Varifrån kommer alla människor, deras hudfärg och deras språk. Den frågan måste man ha grunnat på. Om nu alla kommer från en enda urfamilj, varifrån kommer då mångfalden. Idag vet vi genom dna att det är en lång historia, nu först kan vetenskapen visa på släktskapen och utforska vandringsmönster. I Bibeln värld verkar man vilja ge förklaringen till språken med språkförbistringen i Babel. Texten i 1 Mos 11 rymmer dessutom en viktig reflektion kring människors kapacitet och ansvarstagande.
Parallelläser man denna text med Apostlagärningarna, pingshändelserna, då skildras här förbistringen, vid den helige Andes utgjutelse sker enandet – alla hörde dem tala, var och en på sitt språk. Mellan dessa poler lever vi; olikheten och enheten.
Resten av kap 11 är en släkthistoria som tar oss fram till Tera (numera Terach). Nu är vi i nuvarande Irak, därifrån börjar vandringen till det Utlovande Landet.
Abram byggde ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom (1 Mos 12:7) Detta är Abrams signum, han byggde altare, han var den rörliga Gudens medvandrare, överallt skapade han sitt rum av tillbedjan och lydnad.
Berättelsen om hur Abram försöker hålla hemligt att Saraj är hans hustru återkommer i tre versioner framöver. Det ger mig anledning till två kommentarer:
1. Texterna som samlats under lång tid kom att innehålla olika utsagor, namn eller sammanhang. Då sedan texterna redigeras samman till det som är vår Bibel visar man dessa olika berättelser stor respekt, fastän man ser att de kan innehålla saker som inte går ihop sparas allt och redigeras samman.
2. Det andra handlar om respekt och gästfrihet, seder som fortfarande hålls heliga i dessa trakter. Moralen ser ut att ge efter, men gäster betraktas som heliga, dem våldför man sig inte på. Abram glider på sanningen och utsätter sin fru för fara – för att rädda sitt eget skinn. Sederna är som språk, det gäller att kunna dialekten.
Lot och Abram skiljs åt och Abram får ett löfte av Herren, ett förbund är på väg att upprättas.
Lot lierar sig med synden.
(Nästa vecka vandrar vi vidare med Abram som blir Abraham 1 Mos kap 15-20 Förbund, förhandling med Gud, Hagar och Ismael)
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
En tanke jag fick. Kanske är det så att våra riktiga språkförbistringar egentligen handlar om att vi hör det vi vill höra. Att verkligen lyssna på någon och höra det den egentligen säger kräver ett möte. Ett möte handlar om att sätta sig själv och sitt ego åt sidan. Att lyssna genom Gud egentligen handlar om att sila sitt ego, så att vi hör vad våra medmänniskor vill oss.
SvaraRaderaJo visst, och inte vill förstå, eller som du in senaste bloggposten konstaterar att fastän livet ser så olika ut så har Människan så mycket gemensamt. /PA
SvaraRaderai din egen senaste bloggpost.. skulle det stå
SvaraRadera