tisdag 24 februari 2009

Uppenbarelseboken 4 och 5 ”Någon satt på tronen.”

Nu har Johannes omsorgsfullt adresserat, skapat intresse hos sina läsare i de olika ”typförsamlingarna” och nu siktar han in sig på framtiden. Det profetiska ordet har hittills använts för att väcka, nu blir det profetiskt i meningen framåtsyftande.

Min rubrik är dramatisk, med den vill också författaren tala hopp och tröst. Ni vet vilka kufar som sitter på tronen borta i Rom, men här…

(4:4) 24 äldste. Ledare, betrodda och erfarna. Det hade väl räckt med tolv, som stammarna och lärjungarna, men då kanske 24 är dubbelt så bra. Prästerskapet var indelat i 24 avdelningar, de kan också vara källa till bilden. Gud och 24 betrodda människor, det är så kristentron ser på världen – Gud och människa hör samman.

(4:8) Fullt med ögon, utåt och inåt. Kanske inte vackert, men en betoning på seendet, inte bara granskande illvilliga ögon, utan också inåtseende, djupa, med sikte på livet.

Boken med sju sigill
Den bok(rulle) som ingen var värdig att öppna, ingen utom Lammet. Dessa båda kapitel blir till en högstämd lovsång, packad med symboler som inte omedelbart blir tillgängliga för oss. Läs de som poesi, som lovsång. Låt bilderna tala.

Till nästa tisdag kommer du och jag med våra kommentarer på denna interaktiva sajt, och sedan fortsätter vi läsandet i Uppenbarelseboken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar