Avsnitt 5 - Karin och Abel

1 Mos 4:1-26

Kommentarer:
Kain och Abel: Bröder i konflikt – en var herde – en var jordbrukare. Gud ser ut att favorisera den gamla näringen; var Gud konservativ?

Intressant notering om synden: … om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den. (4:7)

En av mänsklighetens stora frågor: ”Skall jag ta hand om min bror?" (4:9)

Bestämning av den mänskliga tillvaron, utanför Paradiset: ”Rastlös och rotlös skall du vara på jorden." (4:12)

Kains märke – används som symbol för frälsning (en syndares förlåtelsesignatur, parallell till dopet): Och Herren satte ett tecken på Kain (4:15)

Människans stora fråga – finns där en plats utan Gud?: Och Kain drog bort, undan Herren (4:16)

Släkttavla, den första: Betänk att texterna burits och traderats, berättade vid lägerelden. Släktled var den bästa metoden att minnas och trä upp mänsklighetens historia. (Så är det än; här i Klövsjö by relateras allt till släktskap – på den tråden träder man sitt eget liv.)

Slutanmärkning – en tidsbestämning - Det var vid denna tid man började åkalla Herren. (4:26)

Konflikt och utveckling

Kain och Abel, det första mordet. Människorna börjar kvalificera sig som syndare. De lyder inte instruktionerna från Gud, de ljuger och tar inte ansvar, nu mördar de också. Vi känner igen Människan. Ser hur hon kämpar med sina tillkortakommanden. Upptas av sig själva. Reaktionerna mot Kain är rätt svaga. Han får till och med ett märke att signalera med, som skydd. Utan någon särskild ånger redovisad. Kanske är det dock ett kärlekstecken – ett signum på honom att bli det han skulle vara; en människa som tar ansvar, älskar, bygger upp. Vi är inte där än – men är avsedda att vara.

Näringskonflikten fascinerar mig. Vi följer den i människans historia; jägaren, samlaren, senare herden - nomaden - som därefter blir jordbrukare, sätter stängsel på jorden, handelsmannen, industrimannen, kunskapssamlaren… så har utvecklingen sett ut. Vi lägger nya ringar utanför den inre, vidgar horisonten men inrymmande allt. Tog Gud verkligen ställning för näringarna? Är Gud den konservative fasthållaren vid det flydda och Människan den som bryter ny mark?

Eller är det så att de som tecknar Bibelns ord till människors språk var de bakåtblickande, och de som bär en ny berättelse de som avviker, bryter sig ut? Förnyar!

Meditation
I Din hand var de – som vi. Satta i relation men kom till korta – som vi. Vi läser bibelboken som vi läser våra egna liv. Från Skapelsens urmorgon är vi där med Dig.

Nästa avsnitt 6: Noa, arken och regnbågen
(1 Mos kapitel 5-10 Noa)

Inledande funderingar:

Kapitel 5 länkar över från Adam till Noa. Människorna blir hundratals år gamla. Hade man en annan tideräkning? Vår definition av år kanske inte var självklar, kanske räknade man månader? I slutet av kapitlet ”justeras” mänsklig ålder till 120. Kanske är det årets längd som anpassas – vi vet inte.

Människans synd, straff, räddning för några få. Bilden av det utvalda folket tar form. Överlevnad i en hård konkurrens, de egna värderade högre än andra.

Berättelsen om Noa kan läsas som en överlevnadshistoria. Men också som en bild av livets stränghet, urvalets hårda princip. Men det var då, regnbågen ges tolkningen av förbundet mellan Gud och människan. Paradiset, översvämningen i denna betydelse är engångshändelser, exempelsamlingar.

Noa var beredd att följa sin inre röst.

Läs så talas vi vid via webben nästa lördag. Många kapitel att läsa, men en rysare som vi känner slutet på.

(På tisdag vandrar vi vidare i Uppenbarelseboken)