Petri brev, 1 och 2. Väpna er med hans sätt att tänka

Petrus. Den eldfängde. I vart fall som ung. Det var sedan han som fick uppenbarelsen som omprövade tidigare tabun. Kanske var han inte nytänkaren, men inte sämre än att han kunde ändra sig. Han och Paulus gick nog inte så bra ihop. Petrus var enklare, närmare jorden. Kanske är det han som skriver. Nu – som de andra – som gammal predikant. Men orden i breven ville han stryka under det där viktigaste, och peka på några aktuella problem. Han skriver till dem som ”är bestämda till lydnad och rening i Kristi blod.” ”Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna.” (1 Pet 1:13) (Petrus visste vad just detta betydde. Tänk bl.a. på Getsemane.)

I Apostlagärningarna var han ännu upprorisk. ”Man måste lyda Gud mer än människorna.” Nu talar han i ett slags underdånighet. Lyd och lid. Kanske var det just den erfarenheten de hade samlat, ”genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa.” (1 Pet 2:15)

”Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.” (2 Pet 1:18) Det är ett starkt vittnesbörd, man hade nästan velat höra mer, hur var det när de vandrade tillsammans. Men man anar att auktoriteten i hans ord kom ur erfarenheten av hans liv.

Man förstår att det uppkommit en diskussion. Man levde i det korta perspektivet; Herren kommer snart. Men han dröjde. Petrus argumenterar, förmodligen mot ord han tidigare uttalat, för Herren är en dag som tusen år… Spekulera inte om tiderna, men lev i det korta perspektivet: ”Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.”(2 Pet 3:13)

Man hade velat höra mera av Petrus. Men han kunde aldrig matcha Paulus som med sin stora lärdom la ut teologin. Jag anar att jag hade haft ännu lättare att följa Petrus i spåren.

Till nästa vecka läser vi Jakobs brev. (jag tror att jag har rört till ordningen, inte lätt att läsa "baklänges".