1 Mos 1:2-5 Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Kommentar:
Texten skrivs i en tid före all mänsklig vetenskap. Det är intressant att man anade att vattnet dominerade. Kunde man som människa tänka sig en jord som såg radikalt annorlunda ut? Nu vet vi att livet tog sin ringa början i vatten, att jordytorna genomgått gigantiska förändringar; kontinentalplattors förskjutning, nya kontinenter, nya bergskedjor, erosion… Solen, och stjärnorna, skapas senare. Big Bang-teorierna ligger fördolda. Hur kunde man tänka sig ljus utan solen? Men ljuset var gott. (Då vi kommer till Uppenbarelseboken finns det intressanta paralleller.)
Jorden var öde och tom – inte kaos, snarare oskriven, öppen för möjligheter. Skapandets natur och förutsättning; av intet kreera det alldeles nya.
En gudsvind svepte fram över vattnet – visst var det vackrare med Guds Ande svävande över vattnet (1917) men det kan inte styrkas i originaltexten. Ande och vind är dock samma ord. Behåll skapandets bilder. (Senare blåste Gud in liv genom människans näsborrar). En kreativ anda… Det är Guds initiativ som far över jorden.
”Ljus, bli till” – (Varde ljus) blir detta införlivat i svenska språket? Djupet täcktes av mörker. Ödesdigert, men en gudsvind svepte fram…
Det var den första dagen – så slutar alla skapelsens dagar, senare med orden ”det blev kväll och det blev morgon – det var den fjärde dagen”. Jag förstår inte att man inte använder det lite unikt svenska ordet dygn.
Nästa fas: 1 Mos 1:6-25
Reflektion:
Andan från den första versen behålls – texten skildrar inte hur eller när – men perspektivet att Gud håller initiativet. Syftet med skapandet är gott – ljuset blir symbolen för det goda.
Meditation:
En gudsvind svepte fram över vattnet. Kanske ser du en solnedgång med glans i havet, dopet, eller glaset med vatten i din hand. Vattnet - livskällan, flödande och livgivande är avgörande för livet. Över det sveper en gudsvind fram. Gud har initiativet, Guds har en avsikt, uttalar sin vilja; ”Ljus, bli till.”
.
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Nu räcker inte mitt IQ till märker jag. Hur skall jag vara interaktiv? Skall jag kommentera bibelöversättningen? Är meditationen din eller ska jag också göra den? Skall jag stanna vid bibeltexten och göra en traditionell bibelmeditation och berätta om den? Förklara interaktionsprocessen!
SvaraRaderaJag testar former och behöver er. Vi formar upplägget tillsammans. Jag vet inte. Kanske väcks nya frågor? Eller gamla?
SvaraRaderaJag tänkte vandra igenom boken, sätta saker i sammanhang, ge lite uppslag för reflektion.
Man kan också tänka sig mer av frågor, "uppgifter"...
Interaktiviteten bygger på att fler än jag säger något. Precis som du nu gjort.
När jag föreställer mig skapelsen, tänker jag på mycket kaos. Inte bara en stereotyp bild av vad Gud är. Jag tycker att resultatet av vad vi har, den vackra naturen och allt däri blir så otroligt mycket vackrare när jag tänker mig att allt det här fina har fötts ur kaos. När Gud har avsikt som du skriver, att viljan att skapa finns där, så hjälper viljan att tämja kaoset. Så har jag alltid föreställt mig det. Av - sikt = att ur det man ser (visioner, viljan) så träder en bild och kaoset formas från viljan och iniativets kraft. Jag tror inte att Gud är så tam så att han svävar fram eller sveper fram.
SvaraRaderaNär jag pratade med min pappa en gång för länge sedan om det här så sa han att om man tittar på en hebreisk orginaltext så kan man läsa att Gudsvinden/Guds ande dallrade över vattnet. Den bilden gillar jag mer. Jag kan ana en mer dramatik av händelsen än att hux flux så kom en vilja förbi och något skapades. Jag vill tänka mig mer drama och passion i allt det vackra som finns för våra händer och fötter idag. Det som är till för oss att förvalta.
