Det står som elektriska urladdningar mellan himmel och jord då människorna berättar om sin gemensamma historia med Gud. Nu är det (ännu) en passage med då Gud definierar sin relation med det mänskliga. (Vi har det i berättelsen om Adam/Eva, Noa, här om Abram/Abraham, Moses, i flera av profettexterna och det kulminerar i evangeliernas berättelse om Jesus.)
Abrams fråga blir; Herre vad är det du vill ge mig? Arvsfrågan står i fokus; den symboliserade överlevandet, den kontinuitet som de dödliga kan tänka, det är nu han ska räkna stjärnorna…
Abram trodde Herren. (15:6)
(15:13) fångenskapen i Egypten förebådas, (15:19-21) hela omgivningen länkas in i släktskapet (här ser man texten skrivs med långt perspektiv (i efterhand)).
Hagar och Ismael
Fastän löftet från Gud – om den stora efterföljande släkten efter Abram och Saraj – blir det tjänstekvinnan Hagar han får sonen Ismael. Jag skall göra dina ättlingar mycket talrika, så talrika att ingen kan räkna dem (16:10). Detta är arabernas länk till Abram, som förfäder. Läs noga vilken bild som ges; talrik, vildåsna… Är det en karakteristik på ett folk, eller är det en beskrivning av (en aktuell) fiende som man vill sätta i dålig dager?
Paradoxalt nog är det just denne Hagar som ger Gud en av de första benämningarna som börjar likna den bild vi har av Gud: Du är Seendets Gud (16:13).
Förbundet, omskärelsen
Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. (17:1)
Abram blir Abraham, Saraj blir Sara. Om skärelsen var ”tecknet på din kropp”.
Saras graviditet, leenden, Sodom och Abrahams förhandlingsbön med Gud.
I 19 har vi en märklig incest- och kanske inavelsproblematik, och i 20 en parallell om hur Abraham gör allt för att skydda sig och riskerar Sara. Avimalek blir symbolen för en hedervärd man som öppnar för Abraham och hans familj, Avimalek återkommer som sådan symbol i Hebreerbrevet (NT).
I dessa kapitel finns detaljer som är problematiska, annan tid, annan moral, hederskodex. En del ställer vi oss frågande och kritiska till, andra – som tex gästfriheten - imponerar på oss.
(Nu tog vi ett rejält kliv genom händelserika kapitel. Jag undrar: går det för långsamt – för snabbt? Ska jag ta med fler detaljer och kommentarer, mindre? Jag saknar dina kommentarer – korta som långa!)
Nästa lördag kommenterar jag ytterligare något, samt svara på dina funderingar, Sedan fortsätter vi från 21 kapitlet; Isak, mer om Ismael och Avimalek, offersituationen (offret och Jerusalem) Saras grav i Hebron. 1 Mos kap. 21-23
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Jag tycker det går lite för fort fram. Jag är en som måste få tänka och smaka lite. Även om jag hört och läst mycket innan, är det alltid spännande att få läsa med olika ögon. För att se saker på ett nytt sätt, känner jag att jag behöver lite tid. Därför har jag känt att jag inte hunnit kommentera, för det processas i hjärnan för fullt. Lite funderingar från mig
SvaraRadera