Numeri, Fjärde Mosebok

Kap 1-8. Folkräkning, mer lagar och särskild reglering av prästerna – de levitiska släkterna; ett folk blir till…

Vi får reda på antalet. Ett folk av 600 000 män, efter uppemot 20 generationer i Egypten. Antar vi att kvinnor och barn är oräknade talar vi om några miljoner.
Folket räknades, bokfördes, stamvis. ”Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.” (1:54) Detta tema återkommer som förbundstext åter och återigen, men lika ofta som människorna s svek, de gjorde inte som Herren hade befallt.

Här får vi också den text som avslutar varje gudstjänst; ”Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.” (6:24-25)

I sjunde kapitlet får vi sedan den omständliga invigningen av det mobila templet. För att vara ett folk av slavar har de imponerande rikedomar att bära fram till Herren, representerad av prästerskapet. Sedan hör Mose Herrens röst. ”Där talade Gud till honom.”

Överhuvudtaget är det bilden av närvarande Gud, som en stamhövding som engagerar sig i detaljer styr och ställer Gud.

Tjänsteplikten börjar vid 30, eller 25, olika bud ges, och pensionsåldern är 50 år.

Till nästa vecka läser vi vidare; kapitel 9-14, regler för påskfirandet. Nu börjar det gnissla i relationerna, Mose är trött. De var framme, men inte redo att gå in, bara Josua och Kalev trodde på uppdraget. Den tröstlösa fyrtioårsvandringen tar vid.