Jag vill bara säga att det här iniativet verkligen är kul! Hoppas det kommer fler hit till din nya blogg så att man får massa vinklar. Jag har funderat mycket på att jag skullle vilja närma mig biblen som vuxen, men känner mig inte hemma i kyrkliga sammanhang. Möter ofta en slutenhet som jag inte förknippar med den bild jag har av Gud. Så då känns det här som näst bäst. Det man missar här är ju samtalet, men tankarna kan man få sig till livs och det är ju inte fy skam.
E: Bibeln ger inte så mycket besked om hur det går till. För mig är den artistiska tanken om hur vilja, intution och kreerande materialiseras - blir jord, det är en stor dramatik. Jag menar att Bibeln främst är upptagen med att knya Skapelsen till Gud, däri sattes människan - till det återkommer jag./PA
SvaraRaderaDet känns bra att bibeln är utgångspunkten för interaktionen. Biblisk interaktion smakar bra i munnen. Att sidan inte bara är en interaktion mellan dig och andra interaktörer utan att fokus ligger på mötet mellan mig som individ och bibeltexten. Vi behöver nog alla styras upp lite i vårt bibelläsande. Uppskattar ditt val av bibeltext. Jag har en inspelning där Siv Ruud läser just det där med Gudsvinden och det blir en rörelse i texten en puls, en rytm. Det är rytmen som gör att texten tränger sig in i mig och blir kvar där som en påminnelse att efter mörker kommer ljus, efter korsfestelsen kommer uppståndelsen, kvinnorna gick till graven medan det ÄNNU var mörkt. Rörelsen förde dem framåt. Katolska kyrkan börjar påskdagen med just denna text och det är väl där den har sin innebörd för mig i mitt eget inre.
SvaraRaderaEtt av pilgrimens nyckelord är delandet. Det känns väsentligt just här. Att dela med varandra inte bara läsa i livet utan också dela livet med Gud. Hur ofta säger vi ordet Gud högt i vår vardag?
Förslag: (1) lägg ut bibeltexten, (2) vi läser den och bär den med oss, tar den till vårt hjärta och begrundar den, (3) delandet (vi skriver här, det är det som är pilgrimstanken, att gå i tystnaden och möta någon och dela en tanke eller två…för att göra det lättare att gå), (4) reflektion och summering av dig (”predikan” kommer sist, fixar du det? ;=)
Tack E och FA.
SvaraRaderaFA: Vi prövar ditt upplägg för nästa fas/er. Har du eller andra idéer om en bra puls; bibeltext dag 1 (kan det vara på sin plats med några kommentarer, som ovan, men spara reflektion och meditation (kanske inte behövs), vi var och en grunnar några dagar?? Jag lämnar ett slags preliminär summering och min reflektion. Efter 4 dagar tar vi nästa portion???
Vad säger ni?
Siffrorna som jag angav (1-4), tänkte jag inte som dagar utan snarare att de skulle ske stegvis.
SvaraRaderaHur lång tid det behövs för att gå igenom och arbeta med stegen får vi förmodligen pröva oss fram.
Förtydligande av tidigare förslag: (steg1) lägg ut bibeltexten en bestämd veckodag, (2) vi läser den och bär den med oss, tar den till vårt hjärta och begrundar den. Här kan man använda sig av en meditation enligt Ignatius och/eller en mer reflekterande över texten i förhållande till vardagen (tänka Marta och Maria), (3) delandet (vi skriver här, det är det som är pilgrimstanken, att gå i tystnaden och möta någon och dela en tanke eller två…för att göra det lättare att gå) dvs. när man känner sig färdig skriver man det man vill dela (här kan en anonymitet kännas bra, vi möts på pilgrimsleden, du kan komma från Canada, Paris, Borås - vara vem du vill - det är mötet i delandet som har betydelse, (4) reflektion och summering av dig.