Johannes Uppenbarelse

”Jubla, Gud har gett er upprättelse”

Johannes Uppenbarelse är en av Bibelns mest svårtolkade böcker. Vi läser för att förstå, men bilderna haglar över oss och vi vill förstå varje metafor.

Som med många andra budskap ska man först förhålla sig till helheten, sedan kan man läsa detaljerna, en del (en hel del) får man lämna i ödmjuk okunskap.

Läs gärna hela boken. Se den som en färgrik målning med mängder av detaljer. Gå snabbt över det som skrämmer, blir obegripligt. Fånga istället tröstord, fascineras över färgerna, låt bilderna leva och tala med dig.

Tolkningsväg:
Vi ska läsa boken genom ett nyckelhål; det ges oss i Upp 18:20:
Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har /…/ gett er upprättelse.

Där finner vi syftet med boken; ni har det svårt nu, kämpa, Gud ger er upprättelse, allt är i Guds hand – själv ska Gud torka tårarna ur våra ögon.

Vem skriver:
Vi ser en gammal man – Johannes. Han presenterar sig inte. Men vi förstår att han rest över kyrkans värld, inte minst i Minde Asien, nuvarande Turkiet. Förföljelserna ser ut att ha ökat. Många har dött i martyrskap. Det romerska rikets kejsare kräver av och till att han ska tillbes, falska gudsbilder växer in.

Johannes – vi kan tänka oss den unge lärjungen som vandrat med Jesus – är nu en gammal man, en kyrkans apostel och ledare. Året som skrivs är runt år 90. Platsen är Patmos. En ö som användes som den tidens Guantanamo – där sattes förhatliga medborgare från det gigantiska romarriket.

Kyrkan har lidit. Människors tro sviktar. Kritikerna och hoten är många. Villfarelser och missförstånden är många. Ingen Bibel finns samlad att läsa, kyrkans ledarskap är skört, många vill ta över ledarskapet och olika röster försöker trycka på andra sin tolkning av tron.

De första två-tre hundra år av kyrkans historia är en särskilt vildvuxen historia. Men det de saknade i fasthet och genomtänkt teologi kompenserades dock av en vibrerande närhet till dem som vandrat med Jesus.

Johannes har tre tydliga syften;
• tala tröst till dem som lider under sin tro och i livet,
• hålla fast vid tron, inte lockas till andra ”gudar”,
• visa att Gud har allt i sin hand.

Jesu Kristi uppenbarelse, eller "en uppenbarelse från Jesus Kristus". Författaren talar som profet på Kristi vägnar. De syner som återges i fortsättningen är delvis starkt åskådliga men begripliga endast utifrån GT:s och apokalyptikens symbolspråk och mångtydiga även med denna tolkningsnyckel. De skildrar inget sammanhängande händelseförlopp utan varierar vissa huvudmotiv; ondskans tillväxt, Kristi segerrika kamp mot den, de kristnas plikt att tåligt uthärda lidandet. Den romerska statens krav på underkastelse i religiösa former avvisas. Enligt traditionen tillkom boken under kejsar Domitianus regering (81-96 e.Kr.).

Bland Bibelns böcker är denna den mest gåtfulla. Frossandet i lidande förskräcker oss. Vi har svårt att identifiera oss med de lidanden som människorna levde under i sin vardag. Vi vet att också idag lider människor. Vi värjer inte för drastiska bilder. Men vi söker hoppet.

Vi ska lyssna till en gammal man, själv fängslad och deporterad. Hans iver att tala tro och hopp är det vi söker. Han använder nu det enda instrument han har kvar i sin hand; han summerar sina predikningar och försöker att ingjuta hopp.

”Gud ger er upprättelse!”

Till nästa tisdag. Läs hela boken. Översiktligt. Nästa tisdag introducerar jag kapitel 1.