4 Mos kapitel 15 till 19
Åter får vi en lektion om offret. Jag tror att klokskapen inte ligger i detaljerna, men betraktelsesättet att allt vi får sätter oss i relation till Gud. Offer, tionde och annat är dessa påminnelser om att vi lever i och ur Guds hand.
På samma sätt är manteltofsarna de yttre påminnelserna om den inre bönen. ”Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud.” (15.41)
16: Det klagas i leden. De påfrestningar de utsatts för och den ovissa framtiden leder fram till uppror, som bestraffas hårt. Hu då! ”Och inte har du fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Tänker du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte!" (16:14)
17: Arons stav, herdestaven, biskoparnas kräklor…
19: Den röda kon, troligen med ett rikt bildspråk av offret och blodets betydelse. Helgelse i yttre mening, som symbol för en inre renhet.
Till nästa vecka läser vi 4 Mos 20-29 Vatten ur klippan, Aron dör, kopparormen, Bileam – en vän i nöden, åsnan och välsignelsen över folket, avfall och straff, kvinnors arvsrätt, Josua blir kronprins
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
GT har blivit litet mer spännande när man får möjlighet att läsa den genom dig (fast jag läser själv också).
SvaraRaderaDet är ibland lite knepigt att förflytta sig i tänket i GT läsning. Kanske beror det på att jag inte har någon större erfarenhet av öken mer än en bussresa genom den och kanske det beror på att jag i tid är född på "andra sidan korset" -i NT-tid? Ökenfolket var på väg emot det och sen dök Johannes Döparen upp och fick fatt på Jesus och nu har vi korset i ryggen att luta oss emot och ändå brukar jag tänka att Jesus står därframme bakom korset och väntar på att vi ska dyka upp. Fast ökenfolket gick väl mellan en eldstod och en molnstod eller har jag hamnat i fel Mosebok nu? Jag får sova på saken annars dribblar jag omkull mig själv i huvudet.
En sak till bara... på equmeniakonferensen i Jönköping var jag på ett seminarie där en man berättande något som jag inte minns inte exakt. Han sa ungefär att:
"Det tog Gud en dag?? att befria sitt folk ur slaveriet i Egypten men 40 år för Gud/eller Mose??? att befria folket från sig själva."
Har du hört den eller den mer rätta versionen som jag inte kommer ihåg? Eller kan/vill du göra berättelsen jag fick höra lite tydligare i det där att befria folket från sig själv?
Ha det bra.
//Ad Hoc... mitt i natten
Det var en liten predikovinkel, inte dum. Bilden är väl den, som jag talat om, att slavmentaliteten levde kvar. Uppror mot Mose, man bytte ut Gud mot en guldkalv...
SvaraRaderaMan var fria då man gick genom Röda Havet (dopbild!?) och vandrade edan raskt mot landet som flyter av mjölk och honung, väl där blev man rädda - för befrielsen, det tog sedan ytterligare nästan fyrtio år innan man gick in i landet, bara två personer var kvar av folket som tog sig ut ur Egypten; Kalev och Josua. Resten var födda i öknen.
Din pastors tal om befrielse och bemydnigande är en god beskrivning av Räddningen, det tar tid att bli människa.
/PA
Jag återkommer nog på den här men först måste jag kolla lite hur jag tänker... för jag tänker i cirklar nu och spegelvänt.
SvaraRaderaDet kan nog krävas en generationsväxling för att förändra en mentalitet. Men det behövs också människor som Kalev och Josua som har en fot både i det gamla och nya... broar som kan underlätta en övergång. Johannes döparen är väl också en sådan hjälpare? I alla fall är sådana personer viktiga för mig. Jag behöver ibland vända mig om för att titta tillbaka på min/vår historia för att bättre förstå tiden jag lever i idag och få en aning om vart vi kan vara på väg eller vara mig till hjälp och ge råd när jag väljer väg, hjälp att att undvika dom värsta fallgroparna eller bara hjälp i vetskapen om att det finns människor som klarat av resan genom... något slags igenkänning. För det finns skeenden i historien och våra liv som har en tendens att upprepa sig.
//Ad Hoc