckerna, framförallt 1 och 2 Mos. (Genesis och Exodus). Bibelforskarna ser flera urkällor som på detta sätt hanterats. Det kan vara olika traditioner, ord som bevarats i olika miljöer och sedan redigerats samman då en enda text växte fram. De kan spegla olika perspektiv, till och med alternativa namn på t.ex. Gud. De har alla bevarats, bokstavligen och grundligen. Kanske fanns där kunskap som man nu inte nådde in i, men orden skulle alla föras vidare.

Jag ska peka på några andra exempel framöver. De visar Bibelns syfte; att inte främst berätta om att så här var det, men bära vittnesbördet från alla dem som före oss burit på Orden om Guds handlande. Boken är inte tillrättalagd, inte strömlinjeformad. Det är som om man hela tiden lever i vissheten att om Gud kan vi inte säkert veta men vi bevarar och förvaltar allt. Tron får lägga sitt till.

Tillsammans kan vi förstå mer, men stanna vid randen av all kunskaps källa och ödmjukt förhålla oss till en större verklighet.

Därför ska hela texten läsas i ljuset av helheten. Luther sa att Kristus är Skriftens stjärna och kärna.

Nu är det människan som skapas i ett öde kaos. Vattnet är gemensamt med Skapelseberättelse I. Människan - adám – formades av jord, (av jord är du kommen…) livgiven av Gud (blåste in liv genom hennes näsborrar), Gud möblerar sedan Människans värld.

Där finns texten om Syndafallet. Visste Gud att Människan skulle synda? Ville Gud att Människan skulle skilja mellan ont och gott? Varför tog inte Människan ansvar för sitt beslut? De stora frågorna om Livet ställs ur bibelbladet.

Fundera och reflektera. Det ska bli spännande att höra.

Nästa vecka: 1 Mos 4:1-5:32 Kain och Abel, första släkttavlan

På tisdag startat vi parallelläsningen av Uppenbarelseboken.

Lö-lö Moseböckerna
Ti-ti Uppenbarelseboken

Välkommen med - tipsa andra om sidan...

Avsnitt 3 – Helighet; Människan och en dag

1 Mos 1:26- 2:3

Vi möter nu version 1 av Människans skapande. (I 1 Mos 2 kommer en andra version).

Nu är vi vid skapandets kulmen; människan, sedan vilar Gud.

Människan, vila-ansträngning, Gud.

Mycket att fundera kring och bära med sig.

Skriv, kommentera, reflektera under veckan. På lördag (24 jan) summerar jag era och mina tankar.

Textkommentar:
Gud – Vi? Gud har många namn, säger vi idag. Men detta ska mest uppfattas som ett gudsnamn, ungefär som när den svenske kungen kunde säga Vi då han menar jag. Kanske ska det läsas som ett majestätiskt ord…

Så hör gör vi

Tack för synpunkter på upplägg. Vi kan pröva och ompröva.

Söndagar lägger jag ut bibeltext för veckan samt, om det behövs och finns, några textanvisningar, basfakta etc. Under veckan lever ni med ordet, funderar. Senast fredag har ni lämnat ert bidrag och lördag summerar jag, söndag ny text och så rullar det vidare. Detta gäller 1 Mos och efterkommande böcker.

I morgon kommer alltså avnitt 3 som löper under veckan.

Uppenbarelseboken rullar parallellt. Jag lägger ut text endeera dagen, boken är annourlunda och kräver ett annat grepp, återkommer.

Välkomna med. Bjud fler med oss!


.

AVSNITT 2 - LJUSET

1 Mos 1:2-5 Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Kommentar:
Texten skrivs i en tid före all mänsklig vetenskap. Det är intressant att man anade att vattnet dominerade. Kunde man som människa tänka sig en jord som såg radikalt annorlunda ut? Nu vet vi att livet tog sin ringa början i vatten, att jordytorna genomgått gigantiska förändringar; kontinentalplattors förskjutning, nya kontinenter, nya bergskedjor, erosion… Solen, och stjärnorna, skapas senare. Big Bang-teorierna ligger fördolda. Hur kunde man tänka sig ljus utan solen? Men ljuset var gott. (Då vi kommer till Uppenbarelseboken finns det intressanta paralleller.)

Jorden var öde och tom – inte kaos, snarare oskriven, öppen för möjligheter. Skapandets natur och förutsättning; av intet kreera det alldeles nya.

En gudsvind svepte fram över vattnet – visst var det vackrare med Guds Ande svävande över vattnet (1917) men det kan inte styrkas i originaltexten. Ande och vind är dock samma ord. Behåll skapandets bilder. (Senare blåste Gud in liv genom människans näsborrar). En kreativ anda… Det är Guds initiativ som far över jorden.

