Uppenbarelseboken 1

(tisdag till tisdag läser vi i Uppenbarelseboken, lö-lö Moseböckerna)

Om ena temat är ”Håll ut, ni får upprättelse” så är det andra temat ”Stunden är inne”. Den första kristna församlingen levde i det korta perspektivet. Jesus kommer snart (tillbaka) och då ska vi leva i Jesus-paradiset. Det är den klassiska mänskliga drömmen – få ”återvända” till tillvaron då allt är på rätt plats, det goda segrar och människan känner sin plats i universum.

Det finns tre tydliga centrum; Gud, den politiska makten och församlingen som en provisorisk plats för tron, i väntan på Paradiset. Nu lever man under hårt tryck, från dem som avviker i tron och från makten som låter hälsa att kejsaren ska hyllas och tillbedjas.

Vår tid skiljer. Vi är inte förföljda i vårt land, men vi känner igen oss i tro som utsätts för påtryckningar. Kanske från dem som vill förvilla oss, men mest av allt från allt annat man vill tilltro – i vår tid kanske penningen, kommersialismen och kapitalets hegemoni. Det som inriktas för förmögenhetssamlande, men inte fattigdomsbekämpning. Det som tar sikte på kortsiktiga vinster, inte långsiktig hållbarhet. Det som skiljer rik från fattig, men skapar inte gemenskap och solidaritet.

Kommentarer:
De sju församlingarna Asien – utpekade, namngivna och kända av Johannes, han hade besökt dem alla. Men de är också symboler – sjutalet – för alla församlingar. De har sina adresser, och de alla har en ande, en ljusstake och en stjärna framför Tronen. Himmel och jord hänger ihop.

Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. (Upp 1:18) – det är presentationen av Jesus Kristus, som sådan presenteras han på många avbildningar och det är också dessa attribut som han bemyndigar Petrus och därmed den kristna församlingen. Vårt liv är på allvar, den kristna församlingen antingen visar på det eviga hoppet, eller agerar så att den stänger människor ute.

Meditation:
I Bibelns sista bok återvänder vi till Guds paradis, men det konfronteras med Ondskans många ansikten. Avsikten är inte att vi ska vara rädda men tänka efter. Vilka är vi? Vart är vi på väg? Vad är det som är viktigt i livet? Hur slår tron ner i vårt liv?

Fundera, bed och samtala med Gud om ditt liv, drömmar, tillkortakommanden och den Stora Meningen.

Till nästa tisdag läser vi Uppenbarelseboken 2:1-17 (de tre första församlingsbreven; Efesos, Smyrna och Pergamon)

Funderingar:
Efesos – jag har det emot dig att du har övergivit din första kärlek. (Ingen församling vill kalla sig efesoskyrkan) Detta är vi alla utmanade av – frågan kan ställas – brinner vi?

Nikolaiterna – betrakta det som samlingsnamn på dem som hotar tron (för mig handlar det om rikedoms- och ytliga lyckopredikanter, de som gör hela den kristna moralen till en fråga om sexualitet och normalitet, de som avvisar kvinnans roll i kyrkan m.fl.)

Smyrna - (många vill kalla sig så) jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik. Inte mycket annat sägs till smyrnaiterna.

Pergamon - (vet ingen sådan församling) (bileam – avvikelse, se ovan om nikolaiterna) dolda mannat, vit sten, nytt namn – fantastiska konstnärliga bilder av det som ligger dolt som ska uppenbaras. (mannat minns vi från öknen då folket gick med Mose; det var friskt en dag, kunde inte samlas, man skulle hela tiden vara för dagen beroende av Gud, vit sten – användes som tex teaterbiljett, men här har den ett nytt namn skrivet – Ditt namn)

Välkommen med dina reflektioner, frågor och synpunkter.