Hebreerbrevskommentaren senarelagd

p.g.a. värmen. Nätterna ännu för korta. Läs och grunna, jag kommer igen...

Den röda kon och Arons stav

4 Mos kapitel 15 till 19

Åter får vi en lektion om offret. Jag tror att klokskapen inte ligger i detaljerna, men betraktelsesättet att allt vi får sätter oss i relation till Gud. Offer, tionde och annat är dessa påminnelser om att vi lever i och ur Guds hand.

På samma sätt är manteltofsarna de yttre påminnelserna om den inre bönen. ”Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud.” (15.41)

16: Det klagas i leden. De påfrestningar de utsatts för och den ovissa framtiden leder fram till uppror, som bestraffas hårt. Hu då! ”Och inte har du fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Tänker du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte!" (16:14)

17: Arons stav, herdestaven, biskoparnas kräklor…

19: Den röda kon, troligen med ett rikt bildspråk av offret och blodets betydelse. Helgelse i yttre mening, som symbol för en inre renhet.

Till nästa vecka läser vi 4 Mos 20-29 Vatten ur klippan, Aron dör, kopparormen, Bileam – en vän i nöden, åsnan och välsignelsen över folket, avfall och straff, kvinnors arvsrätt, Josua blir kronprins

”Halmepisteln” Jakobs brev: ”Bli Ordets görare”

Vi har nu läst en av Bibelns mest intressanta texter. Inte minst därför att Luther, och andra, funderade på om detta brev verkligen skulle höra till kanon. Det man i dessa tider mest förundrades över var den starka betoningen av gärningar hos Jakob, till skillnad från t.ex. betoningen av ”genom tron allena” som kom att bli reformationens kännemärke. Men Jakob säger: ”Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.” (2:18)

Det verkar tydligt att Jakob talade in i fromleriets slutna kotterier. Tro handlar om liv, var Jakobs bistra budskap. Snacka går väl, men lev ut tron.

Jakobs brev behöver inte mycket fler kommentarer. Den är en del av evangeliet. Gärningar ska inte överdrivas, de kan inte köpa oss räddningen, men inte heller undervärderas; tro är liv.

Jag tror att Jakobs brev är en text till vår tid. Nu är det dags att gå från ord till handling...

Till nästa vecka ger vi oss i kast med Hebreerbrevet, den text i Nya Testamentet som på ett sätt är bron mellan GT och NT. Vi startar mjukt och läser Heb 1 till nästa vecka.

Numeri del II

4 Mosebok 9-14

Nu börjar det gnissla i relationerna, Mose är trött. De var framme, men inte redo att gå in, bara Josua och Kalev trodde på uppdraget. Den tröstlösa fyrtioårsvandringen tar vid.

”Ensam orkar jag inte med detta folk, det är en för tung börda för mig.” (11:14)

9: Om Gud nu återupprepar påskordningen eller om det är olika källor som skrivits samman berör de åter påskens firande. Påminnelsen om vad Gud gjort för folket då de fördes ut ur Egypten.

Från vers 15 ff beskrivs den fantastiska bilden av gudomlig närvaro. Steg för steg, dag för dag ledde Gud folket på vandringen mot det hägrande livsmålet, ”de rättade sig efter Herrens påbud.”

10: Silvertrumpeterna introduceras, se paralleller till Uppenbarelseboken. Så bröt de upp från Sinai och skulle inta landet, men då…

11: Folket klagade. Mose tyngdes. Slavarna längtade tillbaka till slaveriet… - de ville ha kött. Makten och ansvaret delegeras till folkets äldste, de sjuttio (jfr med då Jesus sänder ut sina lärjungar – 12 apostlar, som stammarna, 70 äldste, antalet lärjungar som sänds ut på ”praktik” (72 i ngt av evangelierna), folket få vaktlar nog för dem alla, men girigheten straffas. Men Herren försvarar Mose.

12: Även storasyskonen Mirjan och Aron klagar på Mose. (Men nu talas det om en kushitisk hustru, inte en från Midjan, kanske en annan. Det kan också handla om en annan skrifttradition som nu förbereder oss på konflikten med det midjanitiska folket, efter allt vad svärfar (som var midjanitisk präst) betytt för Mose…)

13: Nu utses de 12 spanarna, en från varje stam, som skulle rekognoscera. Bara Kalev och Josua trodde det var ett möjligt uppdrag. Situationen kärvar, folket klagar alltmer och ”straffas” med 37 års vandring genom öknen, i avvaktan på att alla tvivlare skulle ersättas med ”det nya folket”, ökenfödda, alla utom Josua och Kalev.

