Jag är Herren som helgar er

3 Mos kapitel 17-26 – Helighetslagarna

Kapitlen vi nu har läst blir som en utläggning av budorden. Dels får vi nu en fördjupningskurs i offret; att ta liv är att röra sig på helig mark – Guds mark. Dels påminns vi om Blodets betydelse: ”Blodet ger försoning, eftersom det är livet.” (17:11)

I kap 18 får vi bl.a. incestförbud. I kap 19 får vi lagen i repris, vörda äldre, respektera främlingen. I kap 21 får vi en rätt förfärlig lista över prästen som inte får ha någon skavank. En felfrihetskult som känns lite obehaglig, men kunde möjligen motiveras genom att aveln nu skulle bygga upp frisk egendom för det nya folket.

I kap 24 får vi en utläggning om ”öga för öga”. Förfärligt i vår tid, men vi måste inse att i heders- och hämndkulturer var detta ett ”fall framåt”. Straffen ska vara proportionerliga. (Jesus går sedan emot detta och skärper moralen.)

I kap 25 får vi instruktioner om sabbatsåret och Jubelåret, det femtionde. De rymmer vishet; jorden behövde vila. Vi vet inte om detta i praktiken kunde genomföras. Detsamma gäller jubelåret, året då egendom som försålts återgick till den ursprunglige ägarens släkt. Man har sagt att detta är den inflationsfria ekonomin, ingen värdeökning fick genomslag på längre sikt. På samma sätt löstes avtal och förbund som snärjde folket. Inget talar för att detta kom att praktiseras, men det ligger en djup och spännande idé bakom regleringen. Ni är främlingar på jorden och ska respektera att allt är mitt, säger Herren till dem. ”Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.” (26:12)

Strafftalet i 26:e kapitlet liknar i mycket bildspråket i Uppenbarelseboken.

27 kapitlet är en sorts prislista och en skattetabell. (Kom ihåg att det är ett slavfolk som nu ska upprätta en nation.)

Till nästa vecka går vi över till 4 Moseboken (Numeri). Den börjar med en folkräkning. Vi läser Kap 1-8. Ett slags lagbok.