”Ljus, bli till” – (Varde ljus) blir detta införlivat i svenska språket? Djupet täcktes av mörker. Ödesdigert, men en gudsvind svepte fram…

Det var den första dagen – så slutar alla skapelsens dagar, senare med orden ”det blev kväll och det blev morgon – det var den fjärde dagen”. Jag förstår inte att man inte använder det lite unikt svenska ordet dygn.
Nästa fas: 1 Mos 1:6-25

Reflektion:
Andan från den första versen behålls – texten skildrar inte hur eller när – men perspektivet att Gud håller initiativet. Syftet med skapandet är gott – ljuset blir symbolen för det goda.

Meditation:
En gudsvind svepte fram över vattnet. Kanske ser du en solnedgång med glans i havet, dopet, eller glaset med vatten i din hand. Vattnet - livskällan, flödande och livgivande är avgörande för livet. Över det sveper en gudsvind fram. Gud har initiativet, Guds har en avsikt, uttalar sin vilja; ”Ljus, bli till.”


.

Jag öppnar nu en Bibelläsarsite

Vi läser Bibeln tillsammans. Vi börjar i Första Moseboken och i Uppenbarelseboken. Sedan läser vi bok efter bok, framifrån och "bakifrån". Jag kommer att lägga ut frågor, reflektioner, tankar och meditationer. Du kan reagera, fråga, lägga till, lägga tillrätta genom kommentarsfunktionen. Tillsammans bygger vi ett bibliotek av kunskap. Läsa i livet, med Bibeln förstådd genom förnuft, tradition och erfarenhet. Textreflektionerna utgår från Bibeln översatt 2000.

Jag heter Pär Axel Sahlberg. Präst i Metodistkyrkan med en Doctor of Ministry-examen från Wesley Seminary i Washington DC 1990. Där skrev jag om befrielseteologi; A Swedish Approach to Latin American Basegroups; Doing Theology in Small Groups.

Nu bildar vi en sådan grupp på nätet. Är du med? Välkommen med kommentarer, frågor, synpunkter. T.ex. om hur ofta du vill få påfyllning med nya avsnitt...


AVSNITT 1

Mos 1:1 Gud skapar världen
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Kommentar:
Så börjar det. Betoningen ligger inte på hur, inte när, ännu inte ens varför. Bara att Gud gjorde det. I början, före allt; så ser vi fortfarande på världen. För mig är teorierna om The Big Bang inget hot mot Ordet. På något sätt gick det till. Vi ska återkomma till ordningen och perspektiven.

Himmel och jord. Den klassiska formuleringen om allt. Ingenting har annat ursprung än Gud. ”I honom är det som vi lever, rör oss och är till.” (Apg 17:28)

Därför är det i relation till Gud vi rör vid varandra och allt skapat.

Nästa fas: 1 Mos 1:2-5

Reflektion:
Jag har först nu börjat läsa om Bibeln i den nya översättningen lite grundligt. Språket öppnar nya blickfält. Orden är alltid ett provisorium, byter mening över tid, sätts in i nytt sällskap. Något av det gamla försvinner, nytt kommer istället.

Följde en del av bibelöversättarnas arbete från min riksdagsstol, det är unikt att staten tar ansvar för att översätta Bibeln, men det skedde. Nu förvaltas ansvaret av Svenska Bibelsällskapet och i deras site Bibeln.se är den tillgänglig över nätet, sökbar med parallellhänvisningar och kommentarer; alternativa översättningar och förtydliganden. En länk till bibelsökandet finns på denna sida.

Jag har köpt en ny Bibel, en slimline. Vackert band, tunnaste sidor. Känner heligheten; översättarvärvet, orden som förvaltats, skrivits ned, tolkats, mötts i tro och tvivel. Den har burits över haven, stuvats undan av rädsla för upptäckt, bränts på bål, öppnats inför hungriga läsare, burits i procession… Den är till för oss.

Meditation:
I begynnelsen – före allt begynte – fanns världen i Din Gudstanke. Redan innan jordens grund var lagd… I Din tanke blev allt det till som finns till. Innan det kunde sköras eller ens definieras, fanns där frö till liv. Den rena tanken, den oförstörda avsikten, den goda viljan och den varma kärleken. Låt oss balansera där en stund: I den goda viljans famn, på gränsen till skapandet. Då tanken, Ordet svävade ut för att bilda materia.

I fokus finns bara Gud. Ingen annan början. Den stora totaliteten. Vi tänker oss den nog som fullkomlig. Senare har vi funderat över – fullkomlig av vad? Den perfekta planen ger inget utrymme för mångfald, eller avoghet. Vi tror istället att den är fullkomlig av kärlek. Den ger utrymme, stort rum…

Himmel och jord. Alltet, men det symboliserar också motsatserna; det över oss och det under oss. Kortsiktigt och närsynt här, långsträckt och evigt där.

Gud skapade. Den kreativa kraft som allra tydligast visar Människans släktskap med Gud. Också den kraft som skulle pröva Guds tålamod. Gud visste det. Det fanns ingen tvekan om att vi i skapandets kraft sätter närmast gudomliga avtryck i Skapelsen. Där liknar vi Gud.

Guds avsikt blir världen; himmel och jord. Där balanserar starten, hos Gud som skapar.

.