14: Folket revolterar, men det borde de inte ha gjort. "Nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten." (14:4) Nostalgin, längtan tillbaka, fasthållandet vid de förgångna mönstren – mänskligt naturligt, men inte i enlighet med Uppdraget. Men Mose ber för folket. Situationen bygger nu upp den stora konflikten med alla de folk som redan fanns på plats. Från första början går det illa för folket på vandring.

Nästa vecka läser vi 4 Mos kapitel 15 till 19, lite lagrepriser, men också den röda kon och Arons stav.

Jakobs brev

Kanske var det Herrens broder, församlingsföreståndaren i Jerusalem. Han som först undrat om storebror var tokig. Sedan sökt, och funnit, tagit ledningen. Kärvt budskap, erfarenheter av tro. Tro som han vill dela med dig. Läs.

I går skulle kommentarerna funnits på nätet. Jag har varit lat, eller var det kanske sysselsatt. Återkommer. Snart.

Tisdag-tisdag NT, fast "bakifrån". Lördag till lördag GT, nu i Fjärde Mosebok. Så har det nu rullat på i snart ett halvår. Hela Bibeln tar några år. Är du med?

Återkommer...

Numeri, Fjärde Mosebok

Kap 1-8. Folkräkning, mer lagar och särskild reglering av prästerna – de levitiska släkterna; ett folk blir till…

Vi får reda på antalet. Ett folk av 600 000 män, efter uppemot 20 generationer i Egypten. Antar vi att kvinnor och barn är oräknade talar vi om några miljoner.
Folket räknades, bokfördes, stamvis. ”Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.” (1:54) Detta tema återkommer som förbundstext åter och återigen, men lika ofta som människorna s svek, de gjorde inte som Herren hade befallt.

Här får vi också den text som avslutar varje gudstjänst; ”Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.” (6:24-25)

I sjunde kapitlet får vi sedan den omständliga invigningen av det mobila templet. För att vara ett folk av slavar har de imponerande rikedomar att bära fram till Herren, representerad av prästerskapet. Sedan hör Mose Herrens röst. ”Där talade Gud till honom.”

Överhuvudtaget är det bilden av närvarande Gud, som en stamhövding som engagerar sig i detaljer styr och ställer Gud.

Tjänsteplikten börjar vid 30, eller 25, olika bud ges, och pensionsåldern är 50 år.

Till nästa vecka läser vi vidare; kapitel 9-14, regler för påskfirandet. Nu börjar det gnissla i relationerna, Mose är trött. De var framme, men inte redo att gå in, bara Josua och Kalev trodde på uppdraget. Den tröstlösa fyrtioårsvandringen tar vid.

Petri brev, 1 och 2. Väpna er med hans sätt att tänka

Petrus. Den eldfängde. I vart fall som ung. Det var sedan han som fick uppenbarelsen som omprövade tidigare tabun. Kanske var han inte nytänkaren, men inte sämre än att han kunde ändra sig. Han och Paulus gick nog inte så bra ihop. Petrus var enklare, närmare jorden. Kanske är det han som skriver. Nu – som de andra – som gammal predikant. Men orden i breven ville han stryka under det där viktigaste, och peka på några aktuella problem. Han skriver till dem som ”är bestämda till lydnad och rening i Kristi blod.” ”Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna.” (1 Pet 1:13) (Petrus visste vad just detta betydde. Tänk bl.a. på Getsemane.)

I Apostlagärningarna var han ännu upprorisk. ”Man måste lyda Gud mer än människorna.” Nu talar han i ett slags underdånighet. Lyd och lid. Kanske var det just den erfarenheten de hade samlat, ”genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa.” (1 Pet 2:15)

”Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.” (2 Pet 1:18) Det är ett starkt vittnesbörd, man hade nästan velat höra mer, hur var det när de vandrade tillsammans. Men man anar att auktoriteten i hans ord kom ur erfarenheten av hans liv.

Man förstår att det uppkommit en diskussion. Man levde i det korta perspektivet; Herren kommer snart. Men han dröjde. Petrus argumenterar, förmodligen mot ord han tidigare uttalat, för Herren är en dag som tusen år… Spekulera inte om tiderna, men lev i det korta perspektivet: ”Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.”(2 Pet 3:13)

Man hade velat höra mera av Petrus. Men han kunde aldrig matcha Paulus som med sin stora lärdom la ut teologin. Jag anar att jag hade haft ännu lättare att följa Petrus i spåren.

