Avsnitt 13 Mose

(2 Mos kap 1-4) EXODUS

Mose ledde folket ut ur Egypten – Exodus, uttåget (2 Moseboken). Ett grundtema i judisk och kristen tro.

Uppbrott, uttåg, ökenvandring, det utlovade landet. Här finns allt. Plågorna drabbar Farao och folket, han lovar frihet men verkar svika, vattnet delar sig, lagtavlorna i öknen, folket knorrar; ”vi hade väl det bättre i (fångenskapen) vid Egyptens köttgrytor.” Avguderi, uppror – just name it, i Exodus finns allt!

Mose, först drabbad av födelsebegränsning, men räddas och får en exklusiv uppväxt vid hovet, god utbildning, allt är på topp. Men banden till sitt eget folk gör honom till en upprorsman. I öknen träffar han Sippora, svärfar är midjanitisk präst. Tre folk är i spel; egyptierna, midjaniterna och Israels barn.

Mose kan inte verifieras i samband med någon Farao. Det har gjorts många försök, man brukar säga att en så stor folkvandring borde ha satt spår i historieskrivningen i Egypten, men inga tydliga besked. Därför är dateringen lite oklar.

Det är som ledare vi blir bekanta med Mose. Två examina kan man tänka sig; fosterson vid hovet hade gett honom maximal kunskap för den här tiden. Inte minst om människokroppen, kemi, arkitektur, lagstiftning… Han var leg.prins. Den andra utbildningsperioden pågår i öknen - fårvakteri. Svärfar Jetros tro och religion vet vi inte heller mycket om, men det verkar inte osannolikt att den satt stor prägel på Mose. Jetro ger honom kanske en teol.kand. Mose använder också svärfar som konsult då folket klagar och ifrågasätter Moses ledarskap.

I de första fyra kapitlen är vi med om upptakten. Man brukar dela in Mose liv i tre fyrtioårsperioder; hovet (leg. Prins), öknen med familjen (teol.kand) och öknen med folket (ledarakademin i praktiskt ledarskap).

Vandringen hade gått att genomföra på några månader, men tar pga folket ovillighet fyrtio år, själv får Mose inte komma in i det utlovade landet. Så när som på två personer är alla födda under vandringen, ett nytt folk intar landet.

Mose är inte en lättrekryterad ledare. Han har många argument emot. Inte minst hans förmåga att tala, men brodern – Aron – blir talesperson för honom.

Vi möter också Gud som medlidandets Gud, en engagerad Gud, som ser sitt folks förtryck.

Läs och njut. Det är en god berättelse, inte utan dramatik.

Se paralleller i ditt och kyrkans liv. Möt motståndet, följ förhandlingarna…

Till nästa vecka läser vi 2 Mos kapitel 5-11 förhandlingen med Farao, alla plågor (jfr med plågorna i Uppenbarelseboken som vi läser parallellt). Lämpligt nog kommer nu också den första påsken - pesah - det osyrade brödets högtid.