1 Mos 1:26- 2:3
Vi möter nu version 1 av Människans skapande. (I 1 Mos 2 kommer en andra version). Nu är vi vid skapandets kulmen; människan, sedan vilar Gud,
Människan; vila - ansträngning, Gud.
Textkommentar:
Gud – Vi? Gud har många namn, säger vi idag. Men detta ska mest uppfattas som ett gudsnamn, ungefär som när den svenske kungen kunde säga Vi då han menar jag; kungen-folket-nationen. Kanske ska det läsas som ett majestätiskt ord, som i den gamla svenska ordningen då regeringen var Kunglig maj:t.
Man kan också se det som ett universellt Vi. Detta favorituttryck som jag har från Sydafrika; UBUNTU: ”Jag finns för att du finns, lider du lider jag, vi blir till i varandra.”
Människan: Hon ska vara Guds avbild, ska härska, vara fruktsam och föröka sig, uppfylla jorden och lägga den under sig. Andra kulturer betonar samspelet med det skapade. Vi är ett med Guds hela Skapelse.
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapades hon. Som man och kvinna skapade Gud dem.
Mänskligheten är släkt med Gud, lika Gud. Det är som om hela skapelseberättelsen mynnar i det faktum att människan skapas. Denna skapelsens krona ståtar på Naturens kulmen. Makten hade hon lätt att ta till sig, svårare var det med ansvaret.
Efter detta skapelsevärv vilar Gud. Gud gjorde en helig dag. Arbete-vila-arbete. Denna livets puls som vi skadar genom vårt högintensiva 24-timmars samhälle. Alltid uppkopplade, ständigt närvarande, samtidigt en monumental frånvaro i livets puls.
Reflektion:
Vi ser här ett bibliskt huvudtema. Banden mellan Gud och Människan är starkt. Vi är inte bara en del av Skapelsen, på ett särskilt sätt har vi ett specifikt ansvar. Vi är man och kvinna - människor. Samspelet oss emellan och vår relation till Gud är det som hela Bibeln handlar om. Det är djupt andligt, men också vardagligt praktiskt.
Meditation:
Människan är ingen slump, inte främst naturordningens kulmen, vi är Guds avbild. De orden vibrerar av den bästa andlighet. Allt sätts i relation till denna meningsfulla bild. Lika i skaparkraft och utmanade till kärlek. Olika i ansvarstagande och kunskap, men satta att leva i relation; Gud och människa.
Vilodagen får en särskild betydelse. Vila efter en hård vecka, en puls i det ekorrhjul som är vardag, ett annat fokus då vardagen virvlat förbi. En bristvara i stressens och agerandets tid. Se Gud och Människan på den Heliga dagen.
Gud och människa, arbete och vila. Låt orden vila i dig, se deras samband.
Nästa fas: 1 Mos 2:4– 3:24 Skapelseberättelse II (Dina synpunkter och reflektioner senast fre 30 jan)
Mina starttankar:
1 Mos 2:4 – 3:24
Kommentar:
Här möter vi första gången en alternativ berättelse. Fokus är ett annat, men också detaljer.
Detta händer gång på gång genom inte minst Moseböckerna, framförallt 1 och 2 Mos. (Genesis och Exodus). Bibelforskarna ser flera urkällor som på detta sätt hanterats. Det kan vara olika traditioner, ord som bevarats i olika miljöer och sedan redigerats samman då en enda text växte fram. De kan spegla olika perspektiv, till och med alternativa namn på t.ex. Gud. De har alla bevarats, bokstavligen och grundligen. Kanske fanns där kunskap som man nu inte nådde in i, men orden skulle alla föras vidare.
Jag ska peka på några andra exempel framöver. De visar Bibelns syfte; att inte främst berätta om att så här var det, men bära vittnesbördet från alla dem som före oss burit på Orden om Guds handlande. Boken är inte tillrättalagd, inte strömlinjeformad. Det är som om man hela tiden lever i vissheten att om Gud kan vi inte säkert veta men vi bevarar och förvaltar allt. Tron får lägga sitt till.
Tillsammans kan vi förstå mer, men stanna vid randen av all kunskaps källa och ödmjukt förhålla oss till en större verklighet.
Därför ska hela texten läsas i ljuset av helheten. Luther sa att Kristus är Skriftens stjärna och kärna.
Nu är det människan som skapas i ett öde kaos. Vattnet är gemensamt med Skapelseberättelse I. Människan - adám – formades av jord, (av jord är du kommen…) livgiven av Gud (blåste in liv genom hennes näsborrar), Gud möblerar sedan Människans värld.
Där finns texten om Syndafallet. Visste Gud att Människan skulle synda? Ville Gud att Människan skulle skilja mellan ont och gott? Varför tog inte Människan ansvar för sitt beslut? De stora frågorna om Livet ställs ur bibelbladet.
Fundera och reflektera. Det ska bli spännande att höra.
Nästa vecka: 1 Mos 4:1-5:32 Kain och Abel, första släkttavlan
På tisdag startat vi parallelläsningen av Uppenbarelseboken.
Lö-lö Moseböckerna
Ti-ti Uppenbarelseboken
Välkommen med - tipsa andra om sidan...
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Det finns mycket att läsa och reflektera kring. Så skönt att få stanna i skapelsen en stund. I veckan har jag bara varit där, i nuet. Ögonblick. Ett ögonblick av paradiset, när den lilla tvååringen suckar i telefonen och säger ”längtar, komma hit.”
SvaraRaderaVarför skulle vi tillbringa så mycket tid på jorden, när vi skulle kunna komma direkt till Gud? Till Gud där vi helst vill vara. Hade jag hoppat omkring i paradiset istället för släpat mig igenom dödsskuggansdal, hur hade det varit? Jag tror att jag nu har kunnat ta emot mer av Gud, av Guds nåd och kärlek. Jag tror att Gud vill att vi också ska ge honom vår kärlek. I det innersta mörkret finns det inte så mycket annat och göra än att ropa på Gud. Livet är en övning att ge kärlek. Kärleken är det enda som vi kan ta med oss till himlen. Det enda som ger oss tyngd.