Till nästa vecka läser vi Jakobs brev. (jag tror att jag har rört till ordningen, inte lätt att läsa "baklänges".

Jag är Herren som helgar er

3 Mos kapitel 17-26 – Helighetslagarna

Kapitlen vi nu har läst blir som en utläggning av budorden. Dels får vi nu en fördjupningskurs i offret; att ta liv är att röra sig på helig mark – Guds mark. Dels påminns vi om Blodets betydelse: ”Blodet ger försoning, eftersom det är livet.” (17:11)

I kap 18 får vi bl.a. incestförbud. I kap 19 får vi lagen i repris, vörda äldre, respektera främlingen. I kap 21 får vi en rätt förfärlig lista över prästen som inte får ha någon skavank. En felfrihetskult som känns lite obehaglig, men kunde möjligen motiveras genom att aveln nu skulle bygga upp frisk egendom för det nya folket.

I kap 24 får vi en utläggning om ”öga för öga”. Förfärligt i vår tid, men vi måste inse att i heders- och hämndkulturer var detta ett ”fall framåt”. Straffen ska vara proportionerliga. (Jesus går sedan emot detta och skärper moralen.)

I kap 25 får vi instruktioner om sabbatsåret och Jubelåret, det femtionde. De rymmer vishet; jorden behövde vila. Vi vet inte om detta i praktiken kunde genomföras. Detsamma gäller jubelåret, året då egendom som försålts återgick till den ursprunglige ägarens släkt. Man har sagt att detta är den inflationsfria ekonomin, ingen värdeökning fick genomslag på längre sikt. På samma sätt löstes avtal och förbund som snärjde folket. Inget talar för att detta kom att praktiseras, men det ligger en djup och spännande idé bakom regleringen. Ni är främlingar på jorden och ska respektera att allt är mitt, säger Herren till dem. ”Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.” (26:12)

Strafftalet i 26:e kapitlet liknar i mycket bildspråket i Uppenbarelseboken.

27 kapitlet är en sorts prislista och en skattetabell. (Kom ihåg att det är ett slavfolk som nu ska upprätta en nation.)

Till nästa vecka går vi över till 4 Moseboken (Numeri). Den börjar med en folkräkning. Vi läser Kap 1-8. Ett slags lagbok.

Andra och Tredje Johannesbreven

När man nu läser lite noggrannare, och i sammanhang finns det anledning att fundera kring varför dessa två små korta brev kom att samlas till tungviktartexterna; 1 Joh, evangelierna, Apostlagärningarna, flera av Pauli brev.

Hur blev det så? Fanns det kanske en handtext som knöt dem till Johannes? Redan då var det alltså så att en etablerad författare hade lättare att få ge ut sin bok?

Men, kanske finns det skatter som inte omedelbart gör sig tydliga. Inledningen är läcker; ”Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn…” Familjärt, men ändå med en sorts intern kod. Kanske är det ett underjordiskt brev till underjordiska församlingar?

Andra brevet handlar väl uppenbart om att någon kommit och ”ryckt” församlingen ur kyrkoledningens hand. Det talas inte klartext, men bara auktoriteten av den gamla Johannes ord kanske hade verkan.

Jesu person verkar ha stått på dagordningen, man anar Arius eller andra villolärare, det är intressant att kyrkan tidigt gick en match om att Jesus blev människa; inkarnationen, Guds närvaros under. Det har alltid funnits de som förandligat andligheten. Det är i själva verket en av de värsta frestelserna, att fly världen och leva i en andlig låtsasvärld. Men Gud gjorde tvärtom; blev människa. Johannes påminner om det.

Det Tredje brevet har en mottagare; Gaius. Nu är det en mer personlig ton: ”Käre broder, jag hoppas att allt står väl till och att du är frisk. Att det står väl till med din själ vet jag.” Brevet är närmast ett rekommendationsbrev. Brevbäraren får Johannes´ legitimation.

Till nästa vecka: Petri brev, 1 och 2. Väpna er med hans sätt att tänka (Petri brev) skriver aposteln. Om Johannes (framförallt i sitt första brev) talade om KÄRLEKEN, talar Petrus om HOPPET och om TRON. Det är gamla män som skriver. De är evangelister, talar omvändelse. NT-läsarna möts om en vecka. (Tänk att vi får sitta och läsa apostlarnas brev – häftigt!)

Sitter på ett solglänsande hav, omgiven av grå klippor och solande människor i båtar och på kobbar och öar, och läser apostlarnas brev, bevarade för vår tros skull...