Lucka 8. Mer om Synden

8: Synden II (av 9): Adam i oss

Så, låt oss granska det som är Bibelns grundmetafor av människans ställning. Ursprunget är paradisiskt, men kanske lite utopiskt, möjligen naivt. Bilden av lekande nakna barn, med en ocean av tid, och inga bekymmer. Oskulden och nuet lyser som klara stjärnor. Tryggheten talar. Den stora saken är att människan är på GUDs planhalva. De är skapade till avbilder, och har gränslös närhet. Barndomens blå himmel spänns över deras hjässor.

I rummet finns två träd. Kunskapens träd, och Livets träd. Det sista kommer inte i spel, de är redan skyddade från döden, och behöver inte klamra sig vid livet. Men kunskapens träd har en förbudsskylt. Av allt annat får ni äta. Men inte detta. Får ni visst, säger ormen. Det är er verkliga chans att likna GUD. Att bli som GUD. Bli gudar.

Att bli det de inte var, att bli det de inte var ämnade att vara – det verkar vara den frestande metaforen. Och att lyssna till främmande röster, bryta det enda tabu som var uppsatt, och sedan inte ta ansvar för det. Skylla ifrån sig. Skyla sig från insyn.

Det kan beskrivas som olydnad. Makthunger. Eller fallenhet för ondska. Men mest handlade det om att bita i en större frukt än de var mogna för, eller inte var vår roll. Att vilja bli det de inte var ämnade att vara. Att ta ett större bett än de hade förmåga att hantera.

Vi – som människor – tar oss en roll vi inte passar för, och utsätter oss för frestelser vi inte är mogna att hantera.

Bibelteologi: En grundlig läsning av de första kapitlen i Bibeln berättar inte främst om Skapelsens naturvetenskaplighet, men om människans plats, väg och framtid. Här behöver vi kontemplera, också inför vårt eget liv. Hade GUD tänkt sig utvecklingen? Jo, annars hade nog inte trädet placerats i Eden. GUD hade gjort människa till sin avbild, GUD visste att gränser var till för att testas. Möjligen hade Herren hoppats att de hade tagit ansvar. Att de gömde sig var den verkliga synden.

Kyrkans felsteg: Följdriktigt fokuserade Kyrkan olydnaden. Lydnaden var det verkningsfulla medlet för troskontroll. Detta är Kyrkans stora dikeskörning. En grundton skapades som lett fel.

Adam idag: Denna tonviktsjustering är essentiell i vår tid. Lydnadsperspektivet är, på gott och ont, helt ute. Vi skapar en omöjlig, och onödig, uppförsbacke om vi stannar i den metaforiken. Att däremot fokusera vår benägenhet att fly undan, gömma oss, förlora bilden av vad vi verkligen är... Inget ligger mer i tiden.



BAKOM BUSKEN


Nedräkningen påbörjad
barnen gömmer sig
bakom busken.

Nittionio, hundra –
Dunk för mig,
ropar Ester

segraren tar för sig
andra kurar under busken
och blir tagna

får räkna
ta ansvar
att finna de